Varför tar man livet så för givet??...varför levar man inte varje dag som om den vore den sista??...varför måste det många gånger hända nåt tragiskt innan man "stannar upp" o tänker efter??

Ja har en annan syn på livet efter mamma gick bort...ja tar inte det så för givet som ja gjorde innan...visst borde ja uppskatta o ta mer vara om livet än vad ja gör men ja tror det är svårt att göra det fullt ut...men att ändra sin syn på saker o ting är inte till nån nackdel...

Tyvärr så var min mamma tvungen o dö för att ja skulle inse det..att livet kan få en total förändring bara på ett ögonblick....en blickning...en sekund så är livet inte som det var innan...men självklart så ska man inte gå omkring o oroa sig i onödan...man ska våga leva livet men ha i åtanke att livet är skört...man ska vårda livet med omsorg..

Så ALLA ni där ute...stanna upp ett ögonblick...fundera över era liv..var rädd om er o om varandra..vårda livet med STOR omsorg o MYCKET kärlek....snåla inte med kärlek o ömma ord....tveka inte att medsnälla o ömma ord som t.ex "ja älskar dig"..hellre en gång för mycket än en gång för lite...man ångrar inte att man sa nåt snällt men man ångrar det man inte sa...

  Kärlek +  livet = sant