Inte när det gäller mina syskon i alla fall..de varken bryr sig speciellt möe eller har samma tänk som en annan..o ja förstår inte hur man bara kan skita i sina föräldrar..ja kan förstå om det finns omständigheter som gör att man tar avstånd men såna omständigheter finns inte hos oss..

Vi är 4 syskon o ja är näst yngst...mina 3 syskon bor inte långt ifrån pappa medans ja bor flera mil bort men ändå så är det ja o min familj som hjälper honom mest och som hälsar på honom oftast (ja om man inte räknar med min lillebror då...han kan väl ställa upp o hjälpa pappa ibland men oftast så är det tvärtom att det är pappa som hjälper honom.. men de två större ser man typ aldrig...

De ringer inte på fars dag eller när han fyller år...eller nån gång där emellan bara för att höra hur han mår...de skiter t.ex i om han skulle sitta ensam på jul...ta bara det året då mamma gick bort...den nyårsaftonen som kom då var speciell för då skulle de ha firat 30 år tillsammans...ja försökte flera ggr med att försöka förklara för min syster att han borde inte sitta ensam hemma osv osv..påpekade det flera ggr i hopp om att hon kunde säga att han kunde komma till dem (för ja visste att de skulle vara hemma o de bor inte långt ifrån pappa) men nej till slut säger min syster "ja men kan han inte komma till dig då?!?!"...ja sa inget mer..

Självklart fick pappa komma hit...han vart ledsen o tårar kom under kvällen men han var i alla fall inte ensam...han t.om tröstades av en del från Henriks släkt under kvällen medans hans egna dotter inte ens kunde det för hon brydde sig inte...lika så vid jul..min syster skulle aldrig komma till pappa om det inte vore så att vi skulle byta julklappar hon o ja...

Eller ta t.ex nu när pappa fyllde år...ja blev både besviken , arg men framförallt ledsen....pappa fyllde 70 år o ingen av mina större syskon skickade ett kort eller ringde o gratulerade honom på dagen...ja menar vad kostar ett samtal?..ett "fjuttigt" samtal som kan förgylla någons dag..

Sen kom kalaset o då (kors i taket) så kom alla syskonen men min storebror o familj hann knappt äta förrän de åkte men ok..han kom i alla fall..min syster var kvar lite längre men även hon o gubben sin åkte hem ganska tidigt...

Men inte en enda gång så frågade mina syskon om ja behövde hjälp under kvällen...INTE EN ENDA GÅNG!!!

Nu hade ja frivilligt tagit på mig detta kalaset åt pappa för att ja inte ville att han skulle slita ut sig o få ännu mera värk än vad han redan har..detta var HANS kalas o ja ville att han skulle njuta av det...o ja hjälper honom så gärna...absolut inget om det men mina syskon de kommer som gäster o går som gäster..man kanske i alla fall kunde fråga om man behövde hjälp eller ta eget intiativ...sen blev min syster lite "småputt" på mig för att ja inte drack o ville stojja o sjunga..men ja hann ju inte...ja hann knappt äta förrän det var dags att duka bort o fram med tårta...(men ja ska även berätta att det fanns några gäster som frågade mig om ja behövde hjälp eller så tog de eget intiativ o det var guld värt för detta var pappas dag o ja ville att han skulle ha en bra fest)

Så även om ja känner som ja gör när det gäller mina syskon så är ja SÅ GLAD att pappa fick den festen han förtjänade...han hade roligt...han skrattade...dansade o sjöng o verkade lycklig....han sa flera ggr att det var en rolig fest...han var så nöjd...o det kan ja leva på länge (sen hörde ja även några av gästerna pratade om pappa...att de var så glada av att se pappa så glad..att han verkligen behövde detta o ja håller med..önskar bara att hans egna barn kunde tänka så)

Men som sagt så kommer ja ställa upp för pappa o finnas vid hans sida så länge ja kan o så ofta ja hinner...o det var var nog ingen tillfällighet att mamma viskade i mitt öra "ta hand om pappa" när hon låg på sjukhuset några dagar innan hon dog..för hon visste nog att ja var den enda som skulle stanna kvar oavsett...att ja var den enda som skulle ställa upp för pappa...ja o min familj...