Tänk att idag har ja blivit tonårsförälder...för andra gången...ja har längre inga "små barn" utan ja har två tonåringar... helt otroligt om man tänker efter...

Livia som fyller 13 år idag o sen lite längre fram så fyller Alice 18 år...hon blir myndig!!!! känner mig inte redo för detta att ha en liten tonåring men oxå en större som bara inom några år kanske flyttar hemifrån...hur ska ja överleva???

Men men den dagen tar vi då....idag ska vi fira Livia som fyller 13 år!!! jättestort för henne...

Grattis älskade unge på din 13-års dag

  Älskar dig såååå mycket   

Tänk vad många hemska o fruktansvärda sjukdomar det finns om kan ge ett rent helvete tiden man har kvar att leva....

Som t.ex när min mamma var sjuk (bukspottkörtelcancer)..när hon fick veta att hon skulle dö...inte om inte när men hon skulle dö...sen om det var om några dagar, veckor, månader eller år visste ingen...men hon skulle inte överleva..för det fanns inget läkarna kunde göra..de hade redan testat alla tänkbara alternativ men cancern var för stark...den hade tagit över mammas liv...hennes kropp...

Cancern fick mamma att svälla upp...hennes kropp samlade på sig vätska o det var ett teckan på att cancern hade tagit över..o det enda läkarna kunde göra var att tappa henne på flera liter vätska x antal ggr i veckan samt ge henne medicin så att hon skulle slippa ha så ont...så hon kunde vara så smärtfri som möjligt i väntan på att hon skulle dö..

Men det var inte illa hela tiden....ett tag  kunde man "glömma bort" att hon var sjuk om man bortsåg från sjalen hon hade på huvudet för att inte frysa efter att ha tappa allt sitt hår..eller hon hade lite lite fjun men sen kom vändningen då hon blev sämre...till o från men på slutet så var det liksom som hon bara bestod av ett "tomt skal" med en tom blick....hon levde men hennes själ fanns inte längre hos henne...

O att se nån man älskar bli sjukare o sjukare är fruktansvärt...att se hur de plågas o det finns ingenting man kan göra eller läkarna kan göra när det inte finns nån hjälp att erbjuda...o det ända som kan få slut på lidandet är att få somna in...både för den som lider men oxå för dem anhöriga...

Såg idag ett klipp eller rättare sagt flera olika o ja grät varje gång...tårarna forsade nerför kinderna...det handlade om Börje Salming o hans sjukdom ALS...det gjorde SÅ ONT inom mig...inte för att det var Börje o att han är känd utan för att han som flera andra har drabbats av en sjukdom som "stryper åt" kroppen inombords..musklerna förtvinas o man förlorar kontrollen över sin egna kropp...man går en plågsam väg mot försämring och sen slutligen döden eftersom det inte finns nåt botemedel...det fanns bromsmedicin men den kanske inte funkar för alla eller av andra orsaker inte hjälper..

Hörde att de hade fått tag på en bromsmedicin ifrån Kanada men eftersom den inte var tillåten i Sverige så hade den fastnat i tullen...vem vet...det kanske hade varit en "räddare" för honom...i nuläge så kunde han gå, stå , sitta o så men han hade tappat talet...behövde sondmatas så han verkligen fick i sig näring så inte sjukdomen tog över mer...

Läste just om ALS att man lever genomsnitt mellan 2 - 4 år efter man har fått diagnosen (en del kan leva längre) men man vet ju inte hur dessa åren kommer att vara...full av sorg, smärta, förtvivlan, ilska, tårar etc eller?? för oavsett så väntar man på att man ska dö....

Håller tummar och tår att de någon gång kommer hitta ett botemedel eller en jävligt bra bromsmedicin så man kan fortsätta o leva...gäller även alla andra sjukdomar som tar ifrån oss våra nära o kära....

Önskade bara att känslan försvann...känslan som tynger ner mig för att inte kunna vara den ja egentligen vill vara..

Vill inte känna trycket över bröstet...vill inte ständigt känna hur tårarna försöker tränga sig fram hela tiden...vill inte känna mig så tom, ensam o övergiven...vill inte känna mig otillräcklig...vill inte känna känslan att inte känna sig betydelsefull för den man är...

Vill inte känna denna känslan av att vara ofrivilligt ensam...vill inte känna känslan av känna sig övergiven...vill inte känna känslan att inte vara behövd o älskad...

Det är SÅ många känslor som ja INTE vill känna o så många känslor som ja VILL känna..ja är bara en människa full av känslor men tyvärr så är det inga positiva känslor utan tunga känslor som bara trycker ner mig mer o mer...

Vill ha det som Ainbusk sjunger i låten Älska mig

Se mig för här är jag
Låt mig få komma nära
Till era hjärtan så som den jag är
Den jag försöker vara
Ge mig min morgondag
Min enda önskan nu och här
Älska mig för den jag är

Se fjärilsvinges slag
I alla himlar fara
Se alla ögon
Blinka stjärneljus
Låt livet komma nära
Se mig för här är jag
Min enda längtan nu och här
Älska mig för den jag är

Låt livet komma nära
Se mig får här är jag

Min enda längtan nu och här
Älska mig för den jag är

Se fjärilsvinges slag
I alla himlar fara

Se alla ögon
Blinka stjärneljus

Låt livet komma nära
Se mig för här är jag
Min enda längtan nu och här
Älska mig för den jag är
Min enda längtan nu och här
Älska mig för den jag är