Ja kan inte sluta tänka på det...men tänk OM....usch fy   

Pappa berättade igår att han hade fått ett sockerfall häromdagen så han verkligen fick panik o trodde att han skulle dö...han har haft många sockerfall genom åren (han har haft socker i 23-25 år) men ett sådant fall som han hade i förrgår har han aldrig haft..

Han kände att nu är min tid kommen..ja dör..men TACK O LOV så fick han i sig mjölk o allt eftersom så kunde han även äta för från början så kunde han inte äta...det var som munnen domnade bort sa han o han kunde inte liksom inte tugga men mjölk fick han i sig så blodsockret höjdes..

Pappa sa att diabetesen kommer bli hans död..det har läkaren sagt till honom...men ja hoppas verkligen att de har fel...så min pappa kan leva i mååååååånga måååååånga måååånga fler år....

O det är när såna här saker händer som ja avskyr att ja bor där ja bor....tänk om pappa skulle hamna i koma o ingen är där på ett tag...visserligen så ringer ja ganska ofta o skulle det vara så att ja inte får tag på honom varken på hemtelefonen eller på mobilen så skulle en väl se till att nån gick dit (nån av mina syskon) men vem vet vad som kan ha hänt o när..

Usch fy...vill inte tänka tanken...det gör så ont inom mig  o på nästan en gång så känner ja hur nära tårarna är...min älskade pappa