Det är vad som är kvar av 2021...o vem vet efter dessa senaste 2 åren sen coronan kom hur nästa år kommer att bli...

Kommer vi någonsin kunna återgå till det "nya normala" eller kommer detta alltid lura runt hörnet oavsett vart vi än går??

Vissa menar på att coronan är över...speciellt när man släppte de senaste restrektionerna men detta är inte på lååååååånga vägar över...självklart spelar det roll hur vi i Sverige sköter oss o vaccinerar oss men å andra sidan så spelar det ingen roll hur hög vaccinnivå vi når eller får ner smitta om man tänker överlag världen över så länge vi åker in o ut i andra länder...fortfarande alldeles för många länder som har SKYHÖGA smittantal

För så länge det härjar uti världen så blir vi inte kvitt detta FÖRBANNADE virus på bra länge...

Sån otrolig lättnad...katten har blivit mer sitt rätt ja nu..t.om så han ber om mat vilket han inte gjorde under veckan som gick...började äta under helgen efter att ha försökt få honom att göra det i flera dagar.. men det är vanlig mat som han äntligen började äta..detta njurfodret får ja inte i honom oavsett hur mycket ja än försöker..

Visst vore det bra om han åt det om det nu är det han behöver men å andra sidan så lär han ju inte leva nåt längre om han inte äter överhuvudtaget...o hade ja inte sökt för hans kraftiga nysningar då hade ja ju heller inte veta om det ena eller det andra..

Men ja ska ju tillbaka om va 2,5 vecka så får vi väl se vad de säger...nysningarna har i alla fall gett sig så medicinen för det har i alla fall funkat...

ÅÅåå vad ja önskade just nu att katten kunde prata..så han kunde tala om vad som är fel, hur han mår, om han har ont osv..

Har börjar gett honom antibiotika o det verkar som det har hjälpt (han har inte nysit...ja inte nåt speciellt i alla fall) men däremot så äter han inte efter ordning....började ju med njurfoder för att se om hans njurvärden kan gå ner till nästa återbesök om ca 3 v men han åt bara lite grann i början...både när det gällde torrfoder o blötmat men nu äter han det inte alls...så ja bytte till ett annat märke men nope...icke sa nicke...han totalvägrar att äta den maten o tyvärr så bojkottar han även den sk vanliga maten som han åt innan...

Men ja lyckades få honom o äta lite vanlig blötmat idag så han i alla fall får i sig lite mat...o som om inte det räckte så har han mask oxå så idag ska ja till Apoteket o köpa maskmedel så han blir av med dessa äckliga maskarna..

Men tyvärr så tycker ja inte han riktigt är som han brukar...spydde lite på förmiddagen men det är inte helt ovanligt sen kan det ju vara så att han är påverkad av masken samt att han kunde bli irriterad i magen av antibiotikan om han inte tog den tillsammans med mat (även om det står på bipacksedeln att den kan ges med eller utan mat) o har han inte ätit efter ordning så är det ju heller inte så konstigt om han är lite passiv...sen är det ju oxå den tiden på året som han helst ligger inne hela dagarna o nätterna (utom när han ska göra sina behov för det gör han ute) för att han tycker det är för kallt för att vara ute....

Så ska man göra en tillståndsbedömning så är det egentligen inte nu den bästa tiden på året..men vi får ta en sak i taget o hoppas på det bästa...ja kan inte göra så mycket mer än så...ska se hur han är under helgen o om det inte blir bättre så får ja ringa till veterinären på måndag och rådfråga...

Katten har ju varit harklig av sig en längre tid men ja har som sagt rådfrågat med veterinärer o de har sagt att så länge inte katten visar nåt avvikande o allmäntillståndet är ok så kunde ja avvakta...o katten har varit precis som vanligt till nu för nån vecka sen..

Det började med att han började nysa lite men sen nu så har det blivit mycket mer o mycket intensivare..så ja kände att nu måste ja kolla upp detta så igår var vi till veterinären...han var mycket sjukare än vad ja trodde..

Först så fick ja veta att han hade ett blåsljud på hjärtat men att det kan komma med åldern (han är ju över 13 år) för ja hade en koll på honom förra sommaren hos veterinären för vaccin o lite rundgång o då nämde hon inget om ett blåsljud samt att en annan veterinär lyssnade på honom i somras så det måste ha kommit nu på senare tid...

De röntgade lungorna som visade att han hade en infektion men som ändå verkade vara ytlig o hjärtat var tack o lov inte förstorat utan såg bra ut..de tog även blodprov för att se hur värdena för levern o njurarna var..levern var det inget med men han hade för höga njurvärden..inte jättehögt om ja fattade rätt men ändå högt...

Så nu ska han äta antibiotika i 14 dagar och äta specialfoder för njurarna i en månad (att börja med) så får vi se sen hur värdena ser ut om en månad...om han kan få återgå till vanlig kost eller inte

Men även om han äter medicin så uteslutar inte att det ändå kan vara ett grässtrå som spökar med tanke på harklingarna men då måste han sövas o det kan ju innebära risker o med tanke på hans ålder o hur han organ mår så kan ju riskerna öka...så i nuläge så prövar vi den "enklare" vägen sen får vi se hur han mår efter denna behandlingen innan vi diskuterar vidare för ev en koll i näsan.

Det ja oroar mig för är ju riskerna...tänk om han får problem o inte vaknar men samtidigt så kanske det kan få honom bättre...men om bestämde oss för att söva honom så skulle de söva lite "lättare" så att de i alla fall kunde undersöka honom och han är mer medgörlig än när han är vaken men ja är ändå  så kluven..

Var så ledsen igår..tårarna kom...min älskling...klankar mig själv...är det mitt fel att han är sjuk?? att ja inte gick iväg tidigare..fast egentligen så gjorde ja ju det men de sa att ja kunde avvakta så länge inte katten vart påverkad...o det är ju det han är ju precis som vanligt..äter, dricker, sover, går ut..

Ja vet egentligen inte hur sjuk han men ja försöker intala mig att hade han verkligen var jättesjuk så hade ja väl inte fått tagit med honom hem o då hade vi inte försökt med "bara" antibiotika o njurfoder o att ja skulle återkomma om 1 månad (ja förutsättningen att han inte vart sämre eller nåt sånt) så i nuläge borde det inte vara jätteallvarligt men ändå allvarligt (speciellt på sikt)

O detta är inte det enda...förra veckan så dog våran ena kanin..Alice fann honom död i buren...antar att han dog av åldern (var över 8 år) då han inte har varit sjuk innan (inte som vi vetat om i alla fall) så vi hade begravning för honom...Livia ritade en teckning som han fick med sig o så tände vi ett ljus..det vart mest jobbigt för Livia men självklart så sörjer vi andra..

Men det är ju så o ha djur tyvärr....de lever inte i all oändlighet även om man vill det men den dagen då katten inte finns längre då kommer mitt hjärta att gå itu för han är min bästa vän...

Nu säger väl många att det är "bara en katt" men för mig så är han inte det...han är verkligen min bästa vän o har funnits vid min sida i många många år...visst vi har haft våra "duster"  och varit med om mycket men han är den enda som trots allt stannar kvar...han är min bästa o enda vän..för mina sk riktiga vänner har ja inte kvar men katten han finns där..honom kan ja gråta ut hos...han kan ja prata med utan att han dömer mig, skrattar åt mig, tycker ja är barnslig eller vad det nu kan vara..

ÅÅå ja ber till högre makter att han ska bli bra efter detta o kan leva många år till ...min älskade katt (o där kom tårarna) återkommer längre fram hur det går....

Nja kanske inte riktigt  men ja såg inte så dåligt..såg bra på långt håll o när det gällde att se på närmare håll så tyckte optikern att ja kunde fortsätta med dessa billigare läsglasögonen om ja tyckte de funkade så det var ju skönt det...

Oj oj oj ena "ålderskrämpan" efter den andre...det går verkligen utför efter man har fyllt 40...

Nej då skämt o sido men nåt som verkar vanligt efter 40 för många är synen...o ja är tyvärr inget undantag...har fått skaffat mig ett par billiga läsglasögon från DS för att ja ens ska ha en chans att kunna läsa det finstilta, innehållsförteckningar o de små orden...

Men imorgon har ja en tid hos en optiker för att kolla upp hur illa (eller bra) ja ser o om ja behöver skaffa mig ett par riktiga läsglasögon..så det återstår o se imorgon hur många bokstäver/rader ja egentligen ser...

Idag för 13 år sen så skrev ja mitt livs första blogginlägg...

Mitt allra första inlägg löd så här:

Det är första dagen....i bloggandet menar ja..

Ja har nyss skaffat mig denna blogg..alla pratar om olika bloggar men ska ja vara ärlig så vet ja inte så mycket om det...mer än att det är som en dagbok på nätet..

Men ja får väl ge den en chans...vem vet...det kanske passar mig alldeles utmärkt...

Kram

Tyvärr så skriver ja inte lika mycket nu som ja gjorde de första 4-5 åren ..varför vet ja egentligen inte...för det är ju kul o skriva o tiden har ja väl egentligen..ja inte alla dagar men nog så ja skulle kunna ta mig tid några minuter då o då.....

Ja säger att ja ska bli bättre men det är som om nåt håller mig tillbaka...varför ska ja bli bättre är att ja tror ja skulle må bättre inombords om ja fick skriva av mig lite av det ja bär inom mig...ja skriver för min skull men sen om det ja skriver kan hjälpa, inspirera, få folk glada eller vad det nu kan vara tycker ja bara är en bonus...

Men vem vet....kanske 2022 blir mitt genombrott...värsta bloggåret med en massa saker att skriva om..det får tiden utvisa...