Ja då var det bara 2 dagar kvar om man räknar med idag av april månad..o denna månaden har allt bjudit på alla årstiderna..ena dagen skiner solen, fåglarna kvittrar o det är rena vårvädret för att sen bytas ut mot minusgrader o en 15-20 cm snö...för att sen igen övergå till solsken men med kraftiga stormvindar...

Ja som sagt det har allt varit alla väder som tänkas kan...

Men nu hoppas ja o säkert fler med mig att maj månad vill bjuda på lite mer sol men framför allt mindre vind o mer värme....

Herregud.. nu vart det verkligen allvar...mer verkligt...att min "lilla" dotter ska börja på högstadiet....har skickat in valblanketten inför 7:an där man ska fylla vilket språk de vill läsa o vad de vill ha som elevens val...

Visst förstår man att Alice har blivit stor men detta gjorde det ännu mer verkligt...o ja ja kan erkänna att ja känner både vemod o lite oro inför hur det ska bli men ja kommer finns där o stötta till 200 %...o vem vet..högstadiet kanske får henne att blomma, mogna o växa ännu mer så en annan kanske har oroat sig i onödan..det kommer i alla fall bli en stor förändring men det behöver inte betyda att det är till nåt sämre...

Men mycket beror väl på att ja trivs bäst med sånt ja känner till...ja är ingen person som gillar allt för stora förändringar men det behöver ju inte betyda att mina barn är såna..

Men det tar vi då...o nu lever vi nu....

Glad Påsk och kör försiktigt

Han kom inte ihåg..Henrik kom inte ihåg att vi firade 15-års förlovningsdag idag....även om ja egentligen redan visste det från början så hoppades ja ändå att ja skulle ha fel men det hade ja inte..

O ja skulle ljuga om ja sa att ja inte vart ledsen o sårad...självklart så sårar det mig att han inte ens försöker o minnas...ja menar inte att ja måste ha en massa presenter, blommor etc etc utan det ja vill är att han ska komma ihåg utan att ja påminner/säger nåt...

Visst är det upp till både men det är aldrig han utan det är alltid ja som får fixa om det ska bli nåt..ja som får fixa/uppvakta honom om det ska bli något men aldrig tvärtom....ja skulle oxå vilja känna mig uppvaktad, älskad, uppskattad etc ect...

Men som sagt han kunde inte ens komma ihåg....han sa för några dagar sen att ja just ja har inte vi förlovningsdag snart?? När var det??...men ja sa inget...

Ja frågade honom senast idag om han visste när vi förlovade oss men han visste inte...o menade på att om vi nu hade haft förlovningsdag då hade ja sett till att vi hade firat det på ett eller annat vis...så idag kunde det t.ex inte vara eftersom då hade vi aldrig ätit spagetti o köttfärssås som vi gjorde...men ja kände att eftersom han inte bryr sig så varför ska ja då göra det??...

Eftersom han tydligen inte tycker att detta är nåt att "fira" då firar inte ja heller...för man är ju trots allt två i ett förhållande...fast ja känner mig oftast ensam i "vårt" förhållande...

Idag  köpte ja med två buketter tulpaner som pryder så fint på mitt köksbord men ja hade varit gladare över dem om Henrik hade gett mig dem än att ja fick köpa dem själv...

O till sommaren så firar vi 10 års bröllopsdag o ja har frågat Henrik om vi ska fira det men han verkar inte så intresserad o ska det bli nåt då så är det väl om ja fixar nåt men ja känner att ja skiter nog i det eftersom han inte ens kan försöka....men å andra sidan så har ja "firat" min bröllopsdag på annat håll eftersom han har även glömt bort den dagen..flera ggr...

Som sagt ja kräver inte en massa saker o flotta middagar etc etc..utan ja vill bara känna mig älskad o uppskattad..åtminstonde  för en dag....istället sitter ja här i min ensamhet o tårarna rinner nerför mina kinder o ja känner mig inte ett dugg älskad eller uppskattad.....

Idag är det 15 år sen som ja o Henrik förlovade oss..vi var i München o förlovningen skedde i ett ölhus över en flaska vitt vin...det blir definitivt inte detsamma idag..ärligt talat så tror ja inte att det blir nån firing i alls.. tror inte Henrik kommer ihåg vad det är för dag idag..men men än är inte dagen slut...

Phu vi kunde andas ut..både ja o Henrik

Grav.testet visade negativt...det är en sak om man verkligen vill ha barn men att bli med barn fast att man använder skydd (spiral) är inte alls lika kul...men självklart så hade man fått tagit ställning om det hade varit så.. men nu var det inte så tack o lov...

Men det är bra konstigt detta när man försäker bli med barn (kanske fått missfall) eller att man är med barn så får man en helt annan syn på saker o ting...det är som det "PLOPPPAR" upp bebismagar, bebisar, bebisgrejer...bebis bebis bebis överallt typ...men det är väl att man har ett annat tänk på nåt vis då..

För då när ja skrev mitt förra inlägg om att ja ev kunde vara med barn så strax därefter så skrev en ja känner på Fb att hon ska ha barn..sen var det några andra barnrelaterade saker som hände så det är som om hjärnan ställer om sig på nåt vis o man ser saker som man liksom inte "såg" innan..

Ja man finner liksom inga ord över det som har hänt...man kan liksom inte förstå att något sånt här har hänt i Sverige men samtidigt så är ja med många heller inte förvånade...nån gång skulle det även hända oss...frågan var väl egentligen inte om utan när..

Det som har hänt är nåt som berör oss alla men självklart framförallt alla drabbade...som förlorade någon, som skadades, som såg o fått minnen för livet...detta är nåt som biter sig fast i våra ögon...som vi minns i våra hjärtan men som oxå har visat att vi är ett starkt land som verkligen ställer upp för varandra..denna händelsen har oxå visat så mycket kärlek o lojalitet mellan oss människor...synd bara att det måste hände något tragiskt innan vi kan eller vågar visa det...likaså när det gäller all hjälp ifrån polisen, räddningstjänsten, sjukvården o alla andra som har ställt upp att vi i ett sånt här läge får se hur tappra de verkligen är..o att vi måste lyfta upp detta även annars o inte enbart vid såna här situationer...

O alla andra som har hjälpt till på ett eller annat vis...det bevisar att det finns så enorm mycket kärlek, godhet o mänslighet mellan oss...samt alla andra länder som har på ett eller annat vis visat sin sorg o omtanke efter detta..

O ja hoppas innerligt att han/de nu som gjorde detta attentatet får det straff de förtjänar o att detta var av ett personligt skäl o inte ett"uppdrag" utifrån...o vad ja menar med det är att då kanske det finns hopp om att det inte händer igen...

Låt inte detta hindra oss att leva...

Låt inte detta hindra oss att älska..

Låt  inte detta hindra oss att känna trygghet..

Låt inte detta få oss att hata..

Låt detta få oss att känna kärlek...

Låt detta få oss att känna gemenskap...

Låt detta få oss känna att TILLSAMMANS är vi starka...