För 16 år sen så var ja full...ja inte vid den här tidpunkten men senare ikväll/natt....det var den kvällen/natten som ja träffade Henrik... o vart har alla dessa åren tagit vägen??

Mycket har hänt under alla dessa åren..både bra o dåliga saker o nu dessutom så sitter ja här 16 år senare o funderar på om ja är gravid eller inte...vilket ja inte tror men att gissa ett resultat är inte detsamma som att ta ett test o få ett resultat..

Ååå herregud nu vart ja ju lite nervös...

Så här var det....trodde mensen var på g för ca 8-9 dagar sen för ja började få lite brunaktiga flytningar som man kan få i början/slutet...men det som var, var att mensen drog aldrig igång...ja inte så som den brukar utan istället så har ja haft nån sort brunaktig sörja...det har inte kommit mycket o ja behöver knappt använda trosskydd...o det är inte säkert att det ens blir nåt på pappret när ja torkar mig...det är som om "mensen" är kvar inom mig men kommer liksom inte ut...

Men hur som så gjorde ja det som man inte ska göra...googla på vad det ev kan vara...o det stod allt ifrån att det var  normalt, spiraler som sitter fel till östrogenbrist...men sen var det en sak som kom upp vid flera olika tillfällen o det var: GRAVID

Ja planerar inte att bli gravid o ja har kopparspiral men det är ju inget som är 100 %-igt säkert bort sett från ren avhållsamhet...

Men hur som så blir en ju ändå lite fundersam på varför man får en brunaktig sörja istället för det man är van vid som dessutom inte brukar hålla på så här länge...så istället för att oroa mig mer så ringde ja till mvc o frågade om hon ev visste vad det kunde vara...

Självklart så är det ju svårt o ställa en diagnos via telefonen men det först hon sa var att ja borde ta ett grav.test för att se om man kunde utesluta det eller inte...sen kunde det ju helt enkel bara bli så utan att det är nåt fel..eller så kunde det vara nåt med spiralen...så hon frågade om ja ville boka in en tid...o det ville ja...även om det nu kanske är normalt så känns det lugnare om man har kollat upp det istället för o tro att allt är som det ska o sen visar det sig att det inte alls är så..

Så ja fick en tid redan imorgon...så då ska vi ta ett grav.test o även kolla hur det ser ut samt hur kopparspiralen sitter...o ja hoppas verkligen inte att ja är gravid men hur ja ställer mig till frågan om ja skulle nu vara det vet ja inte... 

Tanken bara slog..eller nja visst har ja väl funderat lite över detta innan men nu liksom blev ja "träffad" av tanken...

Tanken om att mina barn blir bara större o större...jo men självklart så vet ja ju om att man blir äldre...men när det gäller ens barn så händer allt så fort på nåt vis...

Man har ju veta om detta hela tiden fast det är ju liksom inte förrän nu man verkligen inser att det händer o att det kommer att hända..det som man innan såg som något såååå lååååång bort..

Ska ja vara ärlig så känner ja mig inte redo...vill liksom "stanna" tiden för ett ögonblick o låta barnen vara "små" ett tag till..självklart vill ja att barnen ska växa upp...skaffa erfarenheter, jobb, körkort,flytta hemifrån, familj etc etc etc...men när ja är redo...

Än känner ja ingen "panik" för Livia men hon blir trots allt 8 år i år..men det som liksom har fått mig att känna "panik" inför är hur fort åren har gått med Alice...

Det känns som hon nyss lärde sig gå o nu händer liksom ALLT på en o samma gång o man  vill nästan:

BROMSA....JA HINNER INTE MED!!!

Men ja måste inse att Alice är inte så "liten" längre...hon ska ju börja högstadiet till hösten...hon ska byta miljö/skola...hon kommer utsätta sig för andra frestelser än vad hon är van vid..hon blir tonåring...hon har fått mens...hon leker inte längre utan hon är...hon ska resa utomlands..dock inte ensam men utan mamma o pappa..om bara några år så får hon ju börja övningsköra...hon kanske flyttar hemifrån pga skola på annan ort etc etc etc..

Men i mina ögon så kommer mina barn alltid vara mina "små" barn o även om ja inte är redo så ska ja göra allt ja kan för att mina barn ska vara redo att "möta världen" o ja ska kämpa för/med dem så länge ja lever...för de ska inte bli stoppade av mig att inte få leva sitt liv o upptäcka världen o självklart så kommer ja att finnas vid deras sida..stötta, hjälpa, ge råd m.m även om det känns tufft o ja inte är redo..

Men än är ni inte stora nog att möta världen på egen hand o även om tiden rusar iväg så ska ja njuta av varje tillfälle med er vid min sida..älskar er mina "små" barn   

Tänk att för 11 år sedan så friade ja till Henrik...vi skulle ut o äta gott o fira att Henrik skulle fylla 30...kvällen slutade med hotellnatt o frieri..det var inget aprilskämt från min sida o som tur var så var inte Henriks JA det heller...

Men just nu så kom ja på en sak...att idag ska ja bo på samma hotell som ja gjorde för 11 år sen..vem vet kanske t.om på samma rum (fast ja kommer inte ihåg vilket rumsnummer vi hade för 11 år sen) fast denna gången får Henrik stanna hemma o istället så följer Alice med....vi ska ha mamma-dotter helg tillsammans med min syster o hennes dotter...

P.s Se upp så ingen lurar er idag   D.s