Min mamma har varit död i snart 3 år o 2 månader den 7 oktober....men smärtan finns där...inte jämt men till o från...

Min mamma o pappa skulle ha firat 30 år det året mamma gick bort...så länge hade de varit ihop...de hade varit ihop mer än halva livet...

O ja vill absolut inte att pappa ska förbli ensam...utan ja vill att han ska träffa nån ...ja vill att han ska vara lycklig...få vara glad igen...det har varit så mycket nu de senaste åren så han förtjänar verkligen att få vara glad o lycklig...

Nu är det så här att han har börjat umgåtts med en kvinna...känner henne sen tidigare....ja lekte med hennes dotter när ja var liten så hon är välbekant för familjen...

Ja tycker det är jättebra att de stöttar varandra o det är bättre att de umgås än att var o en sitter på sitt håll o "deppar"...o nu är det så här att de har börjat fatta tycket för varandra...så de ska väl testa o se hur det går....

O personen i fråga är en snäll o trevlig kvinna..inte nåt om det...o visst är ja jätteglad för pappas skull att han träffat nån som han tycker om ...men ja kan inte låta bli o inte tycka att det känns konstigt...

Ja är ju uppväxt med min mamma o min pappa..inte pappa o nån annan...det känns konstigt att "dela" pappa med nån annan än mamma...ja vet att ja inte kommer att få en "ny mamma" eller så....men det känns ändå konstigt...

Nu vet ja inte riktigt vart i förhållandet de står....om de är ett par eller om de bara umgås än så länge...o han är ju inte otrogen eller nåt sånt...men det känns ändå lite tungt inombords...

Är det fel att känna så som ja gör??? är ja egoistisk??

Ni får gärna skriva o berätta hur det känns/kändes för er när nån av era föräldrar träffade en ny...

Detta är ju första gången för mig...så ja vet inte hur det är när ens förälder inte längre lever ihop o man träffar en ny...

 

Jenny

1 oktober 2009 17:36

Du är inte egoistisk. Det är helt naturligt att känna så.

Min mamma har ny man sen 16 år tillbaka. Det känns fantastiskt, de är toppen tillsammans. Men för mig kanske det var enklare då min pappa dog för 23 år sen ungefär. Jag ville inte att mamma skulle leva ensam på västkusten. Då hade jag nog med all säkerhet inte flyttat tillbaka till Stockholm ärligt talat. Hon fann sin lycka tillslut och det värmer mitt hjärta.

Acceptera att det känns konstigt, inga känslor är fel. Med tiden kommer det kännas lättare. Framförallt om din pappa ser lycklig ut och mår bra av den nya kvinnan.

Stor kram!

http://www.barnlangtan.se

 

Ninna

1 oktober 2009 17:40

Hej vännen, Oh så svårt!!! Klart att du saknar din mamma!!! Och lika väl vill du se din pappa glad igen. Vilket dilemma. Jag tror man som barn till en förälder som gått bort har det jobbigare än någon annan runt om den kvarvarande förälden. Din pappas vänner tänker kanske mer på hans glädje än din saknad efter mamma. Du är på intet sätt egoistisk i dina tankar, bara helt vanliga tankar när man förlorat en älskad förälder.

Jag bävar själv för den dagen då mina föräldrar skiljs åt. Det skiljer 18 år på dom, så min mamma har förmodligen lång tid kvar. Men pappa är 81 redan. Cancersjuk, hjärtsjuk och sorgsjuk (min lillasyster dog oväntat för 1 år sedan, 23 september) Det tär något enormt på honom. Han blev SÅ gammal dagen hon dog!

Mina tankar finns hos dig! Skäms inte för dina egna sunda känslor. Din pappa tar det nog långsamt - om det blir allvar. Han har säkert känslor kvar för din mamma :-)

Styrke kram Ninna

http://www.villblimammanu.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...