Jag hörde från en vän att det blir vintertid i helgen, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid ...

Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet o klockan från vardagsrummet till badrummet.

Svårast var microklockan ... nu är hela mikron i sovrummet o svår att använda. Gick allt rätt? Jag höll på i en timme iallafall, det var väl en timme man skulle flytta på klockorna? Är helt slut...

Det här känns så onödligt på något vis, varje år samma sak och hela vintern måste jag nu igen vänta på att få flytta tillbaka mikron till köket.

Nu blev jag lite orolig när jag läste i tidningen att vissa telefoner o datorer är självgående, undrar var jag hittar dom på söndag morgon när jag vaknar...

Hur är det med bilen då, den har ju också klocka? Ändrar den position själv under natten, var hittar jag bilen på söndag?

Vill bara dela med mig av detta, kom ihåg och börja i god tid och jag hoppas verkligen att allt går bra för dig med...

Nja inte riktigt än..men snart så...idag är det precis 2 månader kvar till julafton....o de veckorna kommer gå superfort..det kan ja lova...

O redan nu så finns det tomtar, ljus o stakar att köpa i vissa butiker..tidigt tycker vissa...andra inte...själv tycker ja det inte gör nåt om tomtarna kommer fram i butikerna redan nu men o pynta i hem o trädgård redan nu tycker ja är lite för tidigt...

GOD JUL!

Ja för 3 år sen...så lämnade ja o Henrik BB...tillsammans med lilla Livia som nu under helgen fyllde 3 år...

ofattbart vad tiden går fort..

Så helgen har gått i kalas tecknet...på lördag dag så firade vi Livia´s födelsedag...det var ja, Henrik, Alice o Livia..vi hade även kalas på kvällen men eftersom Alice skulle iväg på annat barnkalas så firade vi henne på dagen så hon oxå fick vara med...

Sen på kvällen så var det Henriks släkt som kom o firade den nyfyllda 3-åringen...igår söndag så var vi hem till pappa o då var det firing igen för Livia...så nu har hon blivit rejält firad...under veckan så skulle det vara kalas på dagis..vet ännu inte vilken dag men det kvittar...

Sen blir det lite firing längre fram av några vänner till oss...de kommer hit o firar mina bägge barn (Livia som har fyllt o Alice som fyller)...men de är vana att bli firade fler ggr..men det blir inga jättekalas alla ggr utan det blir 1:a gången sen blir det mer fika o mat de andra ggr..som vanliga träffar fast med paket...

Grattis Livia på 3-års dagen...

  Vi älskar dig  

Visste inte vad ja skulle kalla detta inlägget för..så det fick bli vilse i hjärnkontoret med förklarningen att ja känner mig vilsen i livet....virrvarr i hjärnan...olika känslorna som åker upp o ner, fram o tillbaka som i en berg o dalbana...

Ja ja vet inte vad som ÄR rätt eller fel eller vad som BLIR rätt eller fel...vad är MITT val....vad BLIR resultatet...VART hamnar ja o hur SLUTAR det hela...

Ärligt talat så börjar ja förstå folk mer o mer hur det kommer sig att många mår psykiskt dåligt...ja ses väl som en person med ett starkt psyke o att ingen sätter sig på mig...en kvinna med skinn på näsan...som  sätter ner foten om nåt är fel...det är så som många ser mig som...som ja vet..som har sagt det till mig...

Antingen så är ja en duktigt skådespelerska eller så har de fel på synen..för det inte så ja ser mig själv...

Inte just nu i alla fall...nu är det så mycket som händer i mitt liv...så mycket som står på spel...så mycket avgörande för framtiden..o ja har ingen koll för fem öre...

Ja är inget kontrollfreak men ja vill gärna ha lite koll på saker o ting men  just nu så hänger ja i en skör tråd o bara väntar på att den sköra tråden ska lossna/gå sönder o ja ska falla...men hur långt?

Ja ser i nuläge inget ljus...absolut inget..utan bara tomhet o mörker...motgångar som är som en labyrint...

känns som ja bara irrar runt runt runt o finner inte vägen ute...

Ja själv har aldrig upplevt våld...varken nu eller när ja var yngre...våld har inte förekommit hos mig vilket ja är otroligt tacksam för men ja vet att det finns 1000-tals kvinnor (ja barn o män oxå för den delen) som utsätts för våld i sina hem..av nån som står dem nära...av nån som de älskar..nån som troligtvis gav dem en gång i tiden trygghet o kärlek men som nu är förbytt..

Att ja skriver om just detta är att ja själv har en vän som lever just i ett sånt här föhållande...hon förnekar att han slår henne...hittar på ursäkter som t.ex  "ja gick in i en dörr" osv...en del av henne vill ifrån honom medans den andre delen säger "Stanna..han är ju trots allt mannen i mitt liv...mannen som ja älskar så mycket"..

Ja har sagt till henne att ja finns här om hon behöver mig men ja inser att ja måste få prata med henne..så hon verkligen vet att ja står på hennes sida..o att ja finns här o att ja dömer henne inte för att hon vart kär i fel man.. men hon måste få veta att ja vet mer än vad hon tror..o att hon måste göra sig fri när hon är redo...för så länge hon inte vill så kan varken ja eller nån annan hjälpa henne men hon måste i alla fall få veta att vi finns där för henne..

Infon har ja hittat på kvinnojourens hemsida.. så vill du läsa mer så gå in där..denna sida hjälpte mig att fatta ett mycket viktigt beslut o det är detta med min vän...att ja måste prata med henne...hon är en av mina närmaste o ja är rädd om henne...

Anmälningarna om misshandel mot kvinnor och sexualbrott ökar varje år. Brottsförebyggande Rådet (Brå) har konstaterat att ökningen delvis beror på en ökad anmälningsbenägenhet, men också på en faktisk ökning under de senaste åren.

• Dagligen anmäls även 46 fall av sexualbrott mot kvinnor, varav hälften av dessa rör våldtäkt eller våldtäktsförsök och en överväldigande majoritet av brotten sker inomhus av en person som kvinnan är bekant med eller har en relation med.

• Under de senaste åren har antalet polisanmälda våldtäkter ökat. Detta kan till stor del förklaras av en lagändring som trädde i kraft den 1 april 2005.

• Lagändringen innebär att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande, nu bedöms som våldtäkt. trots att anmälningsfrekvensen har ökat räknar Brottsförebyggande rådet med att så lite som 10-20 procent av alla sexualbrott i Sverige polisanmäls..

• Av de personer som misstänktes för våldtäkt var 98 % män.

• Många av dem som utsätts för  våld i en nära relation upplever känslor av skuld och skam, och få söker vård för sina skador. Brottsförebyggande rådet räknar med att endast vart tionde fall polisanmäls...

.

• Det finns en utbredd missuppfattning om att det är en viss typ av män som brukar våld, men det finns ingen entydig forskning som visar på detta, utan omfångsundersökningar visar snarare att mäns våld mot kvinnor är mycket vanligt förekommande och är någorlunda jämt fördelat över olika samhällsskikt. Däremot visar statistik från Brå (Brottsförebyggande rådet)att i fall med dödligt våld mot kvinnor i nära relationer så kännetecknas gärningsmannen många gånger av låg social status eller psykisk sjukdom.

• En majoritet av det våld som riktas mot kvinnor sker i hemmet och utövas av en partner eller ex-partner. Våld förekommer i alla typer av parrelationer, oavsett parternas sexualitet och könsidentitet.

• Våld i nära relationer är ett mycket komplext problem som många gånger kännetecknas av att det pågår systematiskt under en längre tidsperiod och även innefattar en psykologisk nedbrytning av den som är utsatt.

• Denna successiva nedbrytning och det faktum att våldet huvudsakligen utövas av någon man har starka emotionella band till försvårar kraftigt uppbrottsprocessen. Våldet kan även ses som extra allvarligt då det, genom att äga rum i den privata sfären och på en plats som helt saknar insyn, gör det svårare för omgivningen att ingripa.

• Kvinnojourerna fyller därmed en viktig funktion i att stödja kvinnor som vill bryta sig loss ur ett förhållande som präglats av våld.

Våld i nära relationer kan man dela upp inom 4 områden:

• psykiskt,
• fysiskt,
• sexuellt,
• materiellt och/eller ekonomiskt.

Våldet är sällan av enbart fysisk art, vilket är en vanligt förekommande missuppfattning, utan många gånger är det psykiska våldet det mest framträdande...

Psykiskt våld

Kan handla om olika typer av verbala kränkningar, hot, isolering, utpressning och kontroll som successivt leder till psykologisk nedbrytning av kvinnan. Det psykologiska våldet kan även innebära att hot riktas mot barn, husdjur eller andra närstående till den som utsatts...

Aktivt fysiskt våld

Kan i sin tur handla om allt ifrån knuffar, sparkar och slag till strypgrepp, fasthållning eller att bli attackerad med något tillhygge...

Passivt fysiskt våld

Är att utsätta någon för olika typer av våldshandlingar som ger fysiska konsekvenser. Det kan till exempel röra sig om att neka någon sömn eller att utsätta någon för en långvarig psykisk stress som ger fysiska biverkningar. Våldet kan även i vissa fall vara specifikt kopplat till någons utsatta situation i övrigt, till exempel genom att en undanhålla medicin eller hjälpmedel från en person som har någon form av funktionsnedsättning eller sjukdom.

Sexuellt våld

Innebär att tvinga någon att delta i, utföra eller bevittna sexuella handlingar mot sin vilja. Det kan till exempel handla om sexuella trakasserier, att tvingas se på porrfilm, ofrivillig beröring eller våldtäkt. Sexuellt våld i en nära relation handlar många gånger om att  den som utsätts upplever att hon behöver vara sexuellt tillgänglig för att därigenom undvika andra former av våldsutövande.

Ekonomiskt och materiellt våld

T.ex genom undanhållande av ekonomiska tillgångar eller att göra sin partner ekonomiskt beroende, att förstöra dennas privata ägodelar eller hota att slå sönder möbler och inredning.

Varför stannar hon kvar??

• Att kvinnan stannar kvar i ett destruktivt förhållande präglat av våld brukar vanligtvis förklaras utifrån begreppet normalisering, vilket dels innebär att kvinnan successivt utsätts för en process där hon emotionellt eller fysiskt isoleras från vänner, familj och omvärld. Mannen blir därigenom hennes främste närstående som hon skapar känslomässigt beroende till.

• Normaliseringsprocessen kännetecknas även av att mannen växlar mellan våldsutövande och värme, varigenom han både blir den som slår och den som tröstar.

• Talet om normalisering bör inte missförstås som att kvinnan upplever våldet som någonting normalt, men däremot kännetecknas processen av en gradvis gränsförskjutning där våldet successivt trappas upp.

• I och med de små, stegvisa förskjutningarna sker en ständig omtolkning av våldet, som därigenom legitimeras.

• Svårigheterna med att lämna en man som utövar våld kan även förklaras utifrån de emotionella band som präglar relationen. Kvinnan är många gånger djupt involverad och kan omväxlande uppleva starka känslor av kärlek, rädsla, hat, medlidande, skuld eller hopp. Dessa känslor kan tillsammans antas utgöra en form av traumatisk bindning som förstärker mannens makt över kvinnan.

• Att utsatta personer identifierar sig med och utvecklar positiva känslor gentemot sin förövare är något som ofta uppstår i situationer präglade av ojämna maktbalanser och återkommande övergrepp.

• Dessa förklaringsmodeller kritiseras ofta för att passivisera kvinnan och uteslutande framställa henne som ett offer.

• Forskning visar dock att kvinnor som lever i våldspräglade relationer många gånger gör aktivt motstånd för att skapa sig kontroll, försöka förändra mannen och visa att hon inte är underordnad.

• Motståndet löper dock parallellt med en nedbrytningsprocess och riskerar många gånger att förstärka beroendet till mannen i de fall då kvinnan vägrar se sig som ”misshandlad” och därigenom förnekar mannens förtryck och maktövertag.

Att bryta upp

• Att byta upp ur ett våldspräglat förhållande är svårt och det är inte ovanligt att kvinnan, efter att hon valt att lämna mannen, en tid senare ändå väljer att återvända till den destruktiva relationen.

• De kvinnor som slutgiltigt valt att lämna sina våldsamma män uppger många gånger att uppbrottet kunnat ske först efter att de ”nått botten” och därigenom gett upp. 

• Närståendes försök att få kvinnan att lämna förhållandet riskerar därmed enbart att leda till en förstärkt bindning då kvinnan intar en försvarsställning. Många gånger upplevs det lättare att få råd och stöd från någon utomstående.

• Vändpunkten som får kvinnan att lämna relationen sker vanligtvis inte förens det antingen gäller det egna livet eller någon annan (så som barn eller husdjur).

Att bli fri

• Efter att den våldsutsatta kvinnan lämnat mannen följer en frigörelseprocess där de emotionella banden måste klippas.

• Processen kännetecknas ofta av fyra faser där kvinnan till att börja med fortfarande hyser kärlek till mannen. Därefter följer många gånger en period av starka hatkänslor som sedan tendera att övergå i medlidande, där kvinnan istället tycker synd om mannen.

• Att frigöra sig emotionellt är dock möjligt först då kvinnan inte längre hyser några känslor alls för mannen.

Att förstå

• Den sista fasen handlar om att förstå vad man varit med om och våga definiera sig som misshandlad - något som sällan sker medan kvinnan fortfarande är kvar i relationen.

• Att erkänna att man utsatts för misshandel upplevs många gånger som både svårt och stigmatiserande, men är ett viktigt led i att synliggöra våldet och lägga ansvaret på mannen, för att därigenom avsäga sig de egna skuldkänslorna.

• Att så få kvinnor definierar sig som misshandlade kan till viss del antas bero på ett ensidigt medialt fokus som enbart belyser det grova, fysiska våldet, trots att olika former av psykiskt eller sexuellt våld många gånger är vanligare och upplevs som mer kränkande.

• Många kvinnor tycks därmed uppleva att de inte ”kvalificerar sig” som misshandlade och riskerar därigenom att bagatellisera de kränkningar de utsatts för. SKR vill därför verka för att synliggöra och problematisera alla former av våld mot kvinnor...

En av tio barn ser sin mamma misshandlas

• Enligt Rädda Barnen är ungefär vart tionde barn med om att deras mamma misshandlas, det innebär cirka 200 000 barn i Sverige.

• Barn, vars mamma blir slagen, är inte enbart vittne till våldet – de upplever våldet själva.

• Hemmet, som är den plats som bör erbjuda trygghet, blir till ett område där vad som helst kan hända. Många barn går omkring med en ständig oro för att mamma ska var sönderslagen eller till och med död när de kommer hem från skolan.

• Allt eftersom ökar vår kunskap kring hur barn påverkas av att uppleva våld mot närstående och därmed ökar också insikten om att vuxna måste ta dessa barns reaktioner, känslor och tankar på allvar.

• Många barn tar på sig ett stort ansvar för det som sker, och mår dåligt av att inte kunna stoppa våldet.

• Den oro och den psykiska påfrestning det innebär att se och höra hur mamma blir slagen, eller se konsekvenserna av misshandeln, kan ge trauman som kräver psykiatrisk vård. Dessutom vet man att barn som lever i en familj där mamman blir misshandlad i högre grad blir utsatta för fysiskt våld själva, än vad andra barn blir. Detta kan ske när de försöker förhindra våld mot mamman, men våldet kan också vara direkt riktat mot barnen.

Vilka män misshandlar sin partner?

• Mäns våld mot kvinnor/våld i nära relationer förekommer i alla samhällsgrupper och yrkesgrupper och i grunden är det en fråga om makt.

• Problematiken kring mäns våldsutövande i nära relationer är ett relativt outforskat område. I den forskning som finns framställs framförallt ett stort kontrollbehov och svartsjuka som gemensamma drag hos misshandlande män.

• Männen är ofta charmiga och trevliga utåt, och är mycket måna om att dölja våldet mot kvinnan.

• Mannen som slår lägger ofta över skulden för våldet på kvinnan. Att det är kvinnan som provocerat honom, gjort honom svartsjuk eller inte gjort det som hon blivit tillsagd att göra.

Varningstecken

Var uppmärksam på:

• om hon hör av sig allt mer sällan, har mindre tid för att umgås eller prata i telefon med familj och vänner.
• om hon anpassar sin vardag utifrån sin partners behov.
• om partnern ofta ringer, sms:ar och vill veta var hon och är med vem.
• om partnern ständigt skjutsar henne till och från jobb och aktiviteter.
• om du upplever det som att hon blir korsförhörd när hon gjort något på egen hand.
• om hon ställer in aktiviteter i sista sekund.
• om du misstänker att hon inte får ta egna ekonomiska beslut, eller klä sig eller se ut som hon vill.
• om paret bråkar mycket offentligt och hon ursäktar honom i efterhand.
• om prylar och inredning hemma visar tecken på våld.
• om hon inte verkar vilja vara ensam hemma med sin partner, till exempel alltid stannar kvar länge på jobbet.
• om hon svarar undvikande på frågor om semester och helger.

Var även observant på fysiska tecken i form av blåmärken, rivmärken och skrubbsår. Det är inte ovanligt att hon skämtar bort det eller svarar undvikande om man frågar hur hon fått dessa märken.

Orolig för en vän??

• Våldtäkt och våld i nära relationer står under allmänt åtal och är inte en privatsak.
• Att misstänka något men inte agera är inte okej. Särskilt inte om det finns barn med i bilden.
• Ser eller hör du när någon blir utsatt för våld av sin partner - anteckna händelseförloppet och ring Polisen.

Våga fråga

• Var inte rädd för att visa att du bryr dig om du misstänker att hon blir utsatt av sin partner.
• Även om det känns svårt och påträngande att ställa frågan så är det bevis för att du bryr dig om henne.
• Ställ frågan när ni är i avskildhet. Om partnern är i närheten kommer hon förmodligen inte våga öppna sig.
• Om partnern får veta att hon berättat kan det förvärra situationen och hon kan bli helt avskärmad från dig.

Försök ställa så raka frågor som möjligt: ”Slår han/hon dig?”, "Är han/hon våldsam?". Om det känns svårt att gå rakt på sak kan du inleda samtalet med att fråga ”Hur har ni det?” eller ”Är han/hon alltid snäll mot dig?”

Lyssna

• Lyssna utan att döma henne. Ifrågasätt inte hennes berättelse. Tala inte nedsättande om förövaren, då kan hon gå in i försvarsställning vilket försvårar för ett fortsatt samtal. Men försök att inte heller hitta ursäkter och förklaringar till partnerns beteende och handlingar.
   
• Det kan ofta vara mycket svårt att stå bredvid och inte kunna förändra situationen.
   
• Som nära eller anhörig kan du inte fatta några beslut åt henne. Det är hon själv som ska fatta beslut för sin framtid och hon måste få göra det i sin egen takt.

• Låt henne veta att du gärna hjälper henne och stöttar henne om hon vill förändra sin situation och att du finns där oavsett vilka beslut hon fattar. Det är viktigt att hon känner att hon kan lita på dig.

• Bjud gärna på dig själv, men lägg inte på henne dina egna erfarenheter. Det viktigaste är att du lyssnar, bekräftar och tar emot. Bara att berätta om sin situation kan vara ett stort och svårt steg för henne.

Tipsa henne om var hon kan få rådgivning: den lokala kvinnojouren, tjejjouren eller brottsofferjouren.

Kontaktuppgifter till kvinnojourer och tjejjourer runt om i landet finns här på hemsidan http://www.kvinnojouren.se. Hon kan även ringa Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50. Dit kan du som anhörig också vända dig.

Om hon inte vill berätta

• Visa att du finns där för henne och gärna lyssnar om hon skulle vilja prata någon annan gång.
   
• Om hon vidhåller att allt är bra, så kan du till exempel svara att hon alltid kan vända sig till dig om något skulle hända.

Om hon inte vill lämna

• Att ta sig ur en relation där det förekommer våld är inte så enkelt som man skulle vilja tro.
   
• Det kan vara svårt både känslomässigt och rent praktiskt.
   
• Att ta steget och lämna kan vara mycket riskfyllt för kvinnan och kanske även för eventuella barn.
   
• Det är viktigt att inte döma henne om hon inte är redo att bryta förhållandet.
   
• Försök att finnas vid hennes sida, stötta henne att stärka sin självkänsla.
   
• Ju starkare självkänsla hon har, desto större styrka har hon att orka bryta upp.
   
• För dagbok över de incidenter du får vetskap om. Det kommer vara till hjälp om du senare blir kallad som vittne.

Om situationen är akut

• Om du hör eller ser någon utsättas för våld eller om det finns barn med i bilden som riskerar att fara illa bör du ta kontakt med polisen eller socialtjänsten genom att ringa 112.
   
• Många kvinnojourer kan erbjuda skyddat boende om det skulle behövas.

Glöm inte förövaren! 

• Prata direkt med den som utövar hoten och våldet. 

Om du som anhörig eller nära behöver prata med någon

Ibland kan det kännas svårt att vara ensam med vetskapen om hur en vän eller anhörig har det. Om möjligheten finns så ta hjälp av andra personer: gemensamma vänner eller familjemedlemmar. Tillsammans kan ni hjälpas åt att finnas till hands för henne.

På arbetsplatsen:

• Har du en kollega som ofta är sjukskriven, sällan följer med på sociala aktiviteter, inte verkar vilja gå hem eller har blåmärken eller andra tecken på våld på sin kropp?

• Att man inte kommer en måndag kanske inte beror på missbruk eller sjukdom utan på att blåmärkena inte har försvunnit. Det finns många olika signaler på att någon är utsatt för våld i hemmet, och det bästa man kan göra är att våga fråga.
• Som kollega är det bäst att prata enskilt med den drabbade. Ett bra sätt är att erbjuda sin hjälp, exempelvis att passa barnen som avlastning. Som chef eller arbetsgivare är det viktigt att reagera direkt. Många våldsutsatta vittnar om att de har märkt att chefer och kollegor har sett men inte vågat fråga.
• Att ingen gjorde något upplevs som ett stort svek. De som har fått frågan har känt en enorm lättnad att någon bryr sig.
• Arbetsgivare bör ha tydlig handlingsplan mot våld i nära relationer som exempelvis erbjuder flexibla arbetstider eller gratis terapi.

Ja ja blir så trött ..speciellt på människor som anklagar andra när problemet egentligen ligger hos dem själva...

Är man vuxen då bör man leva, ta ansvar o vara som vuxen tycker ja men det finns de som inte gör det...absolut inget fel att ha barnasinnet kvar men det är inte det ja syftar på i detta inlägg utan ja syftar på människor som lever på en helt annan värld...nämligen barnens värld....

Att man som vuxen väljer att leva på sitt/sina barns nivå har ja svårt att förstå..men det finns de som gör det...men då får de oxå skylla sig själva om problem uppstår på olika sätt o på olika vis o inte skylla på de vuxna...för om de levde i de vuxnas värld så skulle de förstå hur dumt/dumma de är....

Ja vet inte vad ja ska tro..eller inte tro...detta med spöken o andar..ja har aldrig sett eller råkat på nåt sånt..inte som ja har fattat i alla fall...men min mamma har sett..även min pappa o min syster..

När ja var liten så skulle det tydligen finnas en äldre dag som gick i våran lägenhet på den tiden...mamma. pappa o min syster såg henne men inte ja...kanske hon inte ville skrämma mig eller så har ja inte "det"..

Varken mamma eller pappa sa nåt först till varandra för de tänkte mer att de måste ha inbillat sig när de hörde ljud som t.ex att nån kom in genom dörren (men det kom aldrig nån) t.om våran hund som vi hade då reagerade men det fanns aldrig nån där...ingen synlig i alla fall...men efter ett tag så kom detta på tal o både mamma o pappa kunde berätta att de hade både hört o sett saker...en äldre dam som strök runt..

Min syster förstod inte riktigt hon heller men hon var rädd för den svarta damen (som hon kallade henne) som sen kom fram att det var samma som mamma o pappa hade sett...

Sen gick åren....inga ljud eller spöken syntes till förrän de kom hit o hälsade på..då bodde de i en lägnhet som finns i anknytning med ett annat hus..där hörde de på övervåningen (mamma o pappa) att det förde väsen mitt i natten...som om nån möblerade om...men de visste att det var ingen där..för det bor ingen i det rummet ovanför...

O detta hörde de flera ggr...men det var en gång som t.om fick min mamma att reagerade o hon var ingen lättpåverkade person som trodde på sånt som var övernaturligt..hon hade bägge fötterna på jorden o reagerade inte för mycket men denna gången tyckte hon var lite läskig...

De var här...de sov i samma lägenhet som alltid...mamma låg i sin säng...det var natt...hon vaknade tittade ut mot köket...i dörröppningen står en äldre dam o tittar på henne...vet inte varför men hon fick mamma att bli lite rädd.. så mamma vände sig om o drog täcket högt upp över ansiktet...men detta var den enda gången tror ja..mamma har bara berättat om denna gången...

Så nåt finns väl i detta huset..både i lägenheten o runt om...

Men sen så fick ja veta nu i helgen att vi ska tydligen ha en lite flicka inne hos oss..ja känner en tjej lite grann som påstår att hon kan se andar/spöken (vet inte om det är nån skillnad)..o eftersom ja säger påstår beror väl på att ja själv inte vet om ja tror på spöken eller inte...ja kan tycka att det kan vara spännande men ja vet ändå inte vart ja står inom detta...

Men hur som helst så kan hon se (enligt henne själv) o för ett tag sen så var hon hem till mig en snabbis i ett ärende o då skulle hon tydligen ha sett en liten flicka inne hos oss.. o det skulle alltså inte vara varken Alice eller Livia utan ett lite spöke...

Visserligen så bor vi i ett gammal hus så vem vet...men åter till denna som ja känner...hon är väldigt intresserad av att få komma hit..dels för att "kolla av" vårat hus sen även det andra huset där mamma o pappa hade hört/sett saker... 

Ja ska inte säga att ja inte är nyfiken men samtidigt så är ja oxå väldigt skeptisk..hon går där o säger vad hon "ser" o en annan bara sväljer det hon säger...vem vet om det är sant eller inte?

Men ja funderar ändå på att ta hit henne...ja behöver ju inte säga att ja inte tror på henne (eller det kanske ja egentligen gör) utan bara som en rolig grej..

Men om det nu skulle vara så att ja har en liten tjej som bor i mitt hus...frågan är vem är hon..vad har hon råkat ut för...vart kommer hon ifrån o varför just i mitt hus??

Ja då var det måndag igen...en dag närmare helgen..en dag närmare jul...en dag närmare pension..en dag närmare döden..ja man kan räkna ner till möe...även om de två sistnämnda kanske inte är så roliga att vänta in..

Idag är det dags för årets första älgjaktsdag för gubben...ja hoppas att han får skjuta en älg i år... det var många år sen han fick skjuta älg men det är ju så att älgen måste ju komma/stå på vissa bestämda sätt o sen ska det vara rätt älg när det gäller ålder, kön, taggar osv..inte helt enkelt alla ggr..

Denna veckan ska ja o L försöka få till våran affärsplan...det är den som kommer vara stor del av våra planer...den kommer vara "nyckeln" till våran idé...utan den inga pengar..men det är så svårt att få till en tid..dels så jobbar L extra o sen är det svårt o jobba med barnen svansande runt benan..men imöra skulle vi ta ett nytt försök...

Känner mer o mer oro att L kommer en dag att säga att hon inte längre vill/kan o ja blir ensam kvar..hon har sökt olika jobb o förra veckan så var hon iväg på arbetsintervju...visst nu är det inte säkert att hon får det men skulle det vara så att hon får ett jobb så tror ja faktiskt att hon kommer säga "att ja har inte varken tiden, orken eller lusten till vårat projekt...ja är ledsen men så är det "

Men ja hoppas att det kommer bli som vi har tänkt oss..skam den som ger sig även om oron är jobbig o väldig olustig...