Idag skulle min mamma ha fyllt år...men istället för presenter, tårta o en halvtaskig sång "Ja må hon leva" så besökte vi minneslunden (ja, pappa o barnen) där vi satte en bukett vita rosor o tände ett ljus..viserligen så är det kanske lite för ljust nu att tända ljus men Alice ville tända ett så det fick honom...

Trots att det snart är 7 år sen mamma gick bort så är saknaden o smärtan enormt stor...både för mig o för pappa...vi känner o tycker mycket lika ja o pappa..bägge sörjer vi över lika saker som t.ex saknaden efter mamma..ensamheten etc..

Sen mamma dog vart pappa mycket mycket ensam...när man som mest behöver sin släkt/vänner så är de som bortblåsta..under mammas sjukdom så fanns många till hands o kanske strax efter men sen så försvann en o en...men värst är ändå att mina syskon "försvann ur pappas liv"...

O det är jobbigt för mig nu när pappa har dålig hälsa o ont i kroppen o ja kan inte hjälpa honom med t.ex handlng etc eftersom avståndet är för långt..kunde ja så skulle ja hjälpa honom dagligen...o bodde vi närmare så skulle ja åka o hämta honom så han fick komma hit på mat, fika eller bara umgås...

Ja tog hand om pappas disk idag o det vart han otroligt tacksam för...önskar ja kunde hjälpa honom mer..

Ja försöker ringa till pappa (eller han mig) minst 1 gång i veckan...men det är ju inte samma sak...visserligen så förgyller det väl för stunden men efteråt så är han lika ensam igen...pappa brukar skämta om att flytta hit men ja tror inte att han skulle trivas här...han skulle bli "låst" eftersom ja bor på landet o han bor centralt..

Fast min pappa är i livet så saknar ja honom många ggr....ja oroar mig ofta för honom...ja är rädd att förlora honom...ja bävar för den dagen han lämnar mig...men ja får väl den dagen trösta mig att han får återse mamma igen...ja tar hand om honom här sen den dagen han inte finns längre så tar mamma hand om honom...men ja hoppas det dröjer många många många många år...min äskade pappa...

Älskar dig mamma o ja älskar dig pappa