Ja det är precis så ja börjar känna mig...som den ensamma mamman...

Henrik är på möte ikväll...han har varit borta flera dagar nu sen i söndags...möte i söndags..möte i Borlänge måndag till tisdag..nytt möte på kvällen...annat möte ikväll..på fredag är det oxå nåt..visserligen nöje (mat+ bowling) o ja ska med om vi får barnvakt..men han vet att ja är lite sur över detta med att han ska åka bort en hel del..så han sa idag att fick vi ingen barnvakt så skulle han oxå va hemma...kors i taket tänkte ja då...

På lördag blir det heldag med rally..nästa vecka så är det dags igen att åka bort..onsdag-torsdag tror ja det va...ja är ensam med barnen från möra till kväll känns det som..visserligen så är de i skolan/dagis men då har man så möe annat...

Börjar känna mig lite som att det är ja o barnen igen o det är han o jobbet...vi är på god väg att det kan bli som sist om vi inte gör nåt åt det..men troligtvis så är det väl bara ja som ser på det på det viset....han ser nog inga varningsklockor..

Ja känner att när ja inte får nån större hjälp ifrån Henrik så blir ja lättirriterad o frustrerad...ensam..

ledsen...har lätt för att gråta...visserligen så har ja inte så stor hjälp av honom annars heller men att t.ex få slippa läggningen eller disken kan vara nog så möe värt...

Det värst är att barnen blir lidande..för känner ja mig trött o irriterad så blir det lätt att tålamodet tar snabbt slut o man skäller på dem..o just nu så är speciellt Livia inne i en trotsålder då inget får gå enkelt utan ska det t.ex kläs på så ska det jagas, krånglas o bänglas o grinas innan man väl är klar..sånt får en bli trött o arg...

Hoppas det snart blir en ändring..vill inte vara den ensamma ledsna arga mamman...för bakom allt det där så finns det en glad rolig mamma som älskar sina barn mer än något annat..