Tänk om man hade en talang...visst alla är vi bra på något...man kan ju ha en eller flera talanger i så mycket...

Ja vet inte vilka mina talanger är...frågar man de som känner mig så brukar de säga baka o anordna kalas/fester eller nåt annat kul som t.ex bowlingkväll med mat  m.m

Sen är ja inte helkass på när det gäller att kunna rita..visst det finns de som är BRA MYCKET duktigare än vad ja är men om ja lägger ner mig så kan även ja få till det men ja hade inte sagt nej tack till o ha ännu mer kunskap i teckning...

Men om ja själv skulle få välja  så skulle ja vilja kunna sjunga,pela piano o gitarr...men det är ju nåt som man kan lära sig...ja kan i alla fall spela  "Köp varm korv o Blinka lilla stjärna" på piano    ja skulle även vilja kunna skriva väldigt fint..när man t.ex ska texta ett gratulationskort

Det har ja visserligen sagt förut o det har väl inte gått så värst bra hittills men ja ska försöka bättre mig o det är att vara mer aktiv på bloggen..

Få in ett flyt än att det ska gå flera veckor t.om månader mellan ggr:na..sen kan ja inte lova att det ja skriver om är av nåt intresse men det får väl var o en avgöra..bara att scrolla vidare..

Sen att ja ska försöka bli en positivare människa för det är ja egentligen...ja är egentligen inte en sån som gnäller, tillbakadragen osocial människa utan tvärtemot...men tyvärr så har ja ofrivilligt blivit sån..men det är nåt ja oxå måste försöka med att komma loss ifrån men det är lättare sagt än gjort..

Men försöka ska ja i alla fall sen om ja lyckas är en annan femma...men ja har i alla fall varit lite flitigare med att skriva här..sen om det bara råkar vara en tillfällighet eller inte får vi se..men det är i alla fall något...

Snart dags att vända blad igen...ännu en ny månad träder in...endast 4 månader kvar av året 2021....vem vet vad 2022 har att erbjuda?

Ja önskade att 2020 skulle bli mitt år men så mycket hände men tyvärr inte till nåt positivt...men om 2022 åtminstone kunde ge nån sorts förhoppning att bli bättre...en gnutta av nåt positivt så skulle ja bli glad...

Men men vi får ta en dag i taget o se vad som händer...hoppas i alla fall att det kommer bli en fin o solig höst 

Känner ett tryck över brösten...att dra ett djupt andetag är svårt..känns som om nån håller emot så ja inte kan andas in helt...känner en olustig känsla i kroppen...vet inte om detta är det som kallas ångest?? har känt så här till o från en längre tid men inte som nu..trycket känns tyngre på nåt vis...men o andra sidan så är det mycket som rör sig i huvudet på mig...tårar som ständigt ligger o lurpassar..när som helst o vart som helst...hjärtat svider...hjärnan känns tom men ändå så jobbar den på högvarv..

Det är så svårt att o förklarar hur man verkligen känner o hur det är..hur man upplever saker o ting eller varför ..men det är som ett enda stort inre kaos...men vet inte hur ska ja ta mig ur detta...ja har sagt till mig själv att ja måste försöka att se framåt o lämna allt det dåliga bakom mig...se ljusare på saker o ting...men det är lättare sagt än gjort när man ständigt blir påmind om det som håller/trycker en tillbaka..

Som t.ex när man läser på FB...flera av mina sk vänner som ja umgicks med förut (både själv o i grupp) som ja inte umgås längre med av okänd anledning...flera ggr läser ja att de umgås o hittar på saker med varandra o hälsar varandra välkomna hem till varandra osv....men aldrig nämns mitt namn...

Eller ta bara häromdagen så stötte ja på en som ja känner...i vanlig ordning så lovar hon att alltid höra av sig eller att vi ska ta en kaffe nån dag...samma sak denna gången för nu menade hon på att vi kunde ses för att vi hade vaccinerat oss..men det är samma visa varje gång för hon hör varken av sig eller att vi ses över en fika... att vi kan ses pga att vi är vaccinerade är oxå skitsnack för ja vet att hon har umgåtts med många andra så varför skulle ja vara ett undantag...lika så när ja messar henne så skriver hon att ja ringer dig sen men det där sen kommer aldrig....så ja har slutat o messat henne..

Eller när min syster skulle komma hit så hade vi länge pratat om att hon skulle stanna över natten o vi skulle dricka vin etc men sen när det väl drog ihop sig mot dagen hon skulle komma så skulle hon bara komma över dagen men ja vet inte om hon förstod min besvikelse för hon ändrade sig o stannade över natten..men det är inte helt ovanligt att hon säger en sak ena gången o sen ändrar hon sig

Känner mig även sviken av pappa..han gjorde mig ledsen för ett tag sen o ja tänkte först inte säga nåt men sen kom ett tillfälle som ja inte kunde låta bli att inte säga nåt...förklarade hur ja kände o upplevde men så såg inte han på saken men menade på att nu fick han dåligt samvete hela den dagen...o det var inte det som var min meningen utan ja ville bara att han skulle veta...sen fick ja dåligt samvete för att ja hade gjort pappa ledsen...men det var ju inte min tanke utan ja vill bara säga att så som han har sagt i alla år att hans mamma har behandlat honom o hans bror...precis så behandlar han mig o min bror fast ja är pappa som pappa upplevde hur hans mamma behandlade honom o hans bror..

O en av anledningen varför pappa sårade mig var att han hade sagt tidigare att han skulle komma hit o vara här speciellt när ja fyllde år...men han kom aldrig...han kunde inte komma pga min bror...o ja vet att det är så...i stort sett alla dagar i veckan år ut o år in...sagt till pappa flera ggr att min bror styr hans liv men det håller inte pappa med om...eller så vill han bara inte erkänna det...men frågan är hur ska min bror klarar sig den dagen inte pappa längre kan hjälpa till eller att han inte längre finns??

Min bror utnyttjar pappa men det är ja som får lida för det...ja hjälper pappa så gott ja kan o så ofta det går med allt o ingenting o ja kräver inget tillbaka medans min bror suger ut allt han kan utan att tänka efter...ja hade verkligen hoppats att pappa hade kommit hit...varit med o firat min födelsedag men ingen från min familj kom..

Känner mig ofta utnyttjad...att ja bara duger till när andra behöver min hjälp...men inte mig som person...det kan vara alltifrån skjuts, hjälp med olika saker på datorn, vardagliga sysslor, 

Som t.ex Livia har en kompis som hon gärna leker med men denna kompisen kan nästan aldrig leka när  Livia ringer o frågar MEN när denna kompisen t.ex inte vill vara ensam hemma eller vad det då kan vara DÅ duger Livia..o det gör ont inom mig att hon bara duger då men inte annars...känner igen mig alldeles för väl...att bara duga till på andras villkor..

Eller när det är nåt om skolan, sopdagar eller vad det nu kan vara  då duger det o höra av sig till mig för att ja förhoppningvis vet men aldrig annars...eller om man anordnar nåt som t.ex en fest eller en bowlingkväll...då duger ja oxå för att ja kan fixa o ja gör det bra men det är aldrig nån annan som planerar o drar ihop folk till nåt..utan ska det ske så är det ja som måste ta tag i det o de andra bara kommer...sen berömmer/tackar de mig för arbetet o säger att detta måste vi göra igen..göra det till en  tradition men ja har insett nu att de kommer inte för min skull utan de kommer för att ja har fixat nåt för deras skull..

Eller när mina svärföräldrar nästan "kräver" att ja ska kunna skjutsa dem hit o dit...bara för att ja är hemma så innebär det ju inte att ja är sysslolös o har all tid i världen..för de frågar aldrig nån annan utan det är bara ja , ja o ja...

Önskade verkligen att mitt liv såg annorlunda ut....att ja mådde bättre o att ja inte  kände hur tårarna ständigt vill fram..slippa känna trycket över bröstet...kunna ta djupa andetag utan att känna obehag..kunna se en ljust på framtid...för det är många ggr  som det händer/sägs saker  som egentligen är en struntsak men för mig känns det som ett knivhugg pga att ja mår o känner som ja gör..

Ja mår inte så dåligt eller har såna tankar att ja vill ta livet av mig eller nåt sånt ..ja vill leva livet men frågan är hur tar man sig vidare...för ja vet inte hur mycket längre till ja orkar ha det så här...kanske ja borde prata med nån...det kanske skulle lätta på trycket över bröstet...man kan vara duktig på o ge andra råd men att lyssna på sina egna råd är svårare...

Än så länge kan man få njuta av solens strålar på dagarna men så fort den försvinner blir det kallt o mörkt..graderna på kvällarna o likaså på mornarna drar sig neråt..flera mornar som termometern bara ha visat 3-4 grader och gjort det även nån vecka tillbaka...

Barnen har återgått till skolan o vardagen börjar väl sakta återgå till det vanliga...både på gott o ont...skönt att få lite rutiner på vardagen men jobbigt o gå upp på morgonen o fruktansvärt svårt att komma i säng tidigare på kvällen...samt alla måsten, tider som ska passas osv...samt att man är ensam om allt detta..

Ja ja o Henrik är fortfarande ihop men han har ju aldrig varit delaktigt på det viset i vår familj o han  kommer heller aldrig inte bli det..för vi är inte hans prio 1 o kommer aldrig att bli det så allt är upp till mig o även barnen

Visste att ja inte hade skrivit på länge men att det var såååå längesen som den 17 maj trodde ja inte...

Mycket har hänt sen sist...både bra o dåliga saker....mitt välmående har gått upp o ner som vanligt med andra ord...vissa dagar har känts mer jobbiga än andra o det har fällts flertal tårar...men men det är inte så mycket ja kan göra åt vissa saker eller rå för att ja känner som ja gör vissa dagar o tårarna kommer vilket man vill eller inte...

Men för att summera lite vad som har hänt sen sist så kan ja berätta att ja har fått en spruta för covid-19 o ska ta den andra om ca 2 v

Min pappa har varit här ungefär 1 v...han firade midsommar med oss...första gången han var här på nästan 2 år (pga coronan)..min syster har oxå varit här...stannade över natten så det vart lite vin på kvällen...

Mina barn har haft sommarlov (som tyvärr börjar lida mot sitt slut både på gott o ont) så snart väntas det nya utmaningar o äventyr...det ska gudarna veta...detta är en av de tyngre sakerna som ja bär inom mig...barnens skolgång...kampen att få hjälp...kampen för att barnen ska må bra o att det går bra för dem i skolan...all energi, tid o ork vi lägger ner (ja o barnen) för att lyckas...all tid o energi ja lägger ner för att få lärarna att lyssna o förstå..

Ja har ju skrivit många ggr förut att ja egentligen inte har några vänner....ja inga som ja umgås med eller som hör av sig för den delen..ja har försökt SÅÅÅÅÅ många ggr men blir bara "huggen" så för att lindra smärtan  har ja slutat o höra av mig för att slippa bli sårad gång på gång... vänner som ja en gång hade men inte längre...sk vänner som umgås med andra men inte med mig...sk vänner som säger när vi ses att de ska höra av sig, vi måste ses snart för det var så längesen, vänner som skyller att de har haft så fullt upp o dagarna bara flyger iväg som ja sen vet har umgåts med andra sk vänner...men ja har insett att ja är inte en av dem sk vännerna

MEN....

Ja har en vän...tyvärr är vi inte så nära vänner o vi umgås inte så speciellt mycket men vi hörs av ibland i alla fall..hon kan höra av sig till mig o inte enbart ja...o om ja skulle nämna nån som är min vän så är det hon...o det hon gjorde när ja fyllde år värme mitt hjärta o gjorde mig rörd

Ja fick en present i brevlådan med en handskriven lapp där det stod grattis o ja fick även ett mess där hon grattade mig o skrev att hon var så glad att ja var hennes vän...att vår vänskap betydde mycket för henne hon gjorde min dag    

Ja det var väl en bråkdel av vad som har hänt eller inte hänt  sen sist.....men ett livstecken ifrån mig vart det ju i alla fall tills nästa gång vi ses