Nja nu låter kanske rubriken lite väl hård men i stora drag…min älskade lillebror mår inte bra..har "onda demoner" inom sig som håller klorna hårt om min bror…

Han mår inte bra psykiskt…har för mycket inom sig som gör att han på ren svenska mår piss…han har uppsökt psyket flera ggr men de tar inte emot honom…han får sitta flera timmar o vänta för att sen få prata med nån i några minuter (vet inte hur länge han får prata med nån men det är så han upplever det som bara några minuter) som sen i sin tur skickar hem honom…o mår han bättre??

NEJ!!!!            

O det blir ingen uppföljning efter han har varit dit utan de menar väl på att han är frisk efter det… men vi som känner honom vet att han inte alls mår bra…o det värsta är hans ilska..han blir arg vilket han tar ut på sina nära o kära genom att bli arg o skriker…kan även bli så förbannad att han skadar sig själv genom att dra näven i en vägg/ dörr..detta är bara nåt exempel…han är en fara för sig själv o för sitt liv då han även har självmordstankar…men är han sjuk??

NÄÄÄÄÄ!!!!

Inte enligt psyk i alla fall eftersom de inte tar emot honom…ja försöker o inte oroa mig för då skulle ja bli knäpp men självklart så sitter det där i huvudet på en o ja är rädd att ja en vacker dag kommer få ett samtal där ja får veta att min bror har gjort nåt allvarligt mot nån annan eller försökt ta livet av sig..eller värst av allt att han är död….

ÅÅå va ja önskade att de kunde ta emot honom…utreda honom o ge honom den hjälp han behöver…att han får prata av sig…få dessa "demoner" att släppa taget…så han kan se ljust på livet o framtiden…att han kan känna sitt inre…lugnet….glädjen…slippa känna det där trycket över bröstet som finns där dag som natt..som trycker hårt o gör så man får svårt att andas…

Ja vet att min älskade lillebror finns där inne nånstans men han behöver hjälp för att finna ut…men måste det kosta honom livet innan psyk vill hjälpa honom eller han kan få känna lugnet inom sig…

Årets första….o troligtvis inte den sista..så nu får det bli rejält med smörj eller sitta i skuggan...

Varje år bränner ja mig någonstans på kroppen….det är ju inte alltid man planerar att vara ute så man smörjer in sig innan eller att man har solkrämen med…

Som nu t.ex…ja skulle hjälpa Henriks faster med att framkalla kort från nätet..o detta gjorde vi ju inne så då behöver man ju knappats nån solkräm men sen efteråt ville hon bjuda på fika o den ville hon självklart avnjuta i trädgården mitt i solen…

Så på eftermiddagen var ja alldeles röd där ja inte hade haft linnet…o just då gjorde det inte speciellt ont men AJ några dagar senare då det började läka ihop..det kliade nåt så kolisalt mycket o sved samtidigt så ja trodde ja skulle gå åt emellanåt..

Men tack o lov så börjar det bli bra nu…så nu gäller det o planera sina möten…men ja brukar vara noga med att smörja in mig o barnen eftersom vi inte har nåt pigment att prata om o blir därefter lätt brända men ibland så blir det andra planer o då kan det bli så här...