Hon var en varm, kärleksfulls o mycket omtyckt kvinna....våra allas mormor ...

Ja pratar om Henriks mormor...Livia har ju inte haft nån mormor så Henriks mormor vart även Livias mormor...även för Alice....vi alla kallade henne för mormor...

Igår var det 1 år sen hon somnade in...fick en stroke o hamnade på sjukhus men efter 2-3 v så somnade hon in...hon var en pigg o hurtig gumma trots sina 91 år...men hon var mycket piggare o hurtigare än många av oss andra...Alice cyklade ofta hem till henne...de spelade spel, bakade, läste, skrev, såg på tv, gick på promenad...ja de gjorde mycket ihop...

Men sen så fick hon denna stroken så de sista veckorna var hon sig inte lik...Henrik var o hälsade på henne men ja avböjde även för barna då ja ville att vi skulle minnas henne som den där goa underbara mormor som vi mindes henne som....ja ville att vi framför allt barnen skulle ha ett fint minne av Henriks mormor...

För hur det än är så minns man det som var dåligt bättre än det som var bra...ta bara mig själv...mitt minne efter mamma...den bilden ja har i huvudet är sista tiden hon levde..då hon var sjuk...då hon satt där på kanten på sjukhussängen med Alice brevid sig...hon hade armen om Alice men hennes blick var tom...som om hennes själ redan då hade börjat lämnat hennes kropp....o det var verkligen INTE så ja ville att barnen skulle minnas Henriks mormor...utan det skulle vara ett fint minne av henne...

Ett ljus för min mamma o Henriks mormor...två kvinnor som lämnade ett stort tomrum efter sig