Ja det är ju så man brukar säga…men är det verkligen så??

”Blod är tjockare än vatten”…vad menas med det egentligen??

Idag är det 6 månader sen ja pratade med min syster…ja har intalat mig själv att ja måste ”släppa taget” om henne… hur ont det än gör att det finns inte plats för mig i hennes liv…ja vet inte varför det blev så här…

Så här har det varit för pappa länge o ja har sagt till honom flera ggr att skita i dem som skiter i honom…men då hade i alla fall ja en liten kontakt med min syster men allt eftersom så har även dörren till min systers liv stängts även för mig…ja vet att ja är inte ensam..min syster har tagit avstånd från fler än mig o pappa..

Men pappa o ja…vi tillhör ju hennes familj..ja är ju lillasyster..den enda också..o pappa är ju hennes pappa…här borde väl man använda sig av att ”blod är tjockare än vatten”…

Ja vet att hon mår psykiskt dåligt o att hon har en dålig familjesituation  (har pågått några år av olika anledningar)men varför inte låta oss finnas där…vi kan lyssna….vi kan låna en axel att gråta ut på…vi kan trösta…i stället för o stänga oss ute..

Ja kanske gör fel genom att inte ta kontakt med henne men ja har gjort det…många ggr…har även vid ett tidigare tillfället skrivit ett långt brev till henne där ja förklarar hur ja kände o att ja insåg då att det fanns inte plats för oss i hennes liv…o att ja tyckte vi lika gärna kunde bryta kontakten..detta var för 1½ år sen…men då pratade vi igenom det o det vart bättre…men  nu är vi där  igen…

De få ggr som vi har talats vid/setts så är det ja som har hört av mig…aldrig min syster…o ja känner att ja orkar inte mer…vill inte hoppas o tro på nåt som aldrig kommer ske…det kommer aldrig bli som förr…o för att slippa bli sårad  gång på gång (för det gör verkligen ont o ja har gråtit  många ggr pga det här) så ja  väljer..vilket  ja vill eller inte att ja måste”släppa taget” om henne…

Det kanske kommer en dag då hon inser att hon behöver oss…men då får ja se om ja vill, kan eller är redo o ta emot henne…det kan även komma en dag då ja kommer ångra mig att ja bröt kontakten.. men som det är nu så vill inte ha det så här..ja vill inte sitta o gråta o känna smärtan av saknaden efter min syster…så hur ont det än gör så måste ja släppa taget o gå vidare…vidare  utan min syster…hon har väl ”gjort” ett val o där ingår inte vi…

Kanske hennes val  inte är med avsikt utan det är situationen i det hela..ja vet inte…men ja kan inte stå här o bara vänta utifall att…ja har också problem…alla har vi våra problem o då är det ju jätteviktigt att man inte ”glömmer bort”/stänger ute sina nära o kära för gör man det så försvinner de…

O ja finns för min syster..har gjort det hela tiden men när hon inte släpper in mig eller ens pratar med mig hur ska ja då kunna hjälpa henne??

Ja tänker inte ta kontakt med henne utan det får vara upp till henne nu..för oavsett hur mycket ja saknar henne o hur mycket ja vill ha henne i mitt liv så är detta nog det bästa…o ja vill verkligen tro på att ”blod är tjockare än vatten” men ja tvivlar…