Ja om man inte räknar med dagens dag...herregud vart tar dagarna vägen??

Alltså om 3 dagar så är även augusti slut...o vi går in i september...den nionde månaden av årets tolv månader... endast 4 månader kvar av 2013...

Alice har snart gått 2 veckor efter sommarlovet...det är snart 1 månad sen ja fyllde 35 år...dagarna säger bara POFF!! så är den dagen förbi....än kan vi njuta av sol o varma dagar..dock kan mornarna o kvällarna/nätterna vara kalla men vi ju som sagt på väg mot hösten...

Men självklart så ska vi inte deppa ihop för det..hösten har en hel del att bjuda på...har ju 2 barn som fyller år på hösten så det ska planera kalas..flera stycken....ja o Henrik ska ju till Gbg / Ullared...har några som fyller jämt (även en del som inte fyller jämt) framöver som ska firas...samt en hel del andra roligheter..

Alla är vi olika…o det är väl tur det..men i vissa sammanhang så tänker nog de flesta ganska lika…självklart så finns det ju alltid nån som sticker ut o tänker si eller så…

Men att klaga på andras barn o deras föräldrar att det är dem som förstör för ens barn när det i själva verket är dem själva som förstör…

Ja detta har ja ju skrivit om i tidigare inlägg men en slutar liksom aldrig att förvånas över hur folk tänker..eller rättare sagt hur funtade de är….

Nu har det hänt igen…visserligen så var det inte ja som gjorde nåt men  ja kan inte hjälpa att inte ta åt mig..för det är ju ändå mitt/mina barn det handlar om…

Det handlar om Livia o grannen…Livia var med farfar…såg grannpojken o  ville leka så farfar frågade men grannen sa nej…sa att pojken inte ville..sen om det var så vet ja inte…men hur som så vart farfar irriterad o ifrågasatte varför barnen aldrig kan få leka när de bor grannar o skulle ha hur kul som helst ihop??

Detta har pågått länge...barnen vill ju leka med varandra men får inte...ja för oss får de men inte för deras föräldrar..i synnerlighet inte för mamman...

Självklart kan man ju inte tvinga barnen att leka…men vi har ju bott grannar i 3,5 år..o vi är inga främmande människor för varandra utan vi känner varandra sen tidigare långt innan barnen kom..barnen är jämngamla men nej…detta har ja ju skrivit om tidigare så ja tänker inte skriva om det igen…men hur som helst så kom det ett inlägg på mammans blogg…om denna händelsen…

Där hon menade på att farfar tyckte att man skulle ”tvinga” barnen att leka..o så var det ju inte..utan han bara ifrågasatte varför barnen ALDRIG får leka ihop…o de som känner till detta tycker precis som en annan att det är sjukt att inte låta barnen leka..varken med mina barn eller med andra barn utan de lever bara i sin egna lilla bubbla där ingen annan får komma in…

Eller som hon skrev:

"Måste man leka och vara kompisar bara för att man är grannar? Och måste jag som förälder hela tiden, varje gång förklara varför man inte vill / kan  ? Nää , jag tycker fan inte det !!!!..."

Vill reda ut detta med att säga att Alice frågar nån enstaka gång om de får leka men har insett att det är ingen ide längre…hon ringde dit en dag förra veckan o skulle prata med granntösa..men inte ens det fick hon…istället för att ropa på tösa eller säga att hon kunde ringa upp när hon vart klar om hon nu var upptagen med nåt så fick Alice  berätta  för tösas mamma/pappa vad hon ville o fick så självklart ett NEJ….de leker i skolan så mycket de kan eftersom de inte får träffas hemma…det ”ironiska” är att de ser varandra som bästa vänner…men bara i skolan för hemma är det förbjudet att träffas..detta gäller Alice o granntösa som är jämngamla…så ja vet inte vem hon förklarar för hela tiden…

En annan sak som hon nämde var att:

"Vi är en egen familj , med egna rutiner och vanor , många viljor . Vi har dessutom mycket som andra familjer har men det är heller inget som jag ska behöva förklara jämt och ständigt för alla "som vill veta" !!!..."

Ja är också en egen familj…o det har väl vi flesta eller??…så ja förstår inte vad det har med saken att göra att barnen inte får leka…o än en gång: vem är det som hon förklarar för jämt o ständigt…vilka är alla dessa som vill veta???

Från hennes inlägg:

"För " alla andra" har inte med det att göra !!!!! Faktiskt så är det så!!! Jag springer inte och frågar en massa som jag inte har med att göra - jag skulle önska att "alla andra" kunde respektera oss också!!!!
Det gör mej arg. Nej - förbannad!!!!!!!.."

Än en gång: Vem/vilka är alla de andra??

För de umgås ju inte i stort sett med nån så ja fattar liksom inte….o ja är inte nån av dem som lägger mig i..för vi umgås inte...vi hälsar o pratas vid men vi umgås inte...o inte barnen heller...

Sen är det ju så att detta med att leka med kompisar…grannen ser det inte som det utan som barnpassning….att hon passar andras barn helt enkelt..det är inte för att barnen ska skapa en social krets med kompisar utan ren barnpassning med tanken på att hon skrev så här i inlägget:

"Bara för att vi har många egna barn är det väl ändå inte meningen att "det kvittar väl om det är en eller två till"....

Detta enda var att Livia ville leka…inte ha nån som passade henne….

Sen var det detta om att stå för sin åsikt..men HALLÅ!!! Det handlade väl inte om det…det var ett barn som ville leka…med ett annat barn..o då skrev hon så här:

"Jag är så OTROLIGT GLAD för att mina barn har egen vilja - och vågar stå för den! Det är fantastiskt starkt gjort och det gläder mej enormt!! Jag kommer att fortsätta fostra mina barn på samma sätt som jag gjort - att våga säja ifrån och att våga stå för det! En nej-säjare är ofta obekväm på sitt sätt för den som är dominant och bestämmande. Kanske van att alltid få sin vilja fram…"

Ja fick denna känslan när ja läste detta:

"Ha ha ha….rätt åt den där jävla dominanta ungen att mitt barn sa nej..nu fick hon så att hon teg!!!!--"

Kan inte hjälpa det..men det var så ja kände att hon tyckte om min lilla tjej på snart 4 år…visst hon är envis o bestämd många ggr men det är ju inget onormalt för den åldern.. hon är ju i trotsåldern o endast 4 år (inte fyllda men snart) o sen beror det på vem hon är med som t.ex med sin syster men hon är också omtänksam o hänger på andra o inte nån dominant liten jävel som man ska hålla sig undan…

Hennes sista kommentar:

"Ett vet jag. Jag kommer alltid att finnas där för mina barn , dom ska veta att jag alltid stöttar dom. Vad som än händer..."

Tydligen så kommer inte ja finnas där för mina barn eller stötta dem…eller nån annan förälder för sina barn..så länge man låter dem leka med andra barn…

Ja var så arg, ledsen o frustrerad efter att ja hade läst detta inlägget så ja hade jättesvårt att somna den kvällen…ja borde ta upp detta med henne personligen men är rädd att barnen kommer bli dem som blir lidande…o det är det sista ja vill göra….de lider nog som det är nu….speciellt mina barn som känner sig oönskade, att det skulle vara nåt fel dem  osv medans grannens barn vet inte så mycket annat eftersom de bara leker med varandra bortsett ifrån skolan då de träffar/leker med andra barn..

Men nu är det slut…vi ska ha så lite med dem att göra som det bara går…det kommer inte att bli så lätt men vi försöker…tycker bara det är så otroligt ledsamt..o ja fattar inte hur den människan tänker…har aldrig gjort o kommer aldrig att göra...

Ja orkar inte mera nu....fy fan för vissa människor men visst är det så de vill ha det så ska de få det oxå....

Vi ska inte störa nåt mer...varken ja, Henrik eller våra barn....

Imorgon börjar skolan åter igen efter 10 veckors ledighet...

O detta är både på gott o ont....gött att få lite mer rutiner för under sommaren så är det inte lika ordning o reda på det...men skapligt i alla fall....

Men det ja känner ångest inför är ju detta att man måste ställa klockan o gå upp tidigt på möran....ja är verkligen ingen mörasmänniska men där emot kvällsmänniska vilket tyvärr inte går ihop...

Men bara efter några dagar så är man inne i det igen...o det märks knappt att man har haft sommarlov..men ja längtar redan till höstlovet...

Idag ska vi på cikus...hela familjen ska gå...detta blir första gången för Livia...får hoppas att hon tycker det är roligt så hon inte vill gå hem av nån anledning...men om det skulle vara så, så är det ju bra om både ja o Henrik är med så nån blir kvar hos Alice...

Men vi utgår ifrån att ALLA i familjen tycker det är roligt o vill sitta kvar tiden ut...

Hur gör man då??

När ja var yngre så sa ja alltid att ja skulle ha tre barn...de första två skulle det var typ 2-3 år mellan o den sista skulle bli en sladdis...men sen när man fick sitt andra barn som kände man att detta räcker...ja vill bara ha två..

O ju äldre de blir desto bråkigare sins emellan så en känner att NÄÄÄÄ ja vill absolut inte ha fler barn...de ja har tar "knäcken på en"

Ja har bollat detta fram o tillbaka...fler  barn..inga fler barn..fler barn..inga fler barn och det har kännts mer för inga fler barn utan ja känner mig nöjd med två tjejer...men så hände nåt under semester..såg många gå runt där med sina fina gravidmagar...stötte även på en o annan liten bebis o fick då känslan att det kanske ändå är så att ja vill ha ett barn till..

Men ja vet inte om det bara vart så just tillfälligt eller om det är så att ja börjar inse att min biologiska klocka har börjat lite lätt att ticka....ja har ju trots allt fyllt 35 år..visserligen väldigt nyligen men åren går o ja blir ju som sagt inte yngre...

Barnen vill ha ett syskon....i alla fall Alice....hon har "beställt" en lillebror om ja ska skaffa fler...

Ja tog upp detta med att skaffa ett barn till med Henrik..visserligen lite skämtsamt men ändå en gnutta allvar från min sida för att se vart Henrik stod...o han sa att nej det blir inga fler barn..inte med mig i alla fall....i så fall får du skaffa en ny gubbe...

Även om ja själv velar fram o tillbaka över detta med att skaffa ett barn till så kände ja ändå lite "sorg" över Henrik´s svar....att tänk om det nu är så att min fundering över ett barn till kanske blir till en längtan som ja inte kommer att få uppfylld....

Visserligen så var detta lite skämtsamt så vem vet...han kanske ändrar sig om det nu skulle bli allvar...MEN ja tänker INTE skaffa barn innan ja känner mig väldigt väldigt väldigt säker på min sak att ja vill ha ett barn till...

Finns så många oönskade barn uti världen o ja tänker inte vara en sån förälder utan ja ska skaffa barn för att ja vill ha det barnet...för att VI vill ha det barnet...ja o Henrik

Sen vet man aldrig..kanske ja inte blir med barn..nåt händer...etc etc...att skaffa barn är INTE så enkelt som det låter...kan finnas så många hinder på vägen...ja vet efter egna erfarenheter...

Men ja vet i alla fall att ja måste ta en ordentlig fundering på vad ja vill...o på vad Henrik vill....sen får man utgå ifrån där...

Ser upp mot himlen för att se

en ängel mot mig le...

Den ängel är du älskade mamma

sen du lämnade oss är inte livet detsamma...

Saknaden är fortfarande stor och tung

men jag försöker hitta ett inre lugn...

Då och då kommer en och annan tår

är väl ett sätt att försöka läka alla sår...

Idag är det 7 år sen ditt hjärta slog sitt sista slag

och själen inom dig släppte sitt tag...

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig

och jag ser ibland drag av dig i mig…

Du har det bättre nu i himlen och du känner ingen smärta

och jag vet det innerst inne trots att det gör ont i mitt hjärta...

Men i mitt hjärta som minne du bor

tills vi ses igen kära mor...

På nåt av himmelens vita moln vet jag att du sitter och ser ner

och  säkert  tänker: snälla sörj inget mer…

Jag är lycklig nu och jag har det bra..ja vill att ni ska ska ha det som jag

Le, var lycklig och glad för vi kommer att ses en vacker dag...

Fyller 4 år idag...o vi är på semester så vi kan inte fira honom på hans dag men när vi kommer hem så ska ja väl ge honom nåt extra gott...