Han är mitt allt...har alltid varit det...ända sen den dagen han föddes...redan när han var liten så lovade ja honom att ja skulle ta hand om honom....o skulle det hända mamma o pappa nåt så skulle ja ta hand om honom....o skulle ja inte vara tillräckligt gammal så skulle ja se till att han fick bo hos nån släkting tills ja skulle kunna komma o hämta honom...

Han har alltid varit min ögonsten...visst vi bråkade som barn..trots den stora ålderskillnaden på 12 år..men ja tror inte det spelar nån roll...man kommer nog aldrig ifrån den sanna syskonkärleken...

Han har alltid haft glimten i ögat...ett gulligt leende...ett trevligt bemötande...men han har oxå nästan alltid haft en mörk baksida...om man nu kan kallade det så...o det är han temperament....hans humör...

Gick det emot honom så vart han arg...ja inte hysterisk men han kunde kasta/ha sönder saker...men då förstod man inte vad det berodde på...åren gick...han tillbringade många veckor hos mig o Henrik...på sommarlovet...

höstlov...sportlov m.m...men ju äldre han vart desto mer sällan kom han...

O det förstår ja ju...inte kull o sitta med oss "gamlingar" ute på landet när man var tonåring o hade sina kompisar hemma i stan...då fanns det annat som lockade....

Sen kom året då allt förändrades...mamma vart sjuk....vi alla sörjde på våra olika vis..men vi pratade liksom aldrig om det..ibland var ju mamma som "vanligt" o då glömde man ju liksom bort att hon var sjuk....pappa ville inte inse hur sjuk hon var...min syster visade sitt "intresse"...men min bror då?? vart befann han sig under den tiden?? varför var det ingen som frågade honom vad han kände....

Min älskade lillebror som ja lovade ta hand om..varför fanns inte ja där för honom??

Sommaren kom....sista sommaren av allt...mamma dog....där stod vi...ja, pappa, min syster o lillebror...som 4 främlingar...pappa o ja hade kontakt (det har vi ju fortfarande)...min syster försvann allt mer o mer...men vem tog hand om min lillebror??

Pappa kände sig sviken av mamma...min bror likaså...min syster vart allt mer anonym o där stod ja o såg på...helt förlamad o visste inte hur ja skulle göra....mammas viskade ord från sjukhuset satt som  fastgjutet i huvudet på mig "Ta hand om pappa" men min lillebror vem skulle ta hand om honom??

Ja har försökt...få familjen att hålla ihop...men det är inte lätt...ja ser o hör inte allt som händer...vill göra det så bra som möjligt men det blir så fel...

Pappa mår egentligen innerst inne inte så bra...även om han inget säger (ibland kan han säga nåt)...min lillebror mår jättedåligt..det är jättejobbigt att man inte kan hjälpa honom...o försöker ja tala honom till rätta när han gör fel eller tycker fel så blir han arg..han säger kanske inte nåt till mig men pappa får ut för det...det ja säger är  av ren omtanke o för att ja bryr mig men han ser det inte så utan tar det på fel sätt o då blir han arg o pappa får ta "smällen" för det ja säger...

Men ja måste ju få säga va ja tycker utan att nån ska få ut för det...pappa har funnits där för min lillebror hela tiden..ställt upp  med både det ena o det andra men vem tackar honom för det??

Men min bror mår inget bättre för det....ja har sagt att han borde gå o prata med nån..för att han tids nog ska må bättre..få ur sig ilskan som tar "död" på honom...han bär omkring med så mycket inombords som han måste få ut...men det förstår han inte utan menar på att han har haft det så här så länge så han kan fortsätta o ha det så...mycket av det han har inom sig handlar nog om mamma..hur sviken han känner sig..att hon lämande oss..men säger ja nåt så tjatar ja enligt han o då blir han arg som han sen tar ut på pappa..

Även pappa har bett mig att inte säga nåt för att han inte ska få ut för det...så ja vet inte hur ja ska hjälpa min lillebror..

Ja svek mitt löfte till honom....att ja skulle ta hand om honom...ja nu lever ju pappa..så ja behöver ju inte hand om honom på det viset men ja lovade att finnas där....då, nu o för alltid men ja vet bara inte hur...

Ja saknar min underbara lillebror med  glimten i ögat...det gulligt leende...det trevligt bemötande etc....o självklart så får vi än idag se dessa sidorna men de kan ändras snabbt till nåt helt annat..

Min bror fick efter många om o men en diagnos...han har ADHD..o det förklarar mycket av hans beteende...varför han egentligen gjorde som han gjorde många ggr när han var yngre..o varför han gör som han gör idag....men man kan heller inte skylla allt på en diagnos...man måste ändå ta ansvar för sina val...sina misstag...sitt liv...man måste lära sig leva med sjukdomen..med diagnosen...man kan inte se den som ett sätt att skylla ifrån sig...att allt man gör beror på sjukdomen...

Man måste ta ansvar för att lära sig leva ett liv tillsammans med diagnosen...o inte använda den som en ursäkt...MEN självklart har diagnosen  fått en o förstå på ett annat vis nu än innan...o det som en annan upplever som hårt/jobbigt kan/är 7 ggr värre för min bror...

Men ja tror att om han bara pratade med nån...om han fick "rensa" sitt allra innersta...om det så bara är litegrann så tror ja mycket skulle falla på plats...han skulle inte behöva vara så arg o rastlös många ggr....han skulle kunna ta   "kritik" (som han själv kallare det) på ett ett annat vis än att se det som att alla är emot honom...o pappa behöver inte få utskällningar för att nån säger si o nån säger så...

Men hur långt ska det behöva gå innan han själv verkligen kan inse detta...att han måste få ut det "onda" han bär inom sig...o ja kan inte låta bli o känna skuld...att ja har svikit honom genom att inte hålla mitt löfte...som ja lovade honom när han var en liten pojke...

I mina ögon är han fortfarande min underbara lilla kille som ja var så stolt över denna dagen han föddes...o inför mina kompisar...ja var så beskyddande..de fick knappt titta på honom...det har alltid varit ja o min lillebror så hur kunde detta ske....hur kunde ja låta honom bli en vilsen liten pojke??...vad gjorde ja för fel?? 

Direkt till final:

David Lingren med låten "Skyline"

YOHIO med låten "Heartbreak Hotel"

Till andra chansen:

Eric Gadd med låten "Vi kommer aldrig att förlora"

Cookies N Beans med låten " Burning Flags"

Ja ikväll drar det igång....nu är det dags att utse det svenska bidraget till ESC...vem/vilka vinner..vem/vilka försvinner??

Vem tror ni går vidare ikväll av dessa:

1. Cookies N Beans  med låten "Burning Flags"

2. Mary N’diaye med låten "Gosa"

3. YOHIO med låten "Heartbreak Hotel"

4. Jay-Jay Johanson med låten "Paris"

5. Anna Järvinen med låten "Porslin"

6.  David Lindgren med låten "Skyline"

7. Eric Gadd med låten"Vi kommer aldrig att förlora"

8. Michael Feiner & Caisa med låten "We’re Still Kids"

Många namn som man inte känner igen (inte ja i alla fall)

Har bokat en resa till Wien...åker i april om allt går enligt planerna...första gången som ja bokade en sån resa..ja en utlandsresa....så vi får hoppas att det vart rätt..får vara nervös ända tills vi åker...

Kommer vi iväg så var det ju inget fel...men vi får inte glömma bort att åka o hälsa på polisen...vi måste dit o skaffa nya pass..Livia har ett ganska nytt..från 2011...men vi andra har inget för det gick ut förra året..