Att man egentligen mår som man mår med tanke på allt som händer uti världen...även om man inte blir drabbad "personligen" så blir man drabbad på ett eller annat sätt...ena stunden ska vi leva som vanligt men ständigt ha koll över axeln vad som kan verkas onormalt...men vad är onormalt??men hur ska man kunna leva som vanligt om man ska gå runt o vara misstänksam mot allt o alla??

Först kom covid o lamslog en hel värld...sen kriget o sen har det bara fortsatt...den ena saken efter den andra...så mycket som det har hänt under dessa 3 senaste åren så mycket elände  har ja inte upplevt under alla mina levnadsår..

Man försöker "stänga av" för att inte matas konstant med en massa info om vad som händer men det är lättare sagt än gjort för det händer nya saker hela tiden...man vet inte om man ska våga gå på större tillställningar eller åka till större stad som till Sthlm,Gbg...

Man vet inte vart, när eller om man kan uttrycka sig utan att det blir fel...att bara vara svensk kan vara en faktor till att inte nämna att man är det...man kan vara på fel plats vid fel tillfälle...man kan säga eller göra  nåt som inte är ok fast man trodde att det var det..att bara vara svensk på fel plats kan vara ett "fel"..det nämdes ju t.om i tidigare intervjuer att om man reste utomlands..speciellt till vissa länder så skulle man inte "skylta" med vart man kom ifrån utan ligga lågt...

Hur ska man kunna leva "normalt"?? Trodde man hade återgått till det sk "nya normala" efter coronan men så vart inte fallet..för vad är det "normala" i dagens samhälle?? Oro, misstänksamhet, rädsla, ovisshet..listan kan bli lång...

Men HUR ska man kunna leva som VANLIGT när INGENTING är som VANLIGT?? 

Hur orolig ska man vara..hur misstänksam och rädd ska man vara eller ska man bara "blunda" o låtsas att allt är som det ska??

Ja  försöker inte ta till mig allt för då blir ja tokig men ja kan ärligt säga att allt som händer gör mig rädd...rädd för att inte veta vad som kan hända..orolig för mina barn o deras framtid...deras eventuella barn ska de växa upp med detta?? för med tanke på hur det är nu så känns det inte som att detta kommer bli bättre...kommer det någonsin bli en vändning eller är detta nåt vi kommer att få leva med??  

 Är detta det som är det "nya normala"??