Ja o barnen  var hem till en kompis igår o hälsade på…vore det inte för barnen skull (mina o hennes barn leker så bra ihop) så skulle ja nog fundera på om ja verkligen ville ha henne i mitt liv..

Ja har nämnt henne i tidigare inlägg men igår så gjorde hon mig både arg, förbannad, besviken men framförallt ledsen..

O det är hennes syn på andras liv…hur andra familjer ser ut.. vad de har för  val o inte etc…men det är ju lätt för henne o säga som lever i sitt ”perfekta liv” i sin lilla bubbla med sin kille o deras 2 barn..

Hon har aldrig upplevt den där smärtan o sorgen att förlora nån..men det har ja… när ja förlorade bl.a mamma…en omställning som förändrade hela mitt liv…

Hon har aldrig gått igenom smärtan, förtvivlan, hoppet, saknaden, sorgen, maktlösheten etc som ja har under de åren ja var ofrivillig barnlös…missfallen…mediciner…undersökningar etc

Hon har aldrig varit arbetslös…men det har ja…ja har varit arbetslös i många år nu fast under dessa åren så har ja också varit mammaledig o jobbat lite ströjobb)

Hon har aldrig känt den där känslan om en gnutta hopp om att äntligen kanske få ”rätsida” på sitt liv o få ett jobb…starta en dröm om ett eget företag  som sen bara försvann o vart aldrig verklig…

Både hon o hennes kille har välbetalda heltidsjobb  vilket innebär att de får säkert ut 40-50.000:- i månaden tillsammans efter skatt…vi har 1 inkomst då ja inte har nån lön/bidrag från nåt håll…

De jobbar måndag till fredag… vilket innebär att de är alltid lediga från kl 16 o varje helg…de jobbar ca 40 timmar i veckan o de lämnar kvar sina jobb  på jobbet….

Det gör inte Henrik…han jobbar MINST  70-80 timmar i veckan…alltså han jobbar 2 heltider på en man…han jobbar 12 dagar i sträck där han börjar 05:20 (ibland tidigare) o kommer hem nån gång mellan 18-18:30..varje dag..ibland kan det bli senare..

O eftersom han är egen företagare så måste han själv hoppa in o jobba om nån av de anställda skulle t.ex bli sjuka o det inte finns nån annan som kan jobba…då kanske han måste jobba 26 dagar i sträck innan han får ledig i 2 dagar…

De har semester..flera veckor..varje år….vad då semester?? Henrik har inte nåt som heter ”semester”..han får inga semesterdagar men kan få 1 v i aug då vi åker bort för då är det ”lugnt” på företaget o de anställda har haft sin semester eller har den senare i aug….

O här är en av anledningarna till att ja kände som ja kände igår o det var att vi kom o prata om föräldrarledighet…o  ja sa att ja tyckte var o en skulle bestämma själva över sina dagar o inte en gubbe/kärring på ett kontor…men hon höll ju inte med…

O ju mer vi diskuterade detta så kom vi liksom in hur vi själva ville dela upp det…o ja sa liksom att vi skulle inte kunna ha möjligheten att Henrik skulle kunna vara hemma o vara pappaledig o det handlar inte om han skulle vilja det eller inte utan det handlar om att vi skulle förlora 1000-tals kronor då ja är arbetslös..samt att han är egen företagare då det inte är bara o bara att få nån annan o jobba för en så man kan vara hemma…sen skulle Henrik inte må bra (inte vi heller eftersom Henrik skulle bli väldigt jobbig när rastlösheten/abstinensen skulle bli för sto)r varken psyksikt eller fysiskt av att vara hemma då han är van med hårt arbete o vara igång hela tiden…

Men hon menade på att vi prioriterade inte rätt..för man var ju inte hemma för sin egen skull utan för barnens..(o det är ju också en avledningarna till att ja har varit arbetslös eftersom barnen har varit små o ja har tagit hand om dem) så hon menade på att ville verkligen Henrik vara hemma så skulle det gå…så enligt henne så ville ju inte han det eftersom han valde att jobba istället för att vara pappaledig…

O när hon tyckte si o så om detta med att vara ledig eller inte fick mig att känna som vi skulle vara sämre föräldrar bara för att vi gjorde de valen vi gjorde pga det ja nämnde ovan..för att vi ville kunna betala våra räkningar..sköta om företaget o våra barn..

Sen var det detta med min syster..hon är ju kompis med min syster..o ja har ju sagt hur ja tycker o tänker om hela situationen..o att ja blir sårade osv..men hon försvara min syster o får mig att känna skuld att ja känner som ja gör…

Men hon har aldrig ”förlorat” ett syskon…men det har ja…min bror lever men honom har ja ingen kontakt med…vi sågs på farmors begravning..nästa gång vi ses tror ja kommer vara på pappas begravning den dagen han går bort…sen är det min syster…vi såg i julas(kunde det  ha varit 1,5-2 timmar) sen sågs vi på farmors begravning…men innan dess så hade det nästan gått 1 år…

Hon umgås med sin mamma, pappa o sina syskon m.fl….o ja vet inte ens vart min ena bror bor eller vad han har för telefonnummer …

O hon skyller hela tiden på att min syster mår inte bra..hon orkar inte…kan inte ta tag i saker o ting etc  etc…

JA JA VET att min syster mår dåligt o har det kämpigt…men JA då..har nån frågat mig hur ja mår??

NEJ o ja mår piss men vem bryr sig om det??

Nej min man har inte psykiska problem..o nej ja har inte ”gått in i väggen” ..än så länge håller ja mig flytande…men hur länge??

Ja har också demoner i huvudet som åker runt runt…ja känner också smärta inombords…ja gråter nästan varje dag för olika saker…alltifrån att ja saknar nån i mitt liv….visst ja har Henrik o barnen men ja saknar vänner, släkt..nån som bryr sig om mig…ja känner mig så jävla ensam o övergiven… värdelös o oduglig..känner ständig oro för pappa om hur han mår (han har så ont i kroppen..ser o hör allt sämre) o ja har så dåligt samvete att ja inte kan vara hos honom o hjälpa honom mer än vad ja gör…

Hon har aldrig känt nån oro för sina syskon som ja har/gör…hon vet inte hur det är o ha ett syskon som mår så psykiskt dåligt ibland så man vill ta livet av sig ..han har försökt ett par ggr men tack o lov inte lyckats…o hon vet inte hur det känns o vara orolig om man ska få det där samtalet om ens bror har begått självmord eller nåt annat brott pga sin ilska…

Hon har aldrig levt sitt liv ensamt o behövt tagit hand om hemmet eller barnen ensam som ja har gjort…de har alltid varit o kunnat varit två om saker o ting..eller behövt känna sig otillräcklig pga att ens man jobbar för mycket för att han både vill o  måste

Hon har sagt att flera ggr att ja får väl tvinga/ställa krav på att Henrik ska komma hem eller vad det nu kan vara men HALLÅ verkligheten fungerar inte så hos oss..Henrik kan inte bara lämna sitt jobb för att ja säger det..

Hon har aldrig känt hur det känns när ingen ringer..ingen som  skickar sms…. ingen bjuder in sig /hem dig på kaffe…ingen som hör av sig för att hitta på nåt…ingen som taggar dig på  fb eller skriver ”min underbara  vän”…känslan när INGEN vill ha något  med dig att göra är både tungt o sårande…

O att säga att man har problem i förhållandet är som att få en käftsmäll..där har ja också fått hört både det ena o det andra..ens problem är inte värda att höra på ens om man skulle behöva prata av sig..för ”en fnurra” tråden är ju inget o märkvärdigt..

Att inte ha nån att dela sitt liv med är jobbigt…att inte ha en vän som man kan anförtro sig till är jobbigt …men det finns EN som skulle förstå mig..som har gått igenom mycket/samma saker  som mig..som verkligen vet hur smärtsamt o sårande många saker kan vara är min pappa men ja vill inte belasta honom med mina ”problem” för det skulle göra honom bekymrad  över mig vilket ja inte vill eftersom han har nog med problem så därför tiger ja o sörjer inombords o gråter när ingen ser….

Som sagt..hon har verkligen INGEN SOM HELST förståelse för att allas liv ser olika ut.. dags att lämna bubbla o komma ut till verkligheten o inse hur verkliga livet verkligen ser ut..

För den handlar inte om omaka strumpor..matkassar som inte kommer enligt beställning..soliga semesterdagar på stranden med hela familjen…eller som den lyckliga familjen i en Toffie reklam

Lev mitt liv…lyssna..försök o förstå…känn medkänsla för dem som inte lever det där ”lyckliga livet i den perfekta familjen i den lilla bubblan”…för det finns INGET liv som är som perfekt…inte ens ditt

Spräck bubblan  o möt vekligheten..börja lev det riktiga livet som vi andra lever…