Såg nyss att mitt senaste inlägg hade blivit "lösenordsskyddat"..vet inte hur det gick till men fingrarna slinter ibland om man inte är uppmärksam...ingen skada skedd...men nu ska inlägget vara synligt...

Alla funktionsnedsättningar/handikapp syns inte på utsidan men kan vara ett hinder för många i det dagliga livet..men oavsett vilken diagnos/nedsättning man har så är man LIKA VÄRDEFULL som alla andra..

Men sen så finns det människor som vill liksom sätta en stämpel på dem som inte är som alla andra istället för att se deras positiva sidor, deras goda egenskaper..

Som ja har nämnt tidigare så har ju både Alice o Livia dyslexi vilket är en funktionsnedsättning men inte syns/märks i alla lägen..men med rätt sorts hjälp så kan man komma långt  men nu har det hänt en sak som får mig att koka inombords men samtidigt så får det mig så ledsen att tårarna kommer...

Skolan nja kanske inte just skolan men spec.pedagogen o kuratorn vill att Alice ska hamna i klorna på AF (själv så har ja inga som helst goda erfarenheter när det gäller AF)..men för att göra historien kort så vill dem att vi (ja Alice) ska ansluta sig till nåt som heter SIUS där man får en sk stödperson som ska hjälpa en in i arbetslivet genom praktikplats..man ska gå på lönebirdrag..kanske jobba på Samhall etc..

Känns som att de redan nu innan hon ens har gått klart skolan o fått chansen dömt ut henne att hon klarar inte av ett riktigt jobb med en riktig lön som betalas av företaget...

O när ja berättade detta för Alice så blev hon ju så klart upprörd men även ledsen även om hon inte visade det o sa att det känns som de idiotförklarar mig..de får det o låta som om att ja är helt dum i huvudet..

Nu menar ja inte att det är några absolut fel om man t.ex jobbar på samhall etc utan det ja menar är att Alice inte ens ska få chansen att prova..

Kännns som att innan hon ens får försöka så är hon sätts hon i ett fack under misslyckad..nu kanske det är så att hon kanske inte kan klara av ett riktigt jobb men för i HELEVETE hon måste ju få försöka..få våga tro på sig själv o sina drömmar..

Så vi kommer att avböja detta för vi tillsammans (ja, Henrik o Alice) vill inte att hon ska sättas i ett fack pga sin dyslexi utan att få möjligheten att även testa sina vingar...oavasett vad skolan än säger...att man får en sk gräddfil om man går via skolan...

För Alice är allt annat utom dum i huvudet.. visst hon har dyslexi...visst hon har vissa svårigheter att komma ihåg ibland o hon behöver längre tid på sig i vissa sammanhang eller klara av för många uppgifter på en o samma gång...men så är vi många andra oxå oavsett om vi har en diagnos/funktionsnedsättning..men en sak som är säker så kommer ja ALDRIG sätta mina barn i ett fack o döma ut dem innan de ens har fått chansen att få bevisa..

Kanske detta är fel beslut eller feltänkt av oss men i nuläge så känns inte detta alls bra...att innan ens barn ens  har gått färdigt skolan så pratas det redan om att hon ska ta praktiker..få stödpersoner....att företag kan få sk lönebidrag för henne osv

Om det skulle behövas då tar vi det då..men nu satsar vi att gå klart skolan o sen får vi helt enkelt se vad hon vill göra i livet...

Herregud vilken snöyra det är ute....är lite osäker på om det snöar men att snön yr åt alla håll det är ja i alla fall säker på..på vissa ställen så är det bart men på vissa ställen så har det drivit igen...

Skulle hämta posten förut..som tur var så tog ja på mig stövlarna för ena stunden så var det knappt nån snö för att sen i nästa kliv så försvann halva stöveln...eftersom det blåser så, så är det inte helt lätt o se vart man ska gå så ibland så står en nästan på näsan..

Tycker denna snön är så onödig...igår var det som vårväder..sol o bart en aningen kyligt men ändå perfekt...idag är det inte ens i närheten av perfekt..o om ja fattade rätt så skulle detta skitväder hålla på ända tills ikväll...får verkligen hoppas att det avtar då så det inte ska fortsätta i flera dagar..

Nej usch fy för snö....ja är verkligen ingen vintermänniska...

Ja en blir alldeles snurrig av dessa rekomendationer o allt vad det nu heter..

Men hur som så var Livia iväg o testade sig för corona o fick tillbaka ett positivt resultat = corona så det blev o sätta hela familjen i karantän...om man ska se nåt positivt i det hela så vart det så att hela familjen vart krassliga fast VÄLDIGT MYCKET olika...

Ja kunde knappt säga om ja var förkyld eller inte men hade lite harklingar o hostade lite..kände mig kanske inte helt 100 men inte speciellt inte sjuk...Livia var snuvig o hostig men aldrig däckad utan led nog mer av tristessen av att vara "inlåst hemma" än själva coronan...

Alice vart hes,ont i halsen o hade en hemsk hosta (fast det har hon visserligen alltid de få ggr:na som hon får hosta) o kände sig dåsig...ja så man känner sig när man är sjuk...frågar man Henrik så vart han "sjukast"..åkte på en rejäl mansförkylning  

O eftersom vi satte oss i karantän så gjordes heller inga tester på oss..sen ska man ju heller inte testa sig om man inte tillhör vissa kategorier..Alice hade ju fått testat sig men eftersom vi ändå satte oss i karantän så fanns det ju ingen anledning o sen hade hon ju symtom...

Men vi var ju lite nyfikna ändå på o se om vi oxå hade corona eller inte så vi fixade hem såna där snabbtest..vet att dessa är väldigt opålitliga om de visar negativt men om de visar positivt så ska man ju ta det som att man är smittad medans negativt kan just visa negativt men att man ändå har det..

Men hur som så stod det att man skulle testas tidigt efter symtom då man hade som mest virus någonting.. så ja o Henrik testade oss på tisdagen o bägge fick negativt..sen tog Henrik ytterligare ett test på onsdagen..samma sak då = negativt..

Fixade hem nya test för att se om Alice ev fick positivt...så på fredagen tog vi nya test (inte Livia då) men vi andra o fick nästan på en gång 2 streck vilket innebar att man var positiv = covid-19

Så frågan är ju om man verkligen ska testa sig så tidigt som det står med tanke på att så många test har visat fel?

Många som tar såna här före olika evenemang, resor, jobb/skola etc men hur många visar egentligen rätt??

Men nu är vi i alla fall friska igen o allt är som vanligt igen...men o sitta ofrivilligt "inlåst" med hela familjen är inget som vi vill uppleva någon mer gång för det är påfrestande...speciellt om man inte är så sjuk som man ligger eller inte orkar göra nåt utan man är typ som vanligt men får liksom knappt göra någonting..

Bara att inte kunna handla själv utan att nån annan gjorde det åt en var jobbigt för en kunde inte handla allt en ville ha o fick kanske heller inte det man skulle ha osv...

Idag fyller min storebror år..måste erkänna att det känns lite konstigt o säga storebror..eller min bror överhuvudtaget...med tanke på vad lite kontakt vi har...det känns mer som att vi är två ytliga bekanta (knappt det) än bror o syster...

Minns inte när ja träffade honom senast...vet att vi sågs en julafton då han dök upp helt plötsligt hemma hos pappa...kan ha varit julen 2019..träffade honom 2 ggr under 2018 ( tack vare pappa)men innan dess vet ja inte när senaste gången var...

Har pratat nån gång med honom på telefon då han vid de få tillfällena har ringt pappa o ja har svarat men träffa honom personligen är inget som hör till vanligheten...

Ibland så undrar ja hur många syskon han säger/anser att han har...om vi räknas in alla 3 eller om vi ens finns med  på hans familjeträd..

Ja då var det dags igen...imorgon ska Livia ta ett coronatest då hon under helgen har gått o blivit snuvig...

O eftersom vi  inte vet om det ev kan vara allergisk snuva, förkylning eller corona så måste hon testas...ja tror mer på det förstnämda då hon är superallergisk o under helgen så utsatte hon sig en stund för sånt hon reagerar på/mot..

För de senaste 3 ggr som hon vart "förkyld" så var det samma sak..att hon hade varit i kontakt med sånt hon är allergisk mot o ingen av oss andra blev sjuka då..men sen härjar det ju fritt i skolorna o överallt för den delen så helt säker kan man ju inte vara att det inte är corona..

Men om några dagar vet vi..det är ju det som är jobbigt oxå att man i nuläge kan få vänta upp till 4 dagar innan man får svar...så det kan ju hända att hon måste stanna hemma en hel vecka innan vi får veta om hon har corona eller inte...

Ja läste igår att lärare o elever skulle börja prioriteras när det gällde att få svar på proven tidigare då skolan är väldigt viktig o att barn/lärare inte ska behöva vänta (vara hemma) mer än nödvändigt o på så vis gå miste om dyrbar skoltid...men när detta träder i kraft vet ja inte...sån tur har vi nog inte att det är redan nu...

en kram o att nån säger att det kommer att bli bra....

Hittade  ett inlägg som ja skrev  idag för 3 år sen.. så här stod det i inlägget som hette "Tom inombords":

Det är så ja känner nu för tiden eller rättare sagt så är det ju frågan om man känner någonting alls när det är "tomt"...men o förklara hur man känner sig inombords är inte lätt men det är  liksom som om man var i en dvala...man existerar, man andas o lever men ändå så kommer man ingenstans..

Det man tyckte var kul förut är inte det längre. den känslan har ja inte längre...ja känner inte den där "bubblande" känslan av va kul att få planera, bjuda hem folk, hitta på saker m.m

Känns som ja inte ser nåt med "positiva ögon" utan gör det för att ja "måste"...känner lixom ingen glädje av nåt..inte ens till sånt som brukar glädja mig...ser inte fram emot saker o ting som ja gjorde förr då man verkligen kunde längta o önskade att dagarna kunde gå ännu fortare...

Känner mig matt o orkeslös...vet liksom inte vart ja ska finna orken o motivationen för att liksom ta mig över/vidare...känner mig nedstämd o ja gråter ofta (alldeles för ofta) när ingen ser....känner ingen glädje...har inga vänner vid min sida så att ha nån o prata med existerar inte...har liksom lagt ner detta med vänner då en har försökt så många ggr att få umgås o när ingen hör av sig så börjar tappa lusten o man känna sig oönskad o obetydelsefull..att de inte vill ha nåt med en att göra..

Känner mig inte älskad av Henrik längre..tycker han ser på mig med besvikelse missnöjd blick...han värdesätter inte mig o det ja gör...för honom, för barnen, för oss o för familjen...visst han jobbar o det gör inte ja..han betalar alla räkningar o ja värdesätter det enormt även om det oxå får mig att må dåligt o ja blir ledsen att ja inte har några pengar att bidra med o speciellt när Henrik kommer med gliringar på det vilket sårar mig otroligt mycke men ändå så kan väl det ja gör värdesättas med det är inget värt...

visst det var inte meningen att det skulle bli så här från början men det ena efter andra hände o man föll liksom längre o längre ner...ungefär som i en sandgrop....det spelar ingen roll hur försiktigt du klättrar så rasar det bara ner mer o mer sand o du kommer inte upp...

Funderar ofta på om ja ska lämna allt o se om ja kan finna lycka o glädje igen nån annanstans men ja vet inte vart ja ska ta vägen..ja har inga vänner, ingen släkt, inga pengar..ingenting...det kanske är lika bra o inse att ja är ingen...ja är inget värd, ja är oönskad o obetydelsefull o att alla andra klarar sig bra/bättre utan mig....

Å nej ja säger inte nej till livet...ja säger nej till det här...nej till att må o känna så här...för hur jobbigt det känns o hur mycket ja än gråter så vill ja inte sluta leva utan ja vill börja leva men vet bara inte var,när o hur...

Så frågan är om ja egentligen bara ljuger för mig själv??? för detta skrev ja för 3 år sen men kruxet är ju att ja fortfarande lever samma liv...inget har förändrats bortsett från den inre psykiska smärtan...bröstet som värker...hjärtat som sörjer...tårarna som rinner ner för mina kinder har blivit värre/fler...så vad är det ja väntar o hoppas på ska hända med mig o mitt liv?? 

Tror ja på att mirakel ska ske eller väntar ja på att nån annan ska ta beslutet/besluten åt mig?? trodde att ev 2020 skulle kunna bli mitt år...här sitter ja 2 år senare och hoppas fortfarande på att mitt år ska komma men fråga är när o om....

Vet att mycket hänger på mig o att ja måste börja tänka positivare o utmana mig själv att möta sånt som gör mig rädd men om man inte har modet, orken, tänket eller motivationen hur går man då vidare???