I år tyckte ja julen gick otroligt fort..kanske det har med att göra att det var under en helg..inga extradagar utan det var som vilken vanlig helg som helst typ...

Men det är otroligt vad mycket tid man lägger ner inför denna julen som sen bara POFF försvinner i ett nafs...

själva julfirandet har väl varit bra men visst ska ja erkänna att ja har känt mig väldigt ensam o  ännu mer som Askungen nu på senaste tiden...

I år har ja inte alls känt nån större julkänsla..har liksom inte känt nån större lust till nåt..men sen att Henrik är som Grinchen gör ju inte saken bättre...han förstår inte varför en ska pynta o fick han bestämma så skulle vi väl inte ens fira eller ha julklappar..

Har önskat i många många år att Henrik kunde vara mer delaktig men i år kändes det mer ensamt än någonsin...fast det har inte bara varit nu inför/under julen...detta året har han ägnat sig mer o mer  åt sitt jobb o det känns som om  ja o barnen existerar knappt..

Hade gärna önskat att han o ja hade suttit o slagit in julklapparna...druckit lite glögg o lyssnat på julmusik..men ja satt i min ensamhet o slog in alla julklappar...inte ens julklappen till mig kunde han ordna utan det gjorde Alice åt honom...allt för att han skulle slippa samt att han kunde ju då fortsätta jobba...så en känner sig inte så speciellt uppskattad eller speciell när ens man inte ens orkar/klarar av att  fixa en julklapp till sin fru...t.om "julklappen" som ja fick i min julstrumpa på morgonen hade ja köpt för han bad mig att köpa med...

Självklart vart barnen glada över sina julklappar o ja vart glad för deras skull men önskade ja hade nån att dela det med....med han som sägs ska vara min man men som mer o mer blir som en "främling"..

Istället för att han får mig att känna mig älskad o uppskattad så får han  mig att gråta o känna mig så otroligt ensam  o som Askungen..känns som att ja bara duger när det är till hans för del men aldrig annars...

Vet inte vad ja ska göra...ska ja lämna honom ?? vill inte vara olycklig längre...vill inte känna mig ensam....vill inte gråta fler tårar ..men o prata med honom verkar inte fungerar för det har ja gjort  men det blir aldrig till det bättre....

T.om nu så får han mig att gråta när ja skriver detta...när ja ser/läser hur olycklig ja verkligen är o hur "utnyttjad"  ja känner mig...alla skriker från alla håll: ASKUKUNGEN!!!!

Men vem ska ja ropa efter??  vem ska/ kan rädda mig när ja faller längre o längre ner i det svarta hålet?? o där alla tårar o all smärta  dränker mig långsamt inifrån...

Ja det nya testerna visade väl inga positiva nyheter precis...det enda som var bra var att katten inte har diabetes för det misstänkte veterinären ett tag...men de andra värdena var lika höga kanske t.om lite högre..

Men eftersom katten inte vill äta specialmaten som ska vara bra för njurarna så kunde vi inte göra så mycket åt det men ja ska i alla fall iväg nästa år o kolla upp blåsljudet på hjärtat med ultraljud sen får vi se hur vi går tillväga efter det...

Ja hoppas de inte ser nåt allvarligt eller allvarligare utan han kan leva som vanligt utan medicinering etc men sån tur har väl inte ja...för varför skulle ja förtjäna några positiva nyheter??