För 13 år sen så var nog denna dagen 1 april en av mina bästa...innan livet vände o mycket rasade samman...

Henrik skulle fylla 30 år o ja hade ordnat en överrasking...från början skulle vi bara ut o äta för att fira hans födelsedag men det slutade med hotellövernattning o ett frieri...ja hade ordnat allt i hemlighet så det skulle bli en överraskning..o det vart det ju...året efter så gifte vi oss..

Men nu sitter ja här 13 år senare (som gift) o funderar på om ja vill fortsätta med det eller om det är dags o gå vidare..just nu pratar ja knappt med Henrik..har inte gjort det på sen i lördags..ja ja vet att det är dumt o gå omkring o vara ovänner men ja känner att ja orkar snart inte längre...han tycker det är strunt saker som ja blir sur över..men det hela handlar inte om det utan det är allt som bara läggs på hög..den ena saken efter den andra...även om ja kanske tänder till över t.ex en soppåse så är det ju egentligen inte den ja blir sur över utan allt annat runtomkring som han inte ser eller märker..

Att hans jobb går för allt vet ja..så har det alltid varit..han är arbetsnarkoman...ja o barnen kommer aldrig komma i första hand.. en lär sig o leva med det men till en viss gräns...man måste kunna skilja på jobbet o familjen o det som finns utanför..man kan inte skylla på att man jobbar så det är därför man inte kan göra si eller så...

Visst ja kan gå med på att ja gör mer eftersom ja inte jobbar men hade ja haft ett jobb så hade det inte sett något annorlunda ut utan ja hade ändå haft alla sysslorna, fått tagit hand om barnen etc...men hur som helst så har inte ja har skaffat min familj själv...utan den skaffade ja tillsammans med Henrik..så det är oxå hans ansvar o intresse att den ska fungera..

Ta t.ex barnen..de kan sitta i samma rum som Henrik o ja i ett annat..men det är ändå till mig de går o frågar/tjatar eller vad det nu kan vara..

Eller som igår...Henrik frågade om vi inte skulle åka till K-d en sväng  o sen hälsa min pappa..men eftersom ja var sur så kände ja inte för att umgås med honom men sa att han o barnen kunde ju åka...men det var ju inget roligt om ja inte följde med tyckte han..kruxet var ju att dagen innan hade han sagt att ja "förstörde" alla hans lediga helger med att alltid vara sur då...för på veckodagarna o jobbhelger så var det inte surt..men det är ju för att då jobbar han ju o slipper ju träffa mig..

Så varför vill han ha med mig om ja alltid "förstör"??

Men då är det som han vänder det mot mig så att det liksom blir mitt fel att barnen inte får åka iväg pga att ja inte vill...så de stannade hemma "pga mig" för att ja inte ville o på så vis förstörde ja ju för barnen..men så är det alltid...han vänder det mot mig så det blir "mitt fel" eller så jobbar han istället för hitta på nåt med barnen o på så vis så blir det ju oxå "mitt fel"..

Tänk om ja bara kunde lämna allt o låta Henrik ta hand om allt bara så han får se hur det är...men ja vet att det skulle han inte göra  utan barnen skulle få klara sig själva.....visst nu är de ju inga småbarn men ändå..de hade fått skött sig själva på morgonen...lagat mat tills han slutade jobbet...skulle de behöva skjuts någonstans så hade han sett till att hans mamma hade gjort det...läxor hade de fått fixat själva för de hjälper han ju inte med nu heller utan det är ja som sköter den biten...han frågar inte ens utan tar bara för givet att det fixar ja...

Ofta som han kör med "ja vet inte..bättre du gör det annars så blir det bara fel o ja får fan för det"...men så är det inte...han vill helt enkelt inte ens försöka...o gör inte ja det så blir det inget..därför gör ja det...

Exempel på saker...hjälpa barnen med att borsta tänderna (ja inte nu men när de var mindre)...kamma håret på Livia ..om ja inte  hjälpte till att verkligen kamma igenom håret så hade hon inte haft nåt hår kvar pga tovor...läx o provläsning...tvätta barnens kläder...julklappar o födelsedagspresenter...tomtar till jul..födelsedagsfiring...ja ja skulle kunna skriva ner så mycket fler saker..

Visst nu beror inte allt på Henrik..det är inte bara hans fel...men ja känner att ja inte kan prata med honom för han bryr sig inte eller så tycker han det är skitsaker sånt som ja bekymmrar o oroar mig för...vi har pratat om vissa saker tidigare men det blir egentligen inget bättre eller nån förändring även om Henrik tror det...sällan som han visar nån  medkänsla eller förståelse medans ja själv  sitter o gråter om kvällarna när ingen ser....

Ingen sa att livet skulle vara lätt att leva..men varför måste det vara så svårt ibland?? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...