Ja är det inte det ena så är det verkligen det andra...ena saken efter den andra har bytt av varandra som på löpande band...först var det Livia som åkte på magsjuka..sen när man trodde att "faran var över" så vart Henrik sjuk...tack o lov så vart det lindrigt på honom...

Timmarna räknades o varje dag som gick o en annan var ju orolig o gick på helspänn om man skulle trilla dit eller inte men det verkar som att ja o Alice klarade oss men däremot så har Alice varit "sjuk" med annat..eller hon är väl fortfarande "sjuk"

Vi vet inte vad som är fel så just nu är hon under en stor utredning där det har tagit en massa blodprov o även andra prover...har inbokade undersökningar av olika de slag för att ev kunna hitta vad det är som kan vara fel...om de nu ens kommer att hitta nåt...man vet ju inte...

Så det har varit jobbigt ett tag nu..så mycket som har hänt..både när det gäller hälsan o annat..o nu har det väl varit lite mer än vanligt o speciellt för Alice o när en annan inte kan hjälpa henne så känner man sig så hjälplös..

Nu vill man ju inte hitta några allvarliga fel men ibland så önskar man att de hittar i alla fall nåt så man kan få en förklaring varför man mår som man mår eller varför det är som det är..för Alice har det kämpigt just nu o det har bara blivit värre o värre...håller tummar o tår att vi snart kanske kan finna nån anledning till hennes mående...

Ja under helgen så har vi inte gjort så mycket..hade planer men dem fick vi ställa in för Livia åkte på magsjuka kvällen/natten till fredag  men nu räknar vi timmar så hon kan återgå till skolan...men däremot så går en annan på helspänn om nån av oss andra ska åka på det...

Nu har Livia haft så här tidigare att hon har haft magsjuka men ingen av oss andra fick det..men vi får se...håller tummar o tår SÅ HÅRT ja bara kan på att vi andra klarar oss...men man vet aldrig..har varit med om att det kan ta flera dagar mellan...men vi håller tummarna o hoppas på det bästa

Skrev i ett tidigare inlägg om att det hade hänt två större saker..men TACK O LOV så har den ena saken löst sig till nåt positivt..

Men ett tag så visste vi inte hur detta skulle sluta..det kunde bli ett otäckt avslut men tack vare hjälp från annat håll så lyckades det bli ett bra avslut o trycket över bröstet lättade något..hoppas ja/vi aldrig behöver vara med om detta igen...

Så många frågor - så få svar...eller rättare sagt inga svar...

Två större saker har hänt o ja/vi vet inget om varken den ena eller den andra men nåt som ja definitivt vet är att det tär på en inombords...detta är väl en del av varför ja mår som ja mår o har ett tryck över bröstet..o så länge vi inte vet nåt hur det ska gå/sluta så kommer ja nog känna detta trycket o ha detta måendet...

Det är otroligt vad denna "ovissheten" kan ställa till med....vad smärtsam den kan vara..hur mycket skada den kan åstakomma...hur mycket tårar, oro, rädsla o ångest  den kan framkalla..

O sen tiden....ju längre det går desto sämre känns det o man blir mer o mer fundersam om det verkligen ska sluta bra..

Det är så mycket som pågår just nu i mitt/vårt liv så ja vet varken ut eller in....sen är det denna ovissheten o maktlösheten som är värst...man vill inget annat än o bar skrika rätt ut...har ju haft så här till o från i flera år men det blir värre o värre..eller det kommer oftare nu o sitter i längre än vad det gjorde för bar nåt år tillbaka..

Kännt av detta ett tag men nu den senaste tiden så har ja haft ett ihållande tryck över bröstet/hjärtat o ja vet inte hur ja ska göra för att få det o försvinna...vet inte hur ja ska lösa det som gör så att ja mår så här....

Tårarna är ständigt nära...trycket känns mer o mer...måste andas flera ggr om dagen för att inte tappa fotfästet o falla ner gråtandes...förra veckan fick ja nog en liten panikattack..ja var SÅÅÅÅÅÅ nära att börja gråta i en möbelaffär...ja bara sköljdes över med en massa känslor...tryck över bröstet...andades snabbare men ja lyckades få kontroll över situationen..försökte lugna ner mig själv...andades..djupa andetag så ja behövde inte lämna butiken o ja kunde genomföra det ja kom för...men det var jobbigt...

Har haft såna här känningar förut ett par ggr men en vacker dag så brister det nog o ja kan inte hålla tårarna tillbaka...en gång fick ja t.om gå in på en toa o gråta för det vart för mycket....

Sen är ja så JÄVLA ensam så ja bär ju allt inom mig....ja ska vara den som stöttar...tröstar..hjälper...försöker

fixar o löser problem etc  men vem tar hand om mig....vem gör detta för mig??? 

Ingen...för ja har ingen vid min sida som ställer upp för mig...som tröstar mig när ja är ledsen...hjälper mig upp när ja faller...försöker se det från mitt håll...löser mina problem eller åtminstonde kan hjälpa mig??

O det verkar ALDRIG ta slut...blir den ena saken efter den andra o ja vet inte hur länge ja ska orka!!!

Se bara nu så forsar tårarna nerför kinderna o ja känner mig så ensam, ledsen, maktlös o värdelös för ja kan inte få det "onda" att försvinna..o sånt som ja verkligen borde tycka är kul känns inte alls kul...utan mer att ja gör det för att ja måste..