Detta är ett utdrag från ett inlägg som jag skrev på min blogg 10 okt 2012...

"Det var mitt fel...ja förtjänade den örfilen..det var ja som retade upp honom"

Ja själv har aldrig upplevt våld...varken nu eller när ja var yngre...våld har inte förekommit hos mig vilket ja är otroligt tacksam för men ja vet att det finns 1000-tals kvinnor (ja barn o män oxå för den delen) som utsätts för våld i sina hem..av nån som står dem nära...av nån som de älskar..nån som troligtvis gav dem en gång i tiden trygghet o kärlek men som nu är förbytt..

Att ja skriver om just detta är att ja själv har en vän som lever just i ett sånt här föhållande...hon förnekar att han slår henne...hittar på ursäkter som t.ex  "ja gick in i en dörr" osv...en del av henne vill ifrån honom medans den andre delen säger "Stanna..han är ju trots allt mannen i mitt liv...mannen som ja älskar så mycket"...

Ja har sagt till henne att ja finns här om hon behöver mig men ja inser att ja måste få prata med henne..så hon verkligen vet att ja står på hennes sida..o att ja finns här o att ja dömer henne inte för att hon vart kär i fel man.. men hon måste få veta att ja vet mer än vad hon tror..o att hon måste göra sig fri när hon är redo...för så länge hon inte vill så kan varken ja eller nån annan hjälpa henne men hon måste i alla fall få veta att vi finns där för henne..

Det som är hemskt är att denna kvinnan fortfarande lever ihop med denna mannen...de har t.om fått ett barn till..kanske i hopp om att hon trodde han skulle ändra sig om de fick ett barn till..

Ja försöker nå henne men det är inte lätt..ja vill inte gå på för hårt...ja vill inte göra henne ledsen eller få henne att ta avstånd...o ja vill definitivt inte att hon råkar illa ut..men ja vet o  märker att det står inte rätt till även om hon inte säger det rakt ut så kan man läsa mellan raderna o ibland säger hon vissa ord/meningar som man förstår har med hennes förhållande att göra...jag vill hjälpa henne o barnen men ja vill inte att de råkar illa ut...för vem vet vad han är kapabel till...

Barnen är rädda...vill inte vara hemma o definitivt inte ensam med pappa...bara det säger ju en hel del...det gör ont i en o man är rädd att det ska hända henne eller barnen något...

Även om hon inte själv har berättat så vet ja en hel del som har hänt...o det är skrämmande...o frågan är inte om det händer nåt utan när o vad....

Hon utsätts för både psykisk o fysisk våld av sin partner...hon orkar inte längre men vet inte hur hon ska ta sig ur förhållandet..rädslan o oron är för stor..för vem vet vad han är kapabel till eller vad han har hotat med...

Det som är oroväckande är ju oxå att polisen har ju varit inblandad...socialen likaså..men det händer inget. allt rullar på som om ingenting har hänt....trots så många slag o så många ord så står hon där ensam, maktlös o vet varken ut eller in...o ingen kan hjälpa henne...

Ska försöka få till en dag så vi kan ses o där ska ja försiktigt försöka nå ut till henne...men jag tror inte att denna "sagan kommer att få ett lyckligt slut" utan ja tror det kommer hända något riktigt hemskt innan nåt sker..vill inte tänka så men ja tror det...

Vill ni läsa mer om våld i hemmet så kan ni gå in bl.a här: http://unizon.se/

 

Göran

11 oktober 2018 09:52

Slumpades hit o läste... Viktigt och bra inlägg! Min yngre dotter hamnade i ett sånt förhållande för några år sedan. FAST jag noga präntat i henne att EN gång, är en gång för mycket. INGEN ska någonsin finna sig i att bli slagen eller illa behandlad på annat sätt. Jag hade också sagt att "Har han slagit en gång så kommer han att göra det igen!" För om inte spärren finns som hindrar oss från att slå så kommer den inte att installera sig själv utan massor av psykologhjälp.
Så lär din vän att den som slår slutar inte förrän någon stoppar dem!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Ellen

17 oktober 2018 13:05

Tack för att du kikade in :-)

Ja detta är så svårt för ja vet att hon vill egentligen innerst inne inget annat än att komma ifrån detta men rädslan att nåt värre ska hända hindrar henne..ja vet sen tidigare att han har hotat henne att ta barnen ifrån henne om hon lämnar honom o vem vet om han har hotat att ta livet av henne...

Han lider av en sjukdom (alkoholism) vilket gör att han har "bättre o sämre" dagar vilket gör väl att hon nog "förtränger" de dåliga dagarna mot de dagarna som är bra..

Men som du skriver så är EN gång...EN gång för mycket...man ska ALDRIG acceptera eller tro att slaget man nyss fick var ok eller att det inte händer igen...

O man blir orolig när det går ett tag o man inte hör nåt ifrån henne...tankarna börjar genast gå o man tror att det har hänt henne något..

Men ja försöker så gott ja kan att nå fram till henne men inte så att han ser för ja vill inte att hon ska råka illa ut pga mig..önskar ja kunde trolla bort honom så hon o barnen blev fria..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...