Självklart så blir man både arg, ledsen o besviken när man blir bortvald..när ens man/pappa väljer bort en för att göra nåt annat..

Det är så här att vi (ja o Henrik) hade bestämt att vi skulle gå ut o äta på alla hjärtans dag (alltså nästa helg) o när det var bestämt så bokade ja bord så att vi visste garanterat att det fanns bord till oss..

Detta med o fira alla hjärtans dag  är ingen stor grej för oss som det kan vara för många andra men hur som helst så brukar vi i alla fall fira den på nåt vis..antingen med nån liten present, en blomma , middag eller tårta..ja jämt nåt så  att det blir lite festligare än andra dagar..

Men nu råkar det vara så att det är Svenska rallyt då samma helg…så Henrik vill hellre åka iväg på det än o fira alla hjärtans dag med mig o barnen.. ändå så var våra planer bestämda innan han bestämde sig för rallyt…

Han menade på att det är ju bara en gång om året…jo visst men det är alla hjärtans dag också svarade ja honom….jo visserligen svarade han men vi umgås ju så mycket ändå…varje dag ju..

Visst vi umgås på kvällarna när vi äter mat o så typ innan barnen lägger sig…men det är inte riktigt vad ja menar med att umgås…när man umgås så hittar man på saker, gör saker ihop…det andra är ju liksom bara vardagen….det man gör dag ut o dag in…så som det ser ut i de flesta hemmen…

För  ja ser inte diskplockning…matlagning…läxläsning…städning…läggning…måltider…handling etc som nån lyx i vardagen  för att umgås utan det ser ja som ett måste…det är ju så det ser ut i en familj

Men hur som så har Henrik bestämt sig för att åka på rally istället…o han vet att ja inte är glad för det…han försökte med att  vi kunde väl gå på fredagen istället men då är det ju inget ”speciellt” för det är ju på lördagen det  är  alla hjärtans dag med särskild meny…fredagen är ju som vilken jävla dag som helst…

Han försöker även om vi inte kan senarelägga maten på lördag istället (så han hinner med både rally o oss) men först o främst  så vet vi inte ens om det finns bord tills senare  o sen ska vi iväg på födelsedagskalas på kvällen så det känns liksom att man knappt hinner svälja den ena  maten innan det är dags o inta nästa o sen  så känner ja lite nu att det kvittar eftersom han har gjort sitt val…o vi ingick tyvärr inte i det valet….

Nästan så man börjar bli van att inte fira vissa lite speciella dagar som t.ex bröllopsdagar, förlovningsdagar  o alla hjärtans dag…det är ju inte första gången som ja ”firar” på egen hand…

Men ja tänker inte sitta här hemma utan ja tar med mig barnen någonstans o vi firar på egen hand.. men ja kan erkänna att ja blir mer o mer ledsen för varje gång (år) han gör så här…

O har man gjort misstaget inte en bara en gång utan flera ggr (som t.ex att glömma bort bröllopsdagen (2-3 ggr) o åka t.ex på möte i ställe) då borde man väl skärpa sig tills nästa gång eller??

Ja vet att ja o barnen  ALLTID kommer att komma i andra hand  i Henriks  liv eftersom han lever för o med sitt jobb…men är det då för mycket begärt att han åtminstone kan försöka vid några få tillfället att låta mig/oss att få komma i första hand..att ja/vi kan få känna oss som ett första hands val??