Helt otroligt...endast 27 skoldagar kvar tills barnen går på sommarlov...vart tar dagarna7veckorna vägen?

Sen till hösten så väntas det nya äventyr...Alice börjar sitt sista år på gymnasiet o Livia startar ett nytt kapitel på en ny skola, nya lärare o en hel del nya elever då hon ska börja i 7:an....

De börjar verkligen bli stora mina "små" barn...fast i mina ögon kommer de alltid förbi mina små barn..

Imorgon är det begravning för min kompis som gick bort för ca 3 veckor sen...det är tur (tack o lov) att man inte går på begravningar så ofta ...sen är ju ja en sån oxå som gråter för att andra gråter så till slut så kan ja storgrina..nej kanske inte riktigt men nästan...

Ja är definitivt inget bra stöd när det gäller att trösta någon som är ledsen då ja själv har så lätt för att gråta o är så känslig känslomässigt överlag....

När ja är på begravning så försöker ja verkligen hålla mig så lugn o sansad som möjligt  så ja inte ska gråta mer än nödvändigt för tårarna kommer vilket man vill eller inte...ja brukar försöka stirra mig blind på nåt...sjunga eller upprepa nåt ord i huvudet...slå liksom dövörat till så man inte hör o ser allt som händer runt omkring en..

Men sen så kommer det värsta på allt...när man ska gå fram o lägga en blomma på kistan...då funkar varken att upprepa ord i huvudet eller att man stirrar sig blind utan då kommer tårarna...spelar ingen roll hur mycket man än försöker o hålla dem borta så kommer dem...

Nej usch fy....dö ska vi alla men döden skrämmer mig....vet inte riktigt varför..om det är att ja är rädd att dö att kanske få dö i ensamhet....eller en långsam kanske plågsam död...eller att man lämnar sina nära o kära...

Ja hoppas i alla fall att det dröjer vääääääääldigt lääääääääänge tills nästa gång...

Igår somnade en vän till mig in efter att ha varit sjuk under en längre tid...att hon fick somna in igår var skönt för både henne o hennes anhöriga...självklart så hoppas man på  ett mirakel ska ske men för henne så fanns det ingen positivt framtid...för många hinder...

Nu på slutet så var det liksom allt...kunde inte syresätta sig själv utan fick ha syrgas dygnet runt...fick den ena infektionen efter den andra...behövde en njurtransplantation men eftersom hon hade ett dåligt hjärta så kunde man inte söva henne...ja det var en massa o som inte det räckte till så testades hon även postivt för corona...så som sagt...hon hade inte oddsen på sin sida...

Hon skulle fylla 51 år i år...kommer minnas henne med stor glädje för alla sina "stolligheter" som hon gjorde...fanns inget ont i den människan...hon har bara haft oturen  med hälsan under sitt liv...

Även om vi inte hade en jättenära relation på det viset så var hon ändå som en syster för mig....hon bodde inte på samma ort som oss när vi var yngre men när hon väl flyttade hem igen så var hon med..hon är syster med mina äldsta vänner så hon var med när ja träffade dem...vi var på samma födelesdagskalas..dop o begravningar har vi oxå varit på...hon var med på mitt bröllop...vi har även tillbringat många lördagkvällar med att spela bingolotto...vi har umgåtts SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många gånger...

Som sagt även om vi inte umgicks bara hon o ja så var vi nära vänner...kommer sakna henne väldigt mycket 

men nu slipper hon i alla fall lida nåt mer...

      Vila i frid