Påsken handlar mycket om att umgås med sina nära o kära...men den är inte alls lika "tung" som julen kan vara för många...

Imorgon påskafton så ska barnen först gå till påskkärring här runtomkring...sen åker vi till pappa o äter påsklunch... innan dess tror ja nog vi får åka till minneslunden o sätta en blomma...det var ett tag sen ja var dit o känner att ja behöver nog åka dit...

Vet som sagt inte varför (har nämt detta i ett tidigare inlägg) men saknaden efter henne har gjort sig påmind på sistonde...ja tänker ofta på henne....o många ggr kommer tårarna...vet inte om ja är på väg in i deppig period..

Så mycket som händer o sker i mitt liv just nu....mycket oro,tankar o funderingar..har haft svårt att sova vissa nätter...för att ja ligger o tänker o  grubblar...

Ja oroar mig för pappa..ja har inte tänkt på det förrän nu...men tänk om det är nåt allvarligt med pappa...

tänk om det är cancer igen....o det är därför han har så ont...

Ja oroar mig för min syster...som mår psykiskt dåligt...hur ska ja kunna hjälpa henne o barnen??

Ja oroar mig för att ja inte kommer få nåt jobb utan vi måste leva enbart på Henrik´s lön...eller att ja måste ta ett jobb som ger en 35:-/timmen...

Ja oroar mig för mig själv...om ja verkligen vill leva så här...ibland så känns det som om kärleken mellan mig o Henrik har tagit slut o att vi bara delar samma tak o väggar...vi bor ihop men inte med varandra..

Ja grubblar kanske för mycket...lägger ner för mycket tid o energi på tankar o funderingar...önskar ja hade en riktigt bästis som ja kunde prata med..om allt o inget...men ja har ingen..

"Jag sitter ensam...ensam i ett hörn...kan inte breda ut mina vingar o flyga min kos...

Försöker flera gånger...men det är alldeles för trångt...hörnet begränsar mig....

En sista gång...jag lyckas resa mig upp...på skakiga ben tar jag ett steg framåt...

Försöker breda ut mina vingar för att flyga min kos...men hörnet hindrar mig så jag faller ner ...

Jag sitter ensam...ensam i ett hörn...med en skadad vinge så kan ja inte fara min kos...

Är detta slutet...slutet på mitt liv??...ensam....ensam i ett hörn...."

Skrivet av Ellen

Förstår mig inte på vissa människor??

Fick veta att min kompis son har fått magsjukan...o det är meningen att de ska komma hit till veckan...

visserligen så är det flera dagar dit men ja skickade ett meddelande till dem att vi kunde väl höras av närmare utifall att...

De är inte bara S o hennes barn som ska komma hit utan även hennes syster o barn o V...o dessa har träffats idag för att fira påsk då D tydligen hade spytt under påskmiddagen....o allt ja skrev var väl att vi kunde avvakta o kolla läget för ja vill verkligen inte utsätta oss för smitta medvetet..

Men istället för att få ett ja det kan vi göra så fick ja mer eller mindre en uppläxning:..o ja blir så trött på detta..

Ja  nu kan inte ja hjälpa att ja är hypokondriker när det gäller magsjuka men nu gäller det inte bara detta..

utan det är så många ggr som en får moralpredikan av saker som en inte borde få...

Som detta med magsjukan...va det nåt o förstora upp o bli liksom arg för bara för att ja tyckte så eller är det ja som är så nojjig så det är rätt åt mig att få en sk "utskällning"

Men sen så är det som sagt så många ggr det har hänt i o om olika saker så man liksom tröttnar på o höra all moralsnack eller spydigheter...för vissa saker låter spydigt sagt...

En ska ju inte behöva tänka på vad en säger/skriver eller gör för att slippa en massa töl...det får en o fälla ut taggarna o en vill allt mindre umgås...ja o N har umgåtts möe tidigare...flera ggr i månaden när vi mammalediga /lediga samtidigt...

Men nåt har hänt o ja vet inte anledningen eller varför (o ja är inte ensam om att tycka det) men det är känns tråkigt....

Men en ska inte kasta sten i glashus när en själv inte lever efter det..hon borde se över sitt eget liv om det verkligen är så perfekt som hon får det att låta som...ta tag i dina egna problem...sluta döm andra...