Ja förstår inte hur vissa överlever...att inte ha eller vill ha ett socialt nätverk utan hellre väljer ensamheten (möjligtvis enbart familjen) än att umgås med människor..

Själv är ja i stort behov av det...får ja inte umgås "ladda batterierna" så blir ja deppig...o nu är ja inne i en sån period...känns som ja är den ena i hela världen som inte har ett jobb o därför får inte ja den stimulans ja behöver som mina vänner får...

När de är ledig så vill de umgås med familjen eller göra sånt som de inte hunnit med pga att de har jobbat...o då vill de inte umgås med mig för att de har annat för sig..

Medans ja sitter här o nästan "skriker" efter umgänge...för några år sen så hade ja flera ja umgicks med..eftersom de oxå gick hemma av olika anledningar (mammaledig, arbetslös) men nu har de återgått till det vanliga medans ja fortfarande står o trampar på samma runt som ja alltid har gjort.....

Ja blir så avis på folk som säger att de går på stan med sina vänner....fikar....reser bort...ha en bästis som man kan umgås med titt som tätt...prata med...

Men ja har ingen....ingen har tid...ingen som ja kan prata med när ja verkligen behöver det..ingen som kan hjälpa mig att ladda batterierna...ingen...ja känner mig så ensam just nu....så in i Norden ensam..

Ja förstår verkligen INTE hur folk utan socialt umgänge överlever..eftersom ja tycker det känns som ja håller på "mögla" sakta inifrån..