Ja står fortfarande o väger fram o tillbaka om ja vill ha ett barn till...men om ja kommer fram till att ja vill det så går det inte...inte tillsammans med Henrik för han har klart o tydligt sagt nej...kanske det skulle gå o övertala honom men det funkar ju inte så....man är ju två om att skaffa barn o bägge ska ju vilja det..o inte pga av att den ena vill...så skulle ja komma på att ja vill ha ett barn till så måste ja nog skaffa mig en "ny familj"..

En del av mig säger att ja vill ha ett tredje barn medans en annan del säger att ja har det bra som ja har..med barnen som blir allt mer självständiga....men det kanske är en tidig 40-års kris...eller att ja börja känna av min sk biologiska klocka tick-tack tick tack...eller att ja känner lite avundsjuka inför min kompis kommande bebis i april...

Sen är det inte bara o skaffa ett barn...det finns så många om o men...man kanske inte kan få ett barn till...vad händer om det skulle vara nåt fel på barnet...vårat hus skulle bli för litet o bilen vi nyss har köpt skulle bli för trång...

Det kanske är så att det är inte meningen att det ska bli fler barn....men hur vet man att man valde rätt för ja vill inte sitta där som gammal o ångra mig..men samtidigt så är ja ju inte ensam...ja har i alla fall två barn..två underbara flickor...det kanske är nu ja är lycklig fast ja har inte liksom hittat dit ännu....för oavsett hur många barn man än skaffar så blir man inte lyckligare av antalet utan man blir lycklig utav hur man lever o tar vara på det man har...