Vår katt har haft lite problem med ett ben...det har varit svullet men han har inte haft ont eller så o ja har varit till veterinären flera ggr o kollat upp detta så ja har liksom inte bara ignorerat det utan det har kollats upp...

Det hela började i början på förra året då han blev "trebent" men det gick över efter nån dag men det var efter det som svullnaden dök upp..fast det var närmare sommaren..

Man visste inte vad det kunde vara utan det kunde vara vad som helst...alltifrån artros till cancer...men eftersom han var så pass gammal o hade några underliggande sjukdomar så kunde man inte behandla honom lika enkelt eftersom han kunde t.ex dö av att sövas..men veterinären förklarade att behandlingen skulle bli detsamma oavsett om ja röntgade honom eller inte så ja valde att inte göra det för ja ville t.ex inte veta att han kanske hade cancer o gå o oroa mig för det utan ja ville att så länge katten mådde bra o hade inte ont etc så ville ja att vi skulle vara ovetande o njuta så länge vi kunde...

Men så upptäckte vi nu en röd kal fläck 3 veckor innan jul som katten började slicka på så det droppade en hel del blod...så ja lyckades få på honom en strumpan o fick en tid till veterinären 1 vecka senare...först var det meningen att ja skulle få samma vet. som ja hade i somras vilket var ju jättebra eftersom han hade undersökt benet tidigare men när ja kommer dit så får ja en helt annan som var under all kritik o ja hade ingen som helst tillit för honom efteråt..

För det första så tittade han knappt nåt på såret utan bara tuggade på om hans andra sjukdomar vilket inte var nån nyhet eftersom dem hade vi ju redan kollat upp för drygt 1 år sen..utan det enda han gjorde var att tala om för mig att ja kunde fortsätta med o ha en strumpa på o smörja med mjukgörande..

Öööhh ok?!?! vilket dock inte det lättaste o göra på en katt då den har sylvassa klor o tänder som man inte vill ha i armen, handen eller någon annanstans....

Sen gav han honom en dos med vitaminer så katten skulle få aptit (fast den har det egentligen inte varit nåt fel på) o sen en dos med smärtstillande o inflammationsdämpande medicin fast den visste vet. inte om han fick för det rann på utsidan o han tyckte det gick lite lätt men kunde inte säga om katten fick dosen eller inte..

Ööööhh ok?!?!...borde man inte kunna ge en spruta o känna att man har varit innanför skinnet eller??

Sen nämde ja att katten inte var chippad (var orolig att man kanske inte kunde få ut nåt på försäkring om man inte hade gjort det) men det var inga problem utan det kunde veterinären göra när ja ändå var där men även här var han flummig o det kändes som han inte riktigt visste vad han gjorde..

O under besöktet så nämde han flera gånger att om det inte blir bättre så får man avliva...o det sa han liksom utan nån känsla o som ägare så vet man att det kan bli så men det är ju inget man vill ha "slängt i ansiktet" bara så där utan att man ens vet vad som är fel..med tanke på att han knappt tittade o skickade hem mig med ett recept på smärtstillande o inflammationsdämpande medicin som ja skulle ge katten i 10 dagar...

Men som sagt..ja kunde inte smörja in katten för det tillät han mig inte...utan ja fick sätta på en krage så han slapp strumpan o ja kunde ha lite koll...han accepterade kragen men efter ett tag så lyckades han hitta ett sätt hur han kom åt såret o då började det så klart blöda en hel del...

Men sen började detta såret gå från en röd kal fläck till ett illaluktande varigt sår...som en dött sår typ så ja ringde till veterinären den 27 dec o fick komma dit akut...bad att inte få den ja hade sist men denna gången så var det han som hade sett på katten i somras...

Han hann knappt se på såret förrän han kontaterade att det var illa men ändå så undersökte han katten o klämde, kände, lyssnade på hjärtat osv vilket den andra inte gjorde...

Sen kom det ja hade befarat att ja kanske skulle få höra...katten var i dåligt skick..vet. tyckte det var konstigt att han inte hade feber o var så pass pigg som han ändå var men det var illa...bara en tidsfråga med tanke på vad fort det hade gått från den röda fläcken till detta illaluktande sår...o eftersom han var så pass gammal (över 14 år) hade underliggande sjukdomar som inte var till kattens fördel för t.ex en operation så fanns det inget man kunde göra...

Så ja tog ett av mitt livs jobbigaste beslut att låta katten somna in...ringde Henrik så han fick komma med barnen så de fick säga hej då....

Vi grät vartannat (ja inte Henrik då..han var lika oberörd som vanligt) vi klappade, sa älskade ord till katten...tröstade varandra speciellt Alice o Livia tröstade varandra.. men ja var väl egentligen helt ensam under hela processen...tänk om bara Henrik kunde ha lagt sin hand på min axel/rygg eller kramat om mig..eller vad fan som  helst...nåt tröstande men inget...inte ens ett ord..(o ja hör inom mig orden han har sagt till mig flera ggr att ja är kall o hjärtlös men vem är egentligen det?? är det verkligen ja som är det??)

Han bara klappade katten lite o åkte hem....barnen var kvar men det var bara ja som var med under avlivningen... sen tog vi med oss katten hem...vi grät men oxå försökte minnas o skratta åt alla minnena vi har av katten när vi åkte hem...

Väl hemma så tog vi än en gång farväl av katten...allt skedde i sin stillhet..Alice o Livia tröstade varandra...ja satt ensam i soffan o grät men utan någon som helst förvarning så kommer Alice o sätter sig brevid mig o omfamnar mig... ja vet inte om hon tänkte att här sitter ja o min syster o tröstar varandra men vem tröstar mamma eller hon bara gjorde det utan att tänka..

Tusen tack Alice för att du gav mig den där kramen....den behövde ja...att nån såg mig för det gjorde det hela lite "lättare"...för vi förlorade inte bara en katt utan en  mycket kär familjemedlem...

O han var inte bara min vän....han var min enda....min allra BÄSTA vän o ja saknar honom SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket...idag är det 1 vecka sen han somnade in med mig vid sin sida...saknar dig så det värker i hela kroppen o hjärtat...

  Tack för allt...Vila i frid älskade katt   

Ja slutet på förra året var allt mer än ett lyckligt slut o en riktig skitjul med andra ord....

Först började det med att vi alla vart sjuka så att fira jul med andra var inte o tänka sig så vi ställa in allt o stanna hemma..fick dåligt samvete för att pappa fick fixa allt inför julen eftersom vi annars hjälps åt när det gäller matlagning m.m...o ingen annan hjälpte honom heller...fruktansvärt skamligt att vuxna människor bara sitter o glor medans en annan människa får göra allt..

O som vanligt så kom inte min syster heller till pappa eftersom ja inte kom dit..hon kunde inte ens ringa eller messa o önska honom god jul...i såna här tillfällen så skäms ja verkligen för mina syskon...min bror hörde heller inte av sig..

Det enda positiva i det hela var väl att vi vart väl i alla fall så pass krya så vi orkade fira lite jul här hemma...

Ja julen kom o gick...alla årliga traditioner fick vi som sagt ställa in men vi kunde ju inte rå för att vi vart sjuka o vi var väldigt sjuka...

Får verkligen hoppas att detta året 2023 blir ett bra år...för det förra var inte alls roligt...

Men man kan inget annat än o hoppas o be för ljusare tider, roligare stunder, betydligt mer glädje, lycka o välgång o en massa skratt 

Ja ja gjorde verkligen det..kunde inte hejda mig så det kom några tårar..men skönt att fälla tårar som för en gångs skull  är glädjetårar..

Men ja vart SÅÅÅÅÅ glad för Alice skull...i flera veckors tid så har vi suttit o pluggat inför körkortet o äntligen kom dagen för  skrivningen..tyvärr så klarade hon inte det...1 p ifrån godkänt...så jävla surt men men vad kan man göra..

Men då hade hon så tur att hon skulle få skriva igen...bara 3 dagar senare..o hon klarade det!!!!!

Hon fick godkänt.....ja vart så glad för hennes skulle så vi bägge grät en skvätt i bilen...så nu är hon ännu ett steg närmare körkortet..håller tummar o tår SÅÅÅÅ hårt ja bara kan att hon även klarar uppkörningen som är bara om några dagar...

Tyvärr så kan ja inte vara med o ta emot henne när hon kör upp för ja är inbokat på annat håll men ja kommer gå som på nålar innan ja får veta hur det gick...men hoppas hoppas hoppas att detta är det sista hon gör sen har hon körkort....