Först så har vi detta med jobbfronten...det finns inga jobb att söka inom rimligt avstånd...det tär på mig att veta att ja har bara detta året på mig sen så kommer mina a-kassedagar vara slut...o vad händer då??

Klarar vi oss o leva enbart på Henriks lön??...vad ska ja göra för att finna ett jobb som inte splittrar min familj??

Sen så är det detta med min syster..som blir allt mer deprimerad o ja har ingen aning om hur ja ska kunna hjälpa henne på bästa sätt...o ju längre tid det går desto svårare blir det ju o ta sig tillbaka...

O som inte detta inte var nog...min pappa har haft ont i kroppen en längre tid...o nu äntligen så har han tagit upp detta med doktorn...så nu ska han iväg o göra en skelettröntgen som ska bl.a röntga hela ryggen på honom...så de vet om o hur det ska kunna hjälpa honom....

Men ja är orolig att det ska vara nåt allvarligt....tänk om det är cancer....tänk om det är det nåt sånt som gör att pappa har så ont...eftersom pappa har ju haft en elakartad tumör på ena njuren för 13 år sen....så vem säger att det inte skulle kunna komma igen...

Hans bror dog i cancer...så det finns ju i släkten....men ja hoppas innerligt att det inte är så...att ja har fel..o att de kan hjälpa pappa med medicin så han blir bra...eller i alla fall bättre..

Själv så har ja börjat orat mig lite för att ja oxå kommer bli drabbad....av cancer....känns som varför skulle ja klarar mig när pappa har haft det....min farbror hade det...min mamma hade det o min morfar hade det...inga höga odds att ja skulle klarar mig...4 nära släktingar...bägge föräldrarna..3 av 4 dog...

Så ja ber om det finns en högre makt att pappa inte har nåt allvarligt o att ja kommer att klarar mig...visst nu vet ja inte vad det kommer att visa när det gäller min pappa...o det är inget som säger att ja kommer dö eller bli sjuk i cancer....men det är så svårt att låta bli o oroa sig....

Men i slutet på denna månaden så borde vi få veta varför pappa har så ont i kroppen...

Varför kan vi inte bara få vara lyckliga...varför???