Visst Henrik bidrar väl med nåt i familjen ...typ plockar väl i o ur diskmaskinen ibland, nattar barnen, dammsuger ibland…o sen betalar han i stort sett alla räkningar…nu tänker kanske många ”men vad gnäller du för?”..nej ja gnäller inte om det..är tacksam att han gör det eftersom ja inte har nån inkomst att prata om men å andra sidan så är alla räkningar lika mycket hans som mina…för ström behöver vi…mat behöver vi…bilen behöver vi etc etc..

Men tro inte att ja lever loppan på de pengarna ja får varje månad…för dem så betalar ja några räkningar /besparningar sen går resten till mat eller barnen..aldrig till mig själv…o ändå så kallar Henrik mig för snål…

- Va inte SÅ jävla snål!!!! Du är SÅ snål!!!

Hur roligt är det o höra flera ggr i månaden??..inte alls kul..det sårar men det förstår inte han..ja är inte van o ha pengar i överflöd…ja är inte uppvuxen med en massa pengar o fick allt ja pekade på…o nej ja levde inte fattigt som barn men man  fick inte kläder/saker i tid o otid… Henriks liv såg helt annorlunda ut…började jobba tidigt o fick lön...i  hans släkt ska man t.ex ha fonder o aktier..även mina barn har det för det ska man ju ha så det har de fått när de var mindre i födelsedagspresent, dop m.m…själv har ja aldrig ägt en enda..

När ja flyttade hemifrån så fick ja gå till socialen för att överleva…nåt som är oacceptabelt i Henriks släkt..skamligt…men ja var tvungen för ja kunde delvis inte bo kvar hemma men ja hade heller inte tillräckligt med pengar för att klarar mig helt på egen hand..men allt eftersom så fick ja ju mer o mer jobb så ja behövde inte längre gå till soc men ja hade ändå inte en massa pengar över efter ja hade betalat mina räkningar o fått mat på bordet…utan man fick leva sparsamt..

O nu när ja inte har nån egen inkomst så måste ja ju leva på Henrik o det är inte kul o inte ha egna pengar…det är faktiskt mer skämmigt att behöva leva på nån..vara beroende även om det är min man än vad det var att gå till soc o be dem om hjälp….

Så det handlar inte om att vara snål….ja är  bara inte van o kunna göra/ köpa allt ja vill ha…o ja, ja skäms…skäms för att ja inte ha några egna pengar…ja skäms o tycker ja är värdelös  som inte ens har råd o köpa en glass till mina barn för egna pengar..

”Men skaffa ett jobb då!!!”  tänker nog många nu men det är lättare sagt än gjort o till vilket pris?? Ja har delvis valt detta för barnens skull…eftersom mitt liv, min vardag lever ja i stort sett ensamt tillsammans med barnen...

Valt detta för att ja tror att det skapar en trygghet hos barnen att ha en förälder närvarande än o iinte ha nån...vet att många har det så o det går bra men om de verkligen hade möjligheten o fick välja så tror inte ja de hade valt att leva livet så som många gör.... 

När ja o Henrik träffades så hade han ”all tid i världen”  (ja inte riktigt men han tog sig tid) o visst saker o ting ändras med åren o familjesituationerna ändras men en måste ändå vårda det man har om man vill fortsätta…

Men med tiden så blir detta mindre o mindre...först kämpar man för att få det man vill ha…men när man väl har fått det så kämpar man inte längre för att behålla det..utan man börjar tar varandra för givet…o det är det Henrik gör med mig…men inget är för givet..o allt har ett slut…fortare än man anar ibland…

O just nu så känns inte vi som en familj utan det är ja o barnen mot Henrik o hans jobb….o visst mycket faller  ”naturligt” att eftersom ja går hemma (ett delvis val som ja/vi har gjort) så är det ja som får dra största lasset när det gäller hemmet men är det verkligen meningen att ja ska sköta ALLT??

För även om ja hade haft ett jobb så skulle ja ändå för göra allt där som ja redan gör…Henrik skulle fortsätta o köra sitt egna race…men man skaffar väl ändå en familj tillsammans?

Känner att ja måste verkligen ventilera mig....få ur dessaa negativa känslorna ja har inom mig..

Känner hur allt smyger på en o att nedstämdheten lurar runt hörnet…tårarna strömmar o hjärtat värker…försöker se det positiva i livet men ibland så är det så svårt…så svårt att se det där lilla positiva när allt annat känns så svart o tungt….

Har känt så här SÅ många ggr så en borde väl vara van men det blir man nog aldrig…känner mig så ensam, oviktig,  ledsen, oälskad, sviken, oönskad men samtidigt utnyttja (kanske inte riktigt de rätta orden men ja förklarar i ett annat inlägg)….ja ja känner mig nog det mesta man kan känna sig..ja allt utom det där positiva…

Tyvärr är det de som står mig närmast som sårar mig mest..eller rättare sagt de som borde stå mig närmast o Henrik är väl den som  sårar mig mest…

O nej ja är inte felfri eller perfekt……låååångt ifrån… ja har också mina fel o brister…men en del av mina val har ja valt för familjen skull men ja har börjat ifrågasätta mig  mer o mer om det verkligen är värt det…varför ska ja kämpa när ingen annan gör det...

Men ja vet att det är så mycket som ja vill skriva om så detta inlägget kommer bli oooooändligt långt o då vill ingen läsa o allt skulle kännas mer som blaha blaha....

Men det är så mycket som ja känner o måste få ur mig så antingen läser ni det ja skriver eller inte...upp till var o en...men detta är bara ett sätt för att få mig fortsätta..sen om det hjälper vet ja inte...