Ja vet inte varför ja reagerar så lätt som ja gör...det behövs inte mycket förrän ja känner små ryckningar i ögonen...känner hur nära en tår är....

Igår fick ja se en bild av Alice när hon var ca 1 år...o i bakgrund så kunde man se lite av min mamma..det var hon som höll i Alice...o bara så där så kom tårarna...

Ibland så räcker det bara o höra nån säga mamma så känner ja en viss sorg...eller om man ser t.ex på tv:n nån som kramar om sin mamma...äkta eller skådespel kvittar men det får mig att känna mig ledsen..

Ja nu känner ja väl inte så alltid men det kommer över mig då o då..men ja tycker det sker lite oftare nu....vet inte om det bero på att det är snart jul...eller att ja blir påmind om att ja aldrig kommer att få krama om min mamma igen..aldrig få prata med henne...bara att skriva om henne här o nu får tårarna att rinna...

Ja saknar min mamma så mycket ibland att det gör ont...o ibland så är det ingenting..tänk om hon hade fått vara med när ja gifte mig...eller att hon fick träffa Livia...men ja ska berätta för Livia vem hennes mormor var...

Men livet blir som sagt inte alltid som man hade tänkt sig...men ja är glad att vi berättade för varandra att vi älskade varandra...o minnena kan ingen ta ifrån mig...ingen...

Saknade efter dig är enorm..

Älskar dig, mamma... 

Kram.....