Psykisk ohälsa är nåt som vi alla kan hamna i...vi kan aldrig förutse helt hur livet kommer att bli eller framtiden ser ut...att leva dagligen med psykisk ohälsa är tufft..både för den som har det samt de runt omkring

Min bror t.ex lever med psykisk ohälsa men visst även han kan ha "bra dagar/veckor/månader" men det finnas allt där i bakgrunden...som en tickande bomb som man aldrig vet när den kommer att explodera..

Min bror har ADHD o man kan förstå ibland varför han gör som han gör (eller inte gör)...varför han säger si eller så...varför han tänker si men inte så osv...men sen finns det oxå så mycket som man som anhörig/vän aldrig kan förstå o det är ju hur han VERKLIGEN mår,känner eller upplever saker o ting..man kan sätta sig in o förstå till en viss del men aldrig fullt ut o detta gäller ju inte bara min bror utan människor överlag som lever med psykisk ohälsa..

Men även om min bror har "bättre dagar" så brottas han ändå alltid med sina inre demoner...hur mycket han än försöker att stänga dem ute så finns de där...

Min bror har 2 sidor..om vi pratar  om den goda sidan då pratar vi bl.a om en omtänksam, omtyckt, kärleksfull, rolig, snäll kille men när vi pratar om den onda mörka sidan då kommer bl.a ilskan, irritationen, frustationen fram o den sidan är verkligen inte rolig att ha med att göra (speciellt om det är alkohol inblandat )för min bror har problem med  humöret o blir väldigt lätt irriterad/ arg..

Sen  håller han så mycket inom sig som gör att han inte vet varken in eller ut ...han är som en tickande bomb så många ggr så slår det "liksom över" o då blir demonerna starkare o han kan inte kontrollera dem lika bra som han gör när han mår bättre o det är då som självmordstankarna kan ta över men tyvärr så finns det liksom ingen hjälp att få...

Man åker in till psyket men blir utsläppt inom kort..hade man tur så kanske man fick prata med nån i 5 min annars så sitter man liksom bara av tiden...likaså om man försöker ta sig liv (eller hotar med det) så åker man in till sjukhuset men kommer ut efter x antal timmar för de behöver platsen o personen ifråga blir "utkastad" utan någon som helst uppföljning..men o sitta o vänta x antal timmar på sjukhuset/psyk får inte demonerna att försvinna o personen i fråga att må bra...

Min bror har levt med psykisk ohälsa i nästan halva hans liv men det är väl mer i vuxen ålder som man märker av det...mycket handlar om sånt som har hänt..som han bär inom sig som han inte har fått pratat om tidigare som t.ex hur man mår när ens förälder blir sjuk, dör (som t.ex när mamma dog...ingen frågade oss om vi vill prata med nån) sen att leva med en diagnos är heller inte enkelt...hela skolgången var jobbig dels pga ADHD sen att han har dyslexi men det var ändå inte förrän efter han hade fyllt 18 år (kanske t.om 20 år) som han fick en utredning o en diagnos...

Men tack vare hans goda sida så har många olika människor engagerat sig i honom under åren o velat hjälpa honom att det skulle gå så bra som möjligt för honom o det har han lyckas med på många sätt o vis...men sen dyker så mycket annat upp under livets gång som man varken kan påverka eller ändra på o eftersom han har ADHD så känner han så MYCKET mer av saker o ting än vad t.ex en annan gör..

Blir han kär så blir han OTROLIGT kär...blir han ledsen så han VÄLDIGT ledsen...blir han arg så blir han VERKLIGEN förbannad..blir han glad så blir han JÄTTEGLAD  osv vilken gör att problem/händelser som han stöter på blir oftast för mycket för honom som t.ex ett förhållande tar slut, krångel på jobbet eller vad det nu kan vara..alltså sånt som är negativt vilket leder till att han inte kan kontrollera sig o få demonerna i huvudet att  lugna sig utan istället blir det som ett inre kaos o det är då som självmordstankarna blir som störst..

Så i måndags fick demonerna övertag o han försökte eller skulle ta sitt liv (är lite osäker om han hade tagit tabletter eller om han bara hotade att ta dem)  men en kompis till honom ringde genast efter ambulans o han var till sjukhuset men som vanligt så gjordes det inget nämnvärt utan han var åter igen hemma efter några timmar....

Men han fick i alla fall en tid för samtal o sen får vi väl se hur det går men detta kommer tyvärr inte vara den sista gången utan han kommer att både försöka o  hota (ett rop på hjälp) att han ska ta sitt liv...strax innan jul skulle han hänga sig men ja hoppas att det bl.a var mitt samtal  som fick honom att inte lyckas men en dag så kanske vi får det där samtalet som ingen människa i världen vill uppleva..

Sen kan man aldrig säga till en människa som lever med psykisk ohälsa att "ta sig i kragen o rycka upp sig" eller som många andra (speciellt killkompisar) som tror de ger "råd" till nån som inte mår bra att ta en fylla så blir det bättre...nej alkohol får varken personen i fråga att må bättre eller demonerna att försvinna...

alkoholen bara förvärrar..

Men däremot om man visar att man finns där..att man lyssnar men inte dömer...att man kanske pratar men inte påpekar eller skojar bort det...men att man visar o talar om hur världefull personen ifråga är....att man får personen på  andra tankar..försöker få personen att se saker o ting på ett annat sätt...ja hur man gör spelar kanske inte så stor roll huvudaken är att man i alla fall gör något o inte bara skiter i det o tror att det är en fas o det går över...för som ja skrev i början..

ALLA kan vi hamna där men att visa personen att han/hon inte är ensam kan rädda liv för oavsett vad som än har hänt så är INGET eller INGEN värd att man ska offra sitt liv för...döden är INTE en utväg eller ett alternativ  men det är däremot LIVET...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...