Som om det nu inte räckte med att ha två begravningar under veckan…så råkade Alice ut för en olycka i onsdags…repet på gungan lossnade o Alice for rätt i marken o satte sig på foten eller hur det nu gick till…

Så efter att läkaren på akuten hade dragit  rätt fotknölen/leden o röntgen var gjord så kunde de konstatera att Alice hade eller rättare sagt har  brutit foten på 2 ställen men också blivit justerad på ett annat ställe som har hamnat på fel ställe…så det slutade med att hon vart inlagd…igår när ja var på begravning så sövde de henne o justerade foten sen gipsade de henne..o nu håller vi tummarna på att det stannar så o att det läker som det ska..

På tisdag ska vi tillbaka på en ny röntgen för att se att allt är okej…sen blir det en ny röntgen om 4-5 v för att se om det fortfarande är ok o då kanske man kan ta bort gipset..men skulle det visa sig att det inte är okej då måste de operera foten men det hoppas vi att vi verkligen slipper…

Så just nu så är det viloläge som gäller…hon tar sig till o från toan men mer än så är det inte o sen så får hon heller inte röra på sig mer förrän vi har varit iväg på första röntgen så nån skola blir det dock inte till veckan

o sen är det ju höstlov…men vi räknar med att hon ska kunna återgå till skolan efter det men vi får väl se hur vi löser biten med rullstol/kryckor etc…

Men denna veckan har varit kaotisk…mitt huvud känns TOMT o ja vet liksom inte om ja ska skratta eller gråta…men visst..det har runnit många tårar på sistonde…o sen har ja denna oron för pappa att han sliter o har sig nu med att tömmas farmors lägenhet så det händer nåt där…men på söndag ska ja i alla fall dit men just nu så kan ja inte åka….

Denna vecka så har vi tagit avsked från två kära släktingar…i måndags så var vi på första begravning..det var en släkting till Henrik som vi tog farväl av…en mycket saknad man som  fick leva ett långt liv…i över 92 år…

Igår var det dags igen…då var det min farmor som vi tog ett farväl av…o även en del av min släkt…det var tack vara min farmor som vi såg t.ex när hon fyllde 80 o 85 år…så på ett vis så var det även ett farväl där…våra vägar kommer nog aldrig mötas igen…även min farmor fick leva ett långt liv…nästan 88 år….

Men oavsett hur långt livet än är så finns sorgen o saknaden ändå där…