Sen blir det en ny månad....en sk sommarmånad...har sagt det förr o säger det igen:

Vart tar alla dagarna vägen???? ingen som vet....ingen som vet....

Det är skrämmande vad fort det går....om ca 3 veckor så är det midsommar...sen vänder det o vi går mot mörkare tider...

Idag så har denna dag bjudit på ett samtal hos Af...lite handling till kylen...

köpt blommor som ja ska ha i krukor utanför dörren...

Ska snart ställa mig vid spisen o fixa lite käk sen blir det en tur till dagis o hämta Livia...

I eftermiddag så ska Alice på simskola...det är sista gången nu...sen får vi se om hon ska gå en omgång till eller om hon anses simkunnig....fast dit behöver inte ja följa med utan farmor åker dit med henne...tur man har farmor..o så nära oxå..(på både gott o ont är väl bäst o tillägga)

Idag för 7 år sen så fick ja ett samtal...det var från en granne en bit bort...

Han hade sett en katt som liknade våran bli påkörd o låg nästan i hans hästhage...

Men gråten i halsen o skakig så hoppade ja in i bilen o åkte bort o hela tiden intalade ja mig själv att det kanske inte är våran katt utan nån annans...

Kom dit o de pekade vart katten befann sig...med tunga steg gick ja mot katten o där låg han...min   katt....han låg där alldeles stilla...

Satte mig ner o försökte väcka liv i honom...tårarna strömmade nerför mina kinden....varsamt så lyfte ja upp honom....la honom i bilen o åkte hem....

Även hemma försökte ja "väcka" honom..tänkte att utifall det skulle 

hjälpa..ja t.om bad Henrik´s bror som är storjägare att kolla hans puls utifall han levde men han kände så klart ingen....

Trots att bilen hade orsakat hans död så var han inte speciellt synligt skadad...lite blodig vid munnen men mest lortigt...ja försökte tvätta honom ren men det var svårt..hela tiden så strömmade tårarna..

Ja ringde till mamma o hon försökte trösta mig så gott det gick via telefonen o sa till mig att ja var tvungen o lugna ner mig så att det inte vart nåt med barnet...väntade Alice då o var i 4 månaden...

Fick ringa till jobbet o säga att ja inte kunde komma o jobba kvällen för katten var död.....hans död tog mig så hårt...troligtvis så hade det väl med  hormonerna att göra...

Ja la en handduk om katten...satte mig i gungstolen med katten i famnen (kramade o klappade honom vartannat o tårarna forsade ner) o gungade fram o tillbaka...fram o tillbaka tills Henrik kom in...o sa att han hade grävt en grop där katten skulle få vila...

Tog med katten ut...la ner honom försiktigt i gropen...Henrik grävde igen...ja la några blommor på o tårarna fortsätte att bara strömma ner..

Ensam kvar var nu hans bror....men även han visste att nåt var fel...dessa två bröderna var så tajta att de nästan aldrig låg var för sig utan mestadels tätt ihop eller väldigt nära...

I vardagsrummet så brukade den ena ligga i gungstolen o den andra i soffan jämt brevid...men sen denna dagen så slutade han ligga där inne...han kunde gå in o ut o vi var där men ALDRIG så la han sig där inne...

Det tog över ett havår om inte år innan han började ligga kvar....så en katt kan oxå sörja...o det var ju hans älskade bror...

Han hann precis fylla 2 år den 27 maj....

Ja saknar honom än idag o ja är lite bekymrad om våran älskade katt som nu är försvunnen om han har gått samma väg som sin bror...men ja hoppas o ja försöker inte tänka på det utan att ja försöker intala mig själv att han är på "semester"..

  Vila i frid älskade katt..