Vi kommer alla dit nån gång...vissa alldeles för tidigt medans vissa får leva livet ut...igår fick vi ännu ett dödsbesked.. det blir tredje begravningen inom 1,5 månad....det är ingen nära släkting men en ganska nära bekant...detta är 5:e dödsfallet i år där vi bor..de andra två var inga nära bekanta men ändå...

Sen alla kändisar som dör...nu känner ja inte dem men en kan inte låta bli att bli medtagen...o när ja fick veta att Lill-Babs hade dött så gråt ja...ja ja gråt..flera ggr faktiskt...trots att ja aldrig träffat henne o ja  känner henne inte mer än den bilden man har fått av henne på tv så blev hennes död både en chock (det blev det väl för de flesta) o så känslosam att tårarna kom..o ja brukar väl inte annars gråta när en kändis dör men vissa berör mer än andra o Lill-Babs var en av dem..

Vet inte om det beror på personen hon var..den hon verkade vara utåt sett eller om ja föll tillbaka på minnena till min egen mamma..när ja förlorade henne..för varje gång ja läser nåt som Lill-Babs döttrar skriver om deras mamma eller alla bilderna man ser med dem tillsammans så får det mig att gråta eller väldigt nära till tårar...det får mig att tänka på min mamma...hur mycket ja saknar henne...

      Ett ljus till alla där ute som har förlorat någon o till alla våra änglar i himlen