Hade funderingar igår om vi skulle ta o hälsa på Henrik´s mormor idag....det var ett tag sen vi var där tyckte ja...

Vi hade lite projekt idag så som att ta ner studsmattan...ta bort sommarens blommor etc....ja allmän rensning inför hösten/vintern....Henrik frågade mig om vi skulle ta en sväng bort men ja sa nja klockan är kanske lite för mycket..tänkte att mormor skulle snart äta o sen ta sin middagslur...

Sen flöt timmarna iväg så vi hade liksom inte tiden heller eftersom Henrik skulle på möte sen ut o jobba...sen får ja veta på eftermiddagen att mormor har ramlat...hon har trygghetslarm som hon använder ytterst sällan men om hon lyckades larma själv eller om hon kom åt knappen i fallet vet ingen..men hemtjänsten kom dit eftersom de inte fick nåt svar när de ringde upp efter larmet...vilket var ju jättebra...

Mormor låg på golvet..o var inte kontaktbar... hon blir hämtad med ambulans o körs till sjukhuset där de konstaterar att hon har fått en STOR stroke o de kan inget göra...hon är fortfarande vid omedvetandet...o det ända läkarna kan göra är o ge henne morfin om hon skulle visa tecken på smärta...o skulle hon vakna upp så skulle hon bli mer eller mindre ett vårdpaket...så ja hoppas så innerligt att hon får somna in...så fort som möjligt för om hon inte har nån chans till ett normalt liv så är det inte värt att överleva...så ja hoppas det sker under natten...

Hon har haft en bra liv....ett långt bra liv..91 år gammal ...hon var pigg o allert..var ute o gick promenader...sydde/broderade/lagade/virkade...håll på i trädgården..barnen älskade att vara med henne...speciellt Alice....hon har varit där mycket...

Hon var så stolt när Alice visade att hon kunde räkna....skriva...läsa...virka...sjunga etc....

Men tyvärr så blir det inte så nåt mer...om hon skulle komma tillbaka så måste det ske ett mirakel o det är ja tveksam till...så det enda vi kan göra nu är o avvakta o hoppas att hon får somna in...

O gör hon det så hade hon trots allt en fin avslutning på livet...för hon hade varit ute i det soliga fina vädret o tagit en promenad....o strax innan allt hände så drack hon kaffe...kaffet var fortfarande varmt när de kom dit (hemhjälpen o Henriks föräldrar)

O nu är Henrik o hans bror till sjukhuset...även om mormor inte är kontaktbar så känns det bättre...man vet ju inte om hon kanske hör....men ja tycker detta är så jobbigt...ja vet att hon är gammal o att hon tids nog kommer att dö...det ska vi alla göra tids nog så har ja så svårt med detta med döden...har redan fällt många tårar sen ja fick veta detta...vid ca 17:30 idag....

Men än så slår hennes hjärta så vi kan inget mer än o avvakta...

O ja kommer alltid att känna en viss ånger till att vi inte tog oss tid idag på förmiddagen o åkte dit o hälsade på..men det är så lätt när det händer nåt att man tänker så....ingen hade ju tänkt att det skulle bli så här...