Ibland så blir ja bara så frustrerad...så trött på när barnen inte lyssnar...ja försöker o försöker o försöker  hjälpa mina barn så gott ja kan...men ibland så tar tålamodet helt enkelt slut...

NEJ NEJ NEJ o åter igen NEJ....ja slår INTE  mina barn utan vad ja menar med när tålamodet tar slut är att ja lägger ...inte tjafsa visst ja blir arg o höjer rösten då o då men ja skulle ALDRIG  slå mina barn..

Men som när man t.ex ska göra läxorna...man kämpar o kämpar för att få det gå så lätt som möjligt för Alice men när hon liksom inte tittar på när man förklarar eller säger att hon förstår bara för att hon inte vill eller att det ska behöva tjatas för att få henne att reagera...

Som för en liten stund sen...ja kollad i hennes mattebok...det visade sig att hon hade skrivit 2 små fel...hon hade nog tänkt rätt men glömt bort ena siffran....o istället för att lyssna på när ja förklarade det lungt o sansat att det var fel o skulle förklara vart felet va så började hon genast gnälla o sura till o allt ja ville vara bara o förklara...

Men ja blir så ledsen på att alltid få en massa gnäll jämt...ja vill bara Alice´s bästa...o ja vet att hon bara är ett barn men ibland så önskar ja att även Henrik kunde dela detta med mig..som t.ex läxorna...ja gör dem  med Alice varje vecka o det innebär oxå att ja får höra mycket pust, stånk o stön ifrån henne...

MEN....

nu är det inte alltid så...ibland så går det JÄTTEBRA o ja är så stolt över henne...o så GLAD att vi tog oss igenom läxorna utan att vi var tvungen o gnabbas om allt möjligt...

O ja ja berömmer henne när de gångerna sker....men det är så mycket annat tjat oxå där emellan som oxå gör att man tappar lusten till att ens försöka....

De bråkar o slåss...de tjatar...de gnäller....de grinar..de lyssnar inte osv osv...

Men tillbaka till matteboken...ja ville som sagt bara förklara men Alice sätte sig på tvärsidan på en gång o använde en morrande ton till mig så ja kände att nu skiter ja i detta...slängde ner matteboken i väskan o talade om för Alice att hon kunde be fröken hädanefter om hjälp för hon vill ju ändå inte lyssna o ha min hjälp....

Alice började gråta o försvann upp på sitt rum....o ja själv vart kvar..med dåligt samvete för att ja vart arg för en sån sak...ja ville inte bli arg....ja ville bara hjälpa...det gjorde ont i hjärtan...det sved innanför ögonlocken o tårarna kom....

Förlåt Alice för att ja vart arg....ja vill inte vara sån som skäller, tjatar o gnatar jämt (det är så ja känner mig)....ja vill vara den där glada, goa mamman som ja var en gång i tiden...då livet inte kändes så jävla tungt o jobbigt som det gör nu ibland....

Ja älskar mina barn...de är mitt ALLT..o ja skulle offra livet för dem...men ja önskar att ja slapp ta all SKIT (att Henrik var mer delaktig) så ja fick nån möjlighet att kunna bättra mig...bli en gladare o goare mamma...

Men detta är inget onormalt för ja har flera kompisar med barn i samma åldrar som oxå har problem med sina barn..att de inte lyssnar osv..men eftersom ja är själv om ALLT så blir det jobbigt till slut...att alltid få höra mamma bara tjajar....mamma bara skäller....mamma blir bara arg....mamma blir.......

 

halvbonden

22 december 2012 14:29

Jag kan tänka mig att det kommer bli så med min lille med när han kommer upp i läxåldern, för han blir vansinnig nu när man försöker visa honom något, hur man ska göra något för att det ska funka.
Jag kan också önska ibland att min sambo skulle hjälpa till mer med min lille, men sedan känner jag att det inte går att kräva det av honom, för han jobbar typ en och en halv tjänst och jag jobbar bara 80%, så även min sambo känner sig ju uttänjd av krav från olika håll. Fast å andra sidan är det ju inte nödvändigt för oss att han jobbar så mycket, ekonomiskt alltså, utan det är mer att det har med hans dröm att göra, och jag vill inte ta ifrån honom hans dröm. Det kanske är samma för dig, att du önskar att din skulle hjälpa dig med läxläsning fast att du inte kan kräva det av honom av ngn anledning?
Önskar dig och din familj en god jul också!!

http://halvbonden.wordpress.com

Ellen

22 december 2012 23:52

Nej det är väl så..att en kan väl inte "kräva"
det av ens partner..speciellt när han jobbar så mycket som han gör MEN sen tycker ja oxå att det är viktigt att skilja mellan jobb o privat...

Man är ju trots allt två om att bilda en familj...som man förhoppningsvis genmensamt har bestämt att skaffa...VI tog det beslutet tillsammans...att skaffa barn nummer 1 o nummer 2...

Ja hade inte kunna gjort det på egen hand o inte han heller...man måste vara två..o ja skrev inte på nåt kontrakt att ja skulle vara mamma/hushållerska 24 h om dygnet utan VI bildade våran familj tillsammans...VI skapar vårat liv tillsammans..det är ju VI som gör valen...förhoppningsvis tillsammans...

Men man har varit för snäll genom åren o skämt bort dem så de kunde/kan ägna sig åt det de vill göra..lantbruket är min mans sk kall här i livet medans ja har fått backat o hamnat i skymundan....

Ja är arbetslös..har varit det länge men ja kan inte pga min mans jobb ta vilket jobb som helst...eftersom VI har 2 små barn som inte kan vara ensamma hemma o ja har ingen som kan se efter dem kvällar o helger så när ja söker jobb så går ja mer under kategorin
"ensamstående 2-barns mamma" än "gift 2-barnsmamma"..

Självklart så faller mycket på min lott att ja tvättar, lagar mat, städar, tar hand om barnen läxläsning osv osv osv när ja ändå går hemma....MEN det var inte mitt val från början utan det var att VI skaffade en familj....VI skaffade barn..VI skapar våra liv fast egentligen så är det mer JA skaffad familj....JA skaffade barn...JA har mitt liv o Henrik sitt...även om det är mycket jobb o driva lantbruk..o det är perioder då de måste jobba dygnet runt..ja har accepterat det..MEN sen måste man även prioritera saker o det är det ja tycker Henrik inte gör...han är inte så speciellt delaktig i sina barns liv..

Visst vi ses varje dag..äter mat ihop...han nattar barnen(kör lite varannan gång)o så men allt det andra som t.ex lämna/hämpa på dagis/skolan....skjuts till/från kompisar...
utvecklingsamtal..tandläkaren/doktorn...
bvc-kontroller...ta hand om sjuka barn...
läxläsning...bakning till skolresaförsäljningen...klassfester..
garderoberna ska rensas/fyllas på osv osv osv...

Det är den biten som ja önskade han var mer delaktig i....vardagslivet...o vad händer den dagen då ja får ett jobb?? ska ja hinna med allt det ja gör nu plus jobba?? medans han "bara" behöver jobba??

Så ja blir ännu mera den där griniga, arga, gnälliga mamman som bara skäller, tjatar, surar o har sig??

O detta har ja sagt till honom..flera ggr men det händer liksom inget..ja vet inte varför...
troligtvis för att han jobbar för mycket...ja är för snäll...

Men men..Rom byggdes inte på en dag så en vacker dag kanske han förstår vad ja menade/ menar med att vara delaktig..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...