För nån månad sen så var min pappa på en årlig hälsokontroll o när han fick svar på blodproven så visade det sig att han hade blodbrist så han vart skickad vidare för fler provtagningar o undersökningar för att utreda varför han har blodbrist....så de har tagit benmärgsprover (både vätska o en bit av benmärgen)...kontraströntgen har han oxå gjort..många rör med blodprov för att ta de olika testerna...samt andra undersökningar..

Har försökt låta bli att googla då en blir "sjukare" än vad man kanske egentligen är men för att få lite fakta om vad som händer o vad det innebär att ha blodbrist av okänd anledning...det värsta är att ordet CANCER dyker upp ÖVERALLT...ja försöker att inte tänka på det eller tänka det värsta men det är lättare sagt än gjort...

Pappa o ja pratade lite igår om allt som händer o sker då han skulle iväg idag på ännu en ny undersökning samt nya blodprover....men eftersom vi inget vet så vet vi heller inte hur framtiden ser ut..vad som kommer att hända..självklart så hoppas vi ju på att det inte är nåt allvarligt utan att läkaren kan göra något men vi vet ju inget...o igår sa pappa till mig att - ja du har ju förstått att det är nåt...för varför skulle de annars ta en massa prover o göra olika undersökningar...men vi får väl se...vi får ta det då..

O att höra nåt sånt gör ju inte saken bättre för då tror man ju mer på att det verkligen är nåt allvarligt o att det är CANCER...

Sen tror ja att det är bara ja som vet...mina äldre syskon vet inget men de behöver heller inget veta för än så länge så vet inte vi heller nåt o sen varför ska de ev bry sig nu när pappa är sjuk när de inte gör det annars...de kan hålla sig borta som de brukar..

Men pappa har fått tid till läkaren i mitten på aug o då får vi veta vad proverna visar o vad som kommer att hända o ske om det är nåt allvarligt o ja ska följa med honom då...även om pappa inte tyckte ja behövde följa med så sa ja att ja gör det oavsett vad han tycker för om det är nåt allvarligt så ska han inte behöva ta de beskeden själv...sen är det enklare om en annan är med om man har några frågor samt att då kan inte pappa "undanhålla" nåt för att kanske "skona" oss o säga att det är inget eller så...inte säkert att han skulle göra det men utifall att..

Det värsta är att man inte vet hur man reagerar själv när man egentligen är med för att stötta nån annan...kanske man brister ut  gråt helt eller så reagerar man knappt..som när ja var med mamma o hon fick beskedet att hon hade cancer o att det fanns inget att göra mer än att göra framtiden så smärtfri o bra som möjligt...ja rörde knappt en min..var helt vanlig..kanske nästan lite avtrubbad för man liksom fattade ju vad läkaren sa men ändå så gick det väl inte in förrän efteråt o ja hoppas det blir så nu oxå om vi får dåliga besked..

Kruxet är bara att min pappa är mer känslomässig än vad min mamma var så brister han ut i gråt eller så, så lär ja oxå göra det...

Men men nu ska vi inte måla fan på vägen o självklart får vi hoppas på det bästa...men ja kan inte låta bli att inte tänka på det o gråta för det gör ja (en hel del) när ingen ser (bara nu när ja skriver så får ja torka bort tårar) o oavsett vad nu proverna visar så kommer ja vara vid pappas sida....men det värsta är att det känns inte som att vi kommer få positiva besked..för varför skulle turen vara på våran sida?? men ja ber o hoppas att ja verkligen verkligen har fel...

Kommer alltid finnas vid din sida oavsett vad som händer..älskar dig pappa   

Ja det är väl inte meningen att man ska sitta o göra en "massa" inlägg när det är sommar o man har annat på gång...nu har det äntligen kommit LITE värme (tror ja smälter bort men men en ska inte klaga) men vi är ju inte så bortskämda med den där sommarvärmen för det har blåst, regnat o varit lite småkyligt till o från hela sommaren...

Än är inte sommaren slut men dagarna går fort...alldeles för fort.. barnen har bara 26 dagar kvar av sommarlovet..Men än så länge så får vi njuta av sommarledigheten...vi får ta en dag i taget...