USCH USCH USCH!!!!

Imorgon börjar allvaret...visst på ett vis så är det gött o återgå till rutinerna men o ställa klockan, passa tider, läxor etc...den biten känner ja att ja klarar mig allt utan..

Hade bjudit hem några vänner på kortspel ikväll…en av dessa visade det sig att hon hade spytt 1 gång under dagen men sen inget mer förrän de kommer hem till oss…då går hon o spyr 3-4 ggr under kvällens gång..

JA JA VET….lätt o vara efterklok….självklart så skulle vi ha skickat hem henne men dumma som vi var så lät vi henne stanna kvar....hon skyllde att det troligtvis var biverkning från hostmedicin som hon tog…IGÅR

Men om man nu inte mår bra åker man verkligen hem till nån då?? tar man inte det säkra före det osäkra o stannar hemma...ja vet i alla fall vad ja hade gjort...o det var inte att ja skulle åka hem till nån utan ja skulle hållt mig hemma...

FAN OXÅ att vi lät henne stanna kvar!!!!!…

O konstigt att de andra (som hon åkte med) inte sa nåt om hon borde kanske stanna hemma utifall att det nu inte var ”biverkningar” vilket ja tvivlar på utan tror nog mer på detta läskiga ordet som man inte vill ska passera över ens läppar…

Ja vi får väl avvakta o se…men ja tvivlar på att vi klarar oss om det nu är magsjuka hon har….får intala mig att hon spydde pga förkylning/hosta...

Ärligt talat så tro inte ja att ja o min syster kommer att hitta tillbaka till varandra...i alla fall inte som det är nu...hon har alldeles för mycket om o kring sig att det finns liksom inte plats för mig eller nån annan...

Vi pratade om detta efter farmors begravning...hon skrev ett brev för att förklara men ja vet inte om brevet sa så mycket egentligen....vi messade nån dag innan jul o sa att vi skulle försöka...att ta upp kontakten igen...

Vi träffades på julafton...sen gick det flera dagar..fick ett mess på nyårsafton där hon önskade mig gott nytt år...ja skickade detsamma...tänkte att nu har ja min chans att vi kanske kan träffas innan skolan börjar igen...skickade ett mess idag om de ville träffas imorgon men svaret blev desamma som så många andra gånger..att de skulle iväg spela tennis o ja vet att de lika väl kunde ställa in det eftersom de bara skulle iväg o träna..så det var liksom inget bokat eller match utan bara lite vanligt spel...

O om ni visste hur många ggr man har hört detta tidigare att nej det går inte för vi ska iväg o spela tennis....nej nu måste vi skynda oss för vi ska spela tennis...nej nu måste ni typåka för vi ska iväg o spela tennis...

Var verkligen tennisen imorgon så viktigt???

Vi har knappt setts på 1 år om man inte räknar med farmors begravning i okt o fika på 1,5h hemma hos pappa på julafton då vi var flera som var där....borde hon inte tycka att vi borde ses??

Att man än en gång blir avvisad...speciellt nu när ja försökte "räcka ut" min hand till o kunna /få tillbaka kontakten så tog hon inte den..det sved...nästan som en käftsmäll o ja kan erkänna att ja vart ledsen...tårarna kom..kanske barsnligt av mig men ja vart sårad...

O ja, ja vet att det inte har gått så många dagar på det nya året men det blir svårare sen när skolan/jobb drar igång o då går dagarna som sen blir till veckor o som sen blir till månader...

Jag såg ett gyllene tillfälle o hade hoppats på att även hon såg det...men det gjorde hon inte.....utan än en gång valde hon nåt annat än o träffa mig....

  Ja då har man lagt år 2015 bakom sig o får nu satsa på år 2016 istället...det är inom många områden som ja hoppas på att detta året kommer vara mitt år...ett år som ja kan få minnas med ett leende på läpparna...att det är i år som mitt liv kommer att förändras till nåt bra...att mina mål (inte alla men en del) uppfylls...