Ja då har Alice varit iväg för en återkontroll av hennes tänder sen hon tog bort tandställningen o tandläkaren var väl nöjd med resultatet..nu ska vi bara vänta på tills Alice har växt klart för att sen kunna börja disskutera om vi ska gå vidare eller inte med nedre käke...

Men det som blev nytt är att Alice ska få en bettskena då hon på sista tiden vaknat på morgonen av att ha ont i tänderna o käken vilket det lätt kan bli om man ligger o pressar ihop tänderna på nätterna...vilket oxå tydligen var ett jättevanligt problem hos tjejer/kvinnor men framförallt i tonårsåldern..orsaken är att man är stressad (för barn o ungdomar har mycket press på sig i skolan att klara nivåerna som krävs) 

veckan i skolan är gjord...

helgen sen skolan började är förbi.

kräftskivan gick av stapeln under helgen..

försöket på länge att få igång den "plötsligt icke fungerande" tvättmaskinen (hoppas att ja har löst fallet än så länge så låter det lovande)..

O nu blir det första kaffekoppen för idag..

Ja nu är ju inte detta nåt problem egentligen men ja kan inte hjälpa att ja blir irriterad när folk inte kan kolla datumet...detta gäller när man delar olika inlägg på t.ex FB

Har nån sett våran katt Nisse??...Vem stal min dotters cykel??....XXX söker arbetskraft...hus till salu....dela och vinn godis, verktyg, biobiljetter etc ect...

Ja som sagt inläggen kan innehålla i stort sett vad som helst o ja tycker det är inga fel o dela men för guds skull...

KOLLA DATUMET!!!

För ja tror inte de söker efter katten Nisse som eller cykeln som försvann t.ex 2015 eller huset fortfarande är till salu 2016...o vem vill äta choklad från en tävling som var 2017..

Som sagt inget stort problem men det irriterar...

Eller om man hellre vill räkna dagar så är det bara 122 dagar...vet att det är lika mycket men det känns som att 122 dagar är mindre än 4 månader...

Men hur som så är det så långt kvar til julafton...helt otroligt vad tiden går fort...

Ja visste att direkt efter man hade fyllt 40 så skulle det dimpa ner en inbjudan att få göra mammografi...o det gjorde det oxå..ja har inte tänkt på åldern annars så men när detta brevet kom så blev det liksom "O shit!! vad gammal ja har blivit"....

Ja har ju vetat i så många år att när man fyller 40 så får man göra mammografi om man vill...men detta har ju varit så låååååångt fram i tiden...men helt plötsligt så sitter man där med inbjudan till mammografi i handen...

Självklart så ska ja göra detta men ja måste erkänna att ja är skitskraj inför detta..inte för undersökningen men att det skulle vara något...att de upptäcker nåt....att ja har cancer...

Har haft så många inom familjen med cancer så varför skulle inte ja drabbas..visserligen så har det inte varit bröstcancer men en kan inte låta bli o inte tänka "varför skulle ja klara mig??" ...kan inte hjälpa men det är så ja känner..

Semestern är över för den här gången...sommarvärmen har övergått till kallare luft..även om solen skiner o termometern visar 20 grader så är det inte samma värme som det var för några veckor sen..man känner hösten i luften..

Skolan börjar om några dagar..usch fy för tidiga mornar....tider ska passa..läxor o dylikt som ska göra o saker som ska kommas ihåg...men visst det är på både gott o ont att komma in i vardagen igen men det ja bävar mest över är för Alice o hennes skolgång...7:an var tuff...året var som en bergodalbana men vi tog oss igenom 7:an men nu börjar hon i 8:an o ribban höjs...självklart så ska vi kämpa oss igenom det här året oxå men en vet ju inte hur mycket det kommer "kosta" oss..alltså hur slitsamt det kommer att bli...hur mycket tid o energi måste vi lägga ner..hur mycket hjälp får vi från skolan etc etc..

Ska verkligen njuta av dessa sista dagarna som är kvar...innan vi går tillbaka till "verkligheten"..är verkligen inte redo men det är ja visserligen aldrig...

Det ja skulle behöva inför hösten är positiv feedback...nån som får mig på bättre, gladare o positivare tankar..nån som får mig att tro på mig själv igen..nån som får mig att känna mig önskad,  betydelsefull o älskad..nån som kunde få mig att hitta tillbaka till livet....för just nu så känns det som om man står i ett mörkt rum o bara trevar efter att hitta en väg ut...o i detta rummet har ja varit så länge i..ja vill hitta ut men vet inte hur...

Ja har tänkt att göra förändringar i mitt liv..små steg åt gången..ja behöver det...men det svåraste är att våga göra det...att ta det där "klivet" som kan vara steget till att hitta ut...men när man inte tror på sig själv o känner att man är ingen o att ingen behöver en så är det lättare sagt än gjort..men ja ska verkligen försöka för det måste ske nån förändring...vad eller hur vet ja inte än men nåt måste ske annars lär ja bli fast i detta mörka rum...önskar bara ja hade nån som kunde hjälpa mig på vägen men tyvärr så har ja inte det utan detta är nåt som ja måste göra själv...

Tänk om önskningar verkligen fanns på riktigt....då skulle mitt liv se helt annolunda ut...

Ja åren går men som sagt..såren finns fortfarande kvar o de rivs upp med jämna mellanrum..ibland så kommer tårarna o minnena ofta...ibland så går det lite längre mellan gångerna...

Men som nu i aug så är det en mer känslosam månad...ja fyller år o ja hade verkligen velat ha mamma med...ja minns min allra sista födelsedagen tillsammans med mamma som om den vore igår..trots att det är 12 år sen så minns ja den så klar...men tyvärr så var det inte en av hennes bästa dagar...cancern hade tagit över mer o mer o hon låg på sjukhus....hon var väldigt trött, hade så ont o var orkeslös...men trots det så var vi tillsammans...mamma, pappa, ja, min syster o lillebror...hela familjen        men det var oxå i aug som pappa ringde...6 dagar efter min födelsedag...då kom det där samtalet som man aldrig vill uppleva...

mamma hade somnat in med pappa vid sin sida...

Så vad är egentligen 12 år?? absolut ingenting...när man har förlorat nån man älskar...älskade mamma..önskar livet inte vore så jävla svårt o orättvist som det kan vara ibland..

Ja satt inte alls ensam på min födelsedag...o firad vart ja....i 3 dagar...ja som trodde att ingen brydde sig men jösses vad överraskad ja vart..

Det hela började med att ja var hem till en kompis på kaffe..inga konstigheter med det...tills det kommer en bil o ur bilen så kommer 6 välbekanta ansikten...med sig hade de både blommor, present o dryck samt en fin krona o några coola glasögonen...snacka om att ja vart överraskad men så glad att de gjorde detta för mig...för MIG!!!

De bjöd ut mig på mat o dryck o bjöd på trevligt sällskap..ett minne som ja inte kommer att glömma på bra länge...

Men detta var inte allt utan tidigare i veckan så  ringde pappa o sa att han skulle komma o stanna till ja fyllde år...ja som trodde att han inte kunde för att han hade förhinder..men det hade han ordnat så han inte hade det...

På lördagen så hade ja firing med Henriks släkt o med pappa   ..även då vart det en mycket trevlig kväll..

vi var 19 st (barn o vuxna)....sen kom dagen D då ja fyllde 40 år o då kom min syster hit o hennes dotter o stannade över natten...hon som ja oxå trodde inte skulle komma för det har alltid varit en massa annat så hon har ställt in..

Så ja vart firad..både av vänner, Henriks släkt samt min pappa o syster...så ja måste säga att ja hade fel...för denna veckan som har gått har ja faktiskt känt mig både värdefull och älskad...