Ja är så himla trött på att alla tar mig för given...visst ja har inget jobb men det innebär inte att ja inte ha ett liv...ett eget som kanske inte bara kan "stanna upp" bara för att du, du eller du tycker det...

Bara för att ja inte jobbar så verkar många tro att ja bara kan släppa allt så fort de knäpper i fingrarna men det funkar inte så...ja känner mig utnyttjad o taget för givet...o det har inte hänt 1 eller 2 ggr utan det är ofta..o visst ja kan ställa upp då o då  men vill inte att de ska ta mig för givet bara för att...

Som igår t.ex ville min svärmor ha hjälp med en studentpresent men det var liksom inte frågan om ja kunde, ville eller hade tid utan hon kom hit med presententen o ja skulle fixa det hon vill ha..

Eller idag...min svärmor ska iväg till vc för hon har fått utslag på kroppen men då säger hon så här när hon berättar detta...ja om ja ska behöva åka iväg vidare (typ till sjukhuset för mer kontroll) så ringer ja dig så får du komma o köra mig!!!!!

ÖÖÖööhhhh ringer du mig då?!?! svarade ja...ja det gör ja i så fall men vi får väl se svarade hon

Men det var ALDRIG nån frågan om ja ens kunde...hon har 2 söner som bor i närheten men det är ALLTID ja som ska köra hit eller dit...

För ja har ju inget liv...för ja har ju all tid i världen o aldrig har ja saker som måste göras...för ja ska bara ställa upp när alla andra knäpper i fingrarna men vem hjälper mig???? 

Ingen..........