När man är nyförälskad så gör man allt för den personen..man ger allt o lite till...man offrar mycket för person man håller kär...man bryr sig...man lyssnar...man ser...man uppskattar...man älskar...men allt eftersom åren går så försvinner detta allt mer....

Ja har oxå förändrats så allt är inte bara Henriks fel...men ja är så trött på att alltid vara den som styr upp allt...handlade inte ja så skulle det inte finnas mat i skåpen...lagade inte ja mat så skulle vi inte ha nån mat på bordet...tvättade inte ja så skulle ingen av oss ha rena kläder...tog inte ja barnen till o från dagis, lekompisar etc så skulle de aldrig komma dit..köpte inte ja barnens julklappar o födelsedagspresenter så skulle de inte få några etc ect etc....

Ja börja bli så trött på att det är bara ja i denna familjen...det är inte ja o Henrik...Henrik lever för sitt jobb o vi andra är bara en självklarhet...

Som idag t.ex...vi har 12 -års förlovningsdag..kanske inte så mycket o fira men lite uppskattning kunde man väl ändå få...ja kräver inte dyra smycken, stora blombuketter eller maffiga chokladaskar men ja skulle uppskatta t.ex  ett mess där det kanske stod : " Grattis på förlovningsdagen..ja älskar dig" eller nåt sånt...

Ja har inte gjort det till Henrik men det är nämligen så att det är ALLTID ja som gör nåt för honom men han gör aldrig nåt för mig....ta t.ex alla hjärtans dag..vi var ut o åt...jätte trevligt men det var med barnen o ja hade själv bokat bordet..o ja köpte  små alla hjärtans dag presenter till barnen o till Henrik men fick inget själv..nu menar ja inte att bara för att ja ger så måste ja få....men ett kort hade räckt eller ett mess där det stod ja älskar dig hade räckt gott o väl...nåt bevis på att han tänker på mig o att han älskar mig...o uppskattar mig men inget..

Ärligt talat så minns ja inte när han skrev/sa att han älskade mig..men vem vet... han kanske  inte gör det längre o därför säger han det inte längre men han vill ändå ha mig kvar för att ja ger honom mat, tar hand om  barnen  osv så slipper ju han...

Den enda som har gratulerat mig idag på förlovningsdagen är min pappa...men det är inte ifrån honom ja ska få höra det...det är inte han som ska komma ihåg...utan det är Henrik (o ja men det gör ja varje år men till vilken nytta) som ska komma ihåg.......men ja tänker inte påminna honom om att det är våran förlovningsdag idag...han har väl viktigare saker att komma ihåg o bry sig om...

O ja är inte en av dem....