Har haft en sveda/brännande känsla i gommen i 3-4 månader som inte vill ge med sig...värst blir det när ja dricker kaffe men även andra drycker o mat men ja kan änså inte riktigt sätta fingret på vad exakt ja får denna känslan av...

Trodde först att det kanske var halsbränna men ja har inga sura uppstötningar men ja provade ändå medicin för det men det funkade inte..provat även värktabletter mot infektion men det hjälper inte det heller..

Men efter många om o men så ringde ja till vc o idag har ja varit iväg o tagit blodprov för att kunna utesluta det ena eller det andra...men ja tror inte de kommer att hitta nåt fel men vi får se..

Tror ingen vill minnas detta året...året som för så många skulle bli en omstart..detta skulle bli mitt år...nu skulle livet vända..

Visserligen så gjorde det ju det men inte till nåt bra...vem kunde tro att när man hörde om Covid-19 för första gången i Kina att detta viruset skulle eröva hela världen...Covid-19 håller ett hårt järngrepp om hela världen...folk blir sjuka.. folk dör...länder stängs ner...folk bunkrar..folk är rädda...företag går i konkurs...krogar/restauranger får stänga ner etc etc

Detta är inget som ja behöver sitta o berätta om eftersom vi alla lever i samma värld...en upp-o-ner-vänd-värld så känns som den aldrig ska ta slut..

Men förhoppningsvis så kanske man kan få börja återgå till det mer "normala" (nu vad det är?) till hösten förutsättningen att vaccinena fungerar som de ska samt att så många som möjligt väljer att vaccinera sig o verkligen hoppas att detta nya muterande viruset inte är nåt nytt virus som vi ska behöva slåss mot...att vi byter den ena fienden mot en annan..

Men som sagt...hade tänkt att detta skulle bli mitt år...ja skulle försöka få in en fot inom barnomsorgen men kände att det var inte läge för det just nu....så att få tjäna lite egna pengar får vänta..

Skulle även försöka finna ett eller annat sätt att må bättre vilket heller inte blev nåt med..mår ännu sämre nu o känner mig mer ensam än någonsin..lätt till tårar för minsta lilla, gråter ofta o känner mig värdelös..svårt att somna på kvällarna för det bara snurrar i huvudet...

Allt ställs in...man har inget roligt att se fram emot o det blir bara mindre o mindre med den sociala biten..

det lilla ja hade finns inte ens kvar..

Detta har varit ett riktigt FÖRBANNAT SKITÅR...ja inte bara för mig utan för de flesta men ja kan bara prata för mig själv...

Men det finns några ljusglimtar o det är att vi har hållit oss friska...Henrik fick visserligen ta ett covid test strax innan julen för han hade åkt på halsont men tack o lov så var det inget men tyvärr så kunde inte ja o barnen åka o fira jul med pappa på julafton men vi tog igen det på annandagen istället...

Sen har pappas blodprover varit under kontroll så än har han inte behövt nån behandling för leukemin...sen har även han hållt sig frisk ifrån Coronan...vilket ja är otroligt tacksam för..även Henriks föräldrar o släkt har klarat sig än så länge är väl bäst att tillägga...

Nej ja hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre är o att vi alla fortsätter att hålla ut o förblir friska o att detta elända viruset "försvinner"..för helt borta kommer det inte bli men åtminstone så man kan återgå till livet igen...då allt var som vanligt