Idag är det 10 år sedan mamma somnade in...10 år!!...

Trots alla åren så känns det så nyligen...som om det var förra veckan ja fick det där samtalet som TOTAL förändrade hela mitt liv....hela världen vändes upp o ner..livet drog verkligen bort  mattan under mina fötter...det var då pappa ringde till mig o berättade att mamma hade somnat in ca 15 min innan samtalet...sen den dagen var inget sig likt....

O än idag rinner tårarna....o än idag så är saknaden stor.....o än idag smärtar det inombords....o än idag så har ja svårt många ggr att prata om mamma just pga att ja kan inte hålla tårarna borta...

O ja sa senast idag till pappa...att du o ja är nog mer lika än vad vi tror...för pappa känner som ja...o pappa gråter som ja...o vi har båda blivit känsligare o sårbarare sen mamma gick bort...o vi båda sörjer i våran ensamhet trots att det har gått 10 år...

Men livet måste gå vidare o vi skapar nya minnen...men vi kommer alltid att "falla tillbaka" o sörja till det som en gång var/fanns då mamma levde o livet såg annorlunda ut...men vi kommer göra det i våran ensamhet..fast pappa o ja är mer lika än vad vi kan tro...för vi upplever sorgen, saknade i stort sett på samma sätt o tårarna rinner nerför våra kinder då o då av olika anledningar o ibland ingen anledning alls...

Fann denna bild på nätet o ja tyckte den stämde in...

  Älskar er av hela mitt hjärta