Idag för 7 år sen så fick ja ett samtal...det var från en granne en bit bort...

Han hade sett en katt som liknade våran bli påkörd o låg nästan i hans hästhage...

Men gråten i halsen o skakig så hoppade ja in i bilen o åkte bort o hela tiden intalade ja mig själv att det kanske inte är våran katt utan nån annans...

Kom dit o de pekade vart katten befann sig...med tunga steg gick ja mot katten o där låg han...min   katt....han låg där alldeles stilla...

Satte mig ner o försökte väcka liv i honom...tårarna strömmade nerför mina kinden....varsamt så lyfte ja upp honom....la honom i bilen o åkte hem....

Även hemma försökte ja "väcka" honom..tänkte att utifall det skulle 

hjälpa..ja t.om bad Henrik´s bror som är storjägare att kolla hans puls utifall han levde men han kände så klart ingen....

Trots att bilen hade orsakat hans död så var han inte speciellt synligt skadad...lite blodig vid munnen men mest lortigt...ja försökte tvätta honom ren men det var svårt..hela tiden så strömmade tårarna..

Ja ringde till mamma o hon försökte trösta mig så gott det gick via telefonen o sa till mig att ja var tvungen o lugna ner mig så att det inte vart nåt med barnet...väntade Alice då o var i 4 månaden...

Fick ringa till jobbet o säga att ja inte kunde komma o jobba kvällen för katten var död.....hans död tog mig så hårt...troligtvis så hade det väl med  hormonerna att göra...

Ja la en handduk om katten...satte mig i gungstolen med katten i famnen (kramade o klappade honom vartannat o tårarna forsade ner) o gungade fram o tillbaka...fram o tillbaka tills Henrik kom in...o sa att han hade grävt en grop där katten skulle få vila...

Tog med katten ut...la ner honom försiktigt i gropen...Henrik grävde igen...ja la några blommor på o tårarna fortsätte att bara strömma ner..

Ensam kvar var nu hans bror....men även han visste att nåt var fel...dessa två bröderna var så tajta att de nästan aldrig låg var för sig utan mestadels tätt ihop eller väldigt nära...

I vardagsrummet så brukade den ena ligga i gungstolen o den andra i soffan jämt brevid...men sen denna dagen så slutade han ligga där inne...han kunde gå in o ut o vi var där men ALDRIG så la han sig där inne...

Det tog över ett havår om inte år innan han började ligga kvar....så en katt kan oxå sörja...o det var ju hans älskade bror...

Han hann precis fylla 2 år den 27 maj....

Ja saknar honom än idag o ja är lite bekymrad om våran älskade katt som nu är försvunnen om han har gått samma väg som sin bror...men ja hoppas o ja försöker inte tänka på det utan att ja försöker intala mig själv att han är på "semester"..

  Vila i frid älskade katt..  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...