Har ni nån gång upplevt hur ont ensamheten kan göra?..ja nu menar ja inte att man är ensam hemma utan man känner sig så ensam att det typ värker i kroppen...

Man känner liksom som ett tryck över bröstet...det gör ont i hjärtat...kroppen värker o man vill bara skrika rätt ut...o även om solen skiner så känns dagen så grå...o man känner hur det svider i ögonen o tårarna är SÅ nära o ibland så kommer de oavsett hur mycket man än kämpar för att inte gråta..

O man bara önskar att man hade nån som man kunde åka hem till eller  ringa till...nån som fanns där, som lyssnar o finns där (o vice versa) eller att nån bara skickade ett mess o frågade hur det var...bara det fanns nån som kunde se en...att man betydde något för nån...att man var nån som existerade...att man hade en vän...en vän som man delade livet med..en vän som ställer upp för varandra i både bra o dåliga tider...en vän som man kunde prata med om allt mellan himmel o jord...

Men sen inser man att man har ingen att åka hem till o heller ingen att ringa...o det där messet kommer aldrig att komma...för det finns ingen som bryr sig om dig..det är ingen som vill veta hur du mår...det är ingen som vill ha dig i sitt liv...

O det är då som ensamheten gör så ONT....när man blir  påmind /inser att man är helt ensam...