Han kom inte ihåg..Henrik kom inte ihåg att vi firade 15-års förlovningsdag idag....även om ja egentligen redan visste det från början så hoppades ja ändå att ja skulle ha fel men det hade ja inte..

O ja skulle ljuga om ja sa att ja inte vart ledsen o sårad...självklart så sårar det mig att han inte ens försöker o minnas...ja menar inte att ja måste ha en massa presenter, blommor etc etc utan det ja vill är att han ska komma ihåg utan att ja påminner/säger nåt...

Visst är det upp till både men det är aldrig han utan det är alltid ja som får fixa om det ska bli nåt..ja som får fixa/uppvakta honom om det ska bli något men aldrig tvärtom....ja skulle oxå vilja känna mig uppvaktad, älskad, uppskattad etc ect...

Men som sagt han kunde inte ens komma ihåg....han sa för några dagar sen att ja just ja har inte vi förlovningsdag snart?? När var det??...men ja sa inget...

Ja frågade honom senast idag om han visste när vi förlovade oss men han visste inte...o menade på att om vi nu hade haft förlovningsdag då hade ja sett till att vi hade firat det på ett eller annat vis...så idag kunde det t.ex inte vara eftersom då hade vi aldrig ätit spagetti o köttfärssås som vi gjorde...men ja kände att eftersom han inte bryr sig så varför ska ja då göra det??...

Eftersom han tydligen inte tycker att detta är nåt att "fira" då firar inte ja heller...för man är ju trots allt två i ett förhållande...fast ja känner mig oftast ensam i "vårt" förhållande...

Idag  köpte ja med två buketter tulpaner som pryder så fint på mitt köksbord men ja hade varit gladare över dem om Henrik hade gett mig dem än att ja fick köpa dem själv...

O till sommaren så firar vi 10 års bröllopsdag o ja har frågat Henrik om vi ska fira det men han verkar inte så intresserad o ska det bli nåt då så är det väl om ja fixar nåt men ja känner att ja skiter nog i det eftersom han inte ens kan försöka....men å andra sidan så har ja "firat" min bröllopsdag på annat håll eftersom han har även glömt bort den dagen..flera ggr...

Som sagt ja kräver inte en massa saker o flotta middagar etc etc..utan ja vill bara känna mig älskad o uppskattad..åtminstonde  för en dag....istället sitter ja här i min ensamhet o tårarna rinner nerför mina kinder o ja känner mig inte ett dugg älskad eller uppskattad.....

Idag är det 15 år sen som ja o Henrik förlovade oss..vi var i München o förlovningen skedde i ett ölhus över en flaska vitt vin...det blir definitivt inte detsamma idag..ärligt talat så tror ja inte att det blir nån firing i alls.. tror inte Henrik kommer ihåg vad det är för dag idag..men men än är inte dagen slut...