Det frågade Alice mig för nåt år sen..när hon aldrig fick leka med grannbarnen…o det är jättejobbigt när man ser sitt barn stå där med tårarna rinnandes nerför kinderna o inte förstå…detta har ja skrivet om i ett annat inlägg så ja tänker inte skriva så mycket mer om det..

Men hur förklarar man för ett barn att det är inte henne det är fel på utan på mamman?? Men det är ju inte mamman som står o gråter utan det är ett barn…mitt barn…

Men en kan väl inte säga att det har blivit så mycket bättre..det som har hänt är väl att Alice börjar förstå mer o att hon inte längre frågar om de ska leka för hon vet ändå svaret…att det blir ett NEJ från mammans sida…men varför  vet vi inte..

För några dagar sen så var grannbarnen ute o cyklade…ja sa till Alice..”sätt på dig hjälmen o haka på…för det kan de inte (föräldrarna) säga nåt om”…de cyklade runt på gården..mer på våran gård än deras…o då säger Alice med en lite nedstämd röst :

” Det är ingen ide´…de går ändå alltid in när ja kommer” (ja skrev ju om det i ett tidigare inlägg)

FY FAN säger ja bara…det gör så jävla ont i mig att det ska vara så…det är inga fel på varken Alice eller Livia…de är inga vildbasar eller såna som hittar på hyss…visst de bråkar o har sig hemma (den sanna syskonkärleken men som inte är nåt onormalt för fem öre) men de för sig när de kommer bort..de är trevliga o jättemånga har sagt att det är guld värt när Alice är där o leker med deras barn..för att hon just inte hittar på hyss o är lugn..

Men grannen behandlar mina barn som de skulle vara pestsmittade…som vuxen märker man saker o ting men när det går så långt att t.om barnen börjar märka då är det illa…Alice ska inte behöva känna sig onormal eller att det skulle vara nåt fel på henne utan hon ska kunna känna sig som ett barn…o grannens barn vill ju så gärna leka med mina..

Men eftersom mamman tror att hon räddar dem från världens  alla faror (eller vad det nu är hon räddar dem från eller är rädd för) så håller hon ett järngrepp om barnen så att de inte får uppleva världen på egen hand eller tillsammans med några andra än inom familjen…

Sen klagar mamman att andra barn fryser ut hennes barn…men det är ju hon själv som gör det fast hon inser inte det själv att det är hon som förstör barnen o förstör FÖR barnen..

T.om farmor vart arg härromdagen…grannbarnen var ute i sandlådan…Livia ville vara med o gick dit…då säger mamman till henne att hon inte får vara där utan får gå hem…vad gjorde det om Livia byggde några sandkakor tillsammans med barnen en stund??

Men hon fick gå hem o titta på barnen en bit därifrån när de  satt där  i  sandlåda o lekte..hur förklarar man för en 3-åring att hon inte är välkommen??

Ja säger inget om mina barn sprang där jämt...eller om de ska äta eller få besök..för då behöver mina barn inte vara där men om de lekte nån enstaka gång vad gjorde det??

Det är väl bara bra o roligt om de kan o ha skoj ihop...o om barnen ändå är ute o leker så vad gör det om 1-2 barn till är med??